lamadjur.blogg.se

Julie är verkligen lillasystern i familjen; den lustiga spexaren som "är för liten för att bära sin tunga ryggsäck eller hjälpa till att städa". Hon kör stenhårt på minstingkortet, och är dessutom mjuk, gosig, kramig och assöt. Lätt att tycka om. Att falla för. Att luras av. För denna lilla lillasyster har liksom sin tre år äldre släkting en vilja av stål, och är dessutom både mer tjurig och lättkränkt. Och en ögontjänare. Så det gäller att ha ett mycket öppet sinne när båda barnen kommer rusande med tårtarna sprutande och hysteriskt försöker skrika i mun på varandra. För det är troligtvis den lilla änglens fel. Njut av följande två exempel. Häromdagen såg jag när Sienna råkade stöta till Julie när hon gick förbi henne. "Oj, förlåt!" sa Sienna, varpå Julie med all sin kraft knuffade in henne i trappräcket- och sedan började stortjuta. Eller som idag, när flickorna pratade vid matbordet och Julie frågade "vill du leka mamma pappa barn?" Det ville inte Sienna. Då hörde jag Julie väsa "om du inte gör det så sticker jag dig med min kniv, så du måste åka till sjukhuset". Sienna ryckte mest på axlarna, medan jag bröt ihop. Vem tror lillgangstern att hon är liksom? När jag hämtat mig så förklarade jag att man inte får säga så, för att hota folk är faktiskt mot lagen och då kommer polisen och tar en. Väldigt pedagogiskt. Nu är Jullan rädd både för tjuvar och poliser. Å andra sidan är hon både en ängel och en liten djävul, så den rädslan kan komma väl till hands. Min älskade lilla puff.