lamadjur.blogg.se

Jag har som sagt börjat springa. Anmälde mig i april till midnattsloppet, efter att jag och en polare hetsat varandra lite. Midnattsloppet är i september. Och en mil långt. Alltså måste denna laman satsa. Jag springer ca tre gånger i veckan, och har som plan att öka sträckan med en kilometer i månaden. Denna månaden ska det ökas från 5 till 6 kilometer. Går inte så lätt som jag vill, och jag fick lite extra panik i måndags när polaren klarade av att springa en mil. Mitt rekord är 5,8 km, så jag har en bit kvar. Men i alla fall, igår sprang jag direkt efter jobb. Samma runda som vanligt, men som jag gradvis utvidgas. På den rundan finns en inte alltför angenäm sträcka i from av en ganska brant uppförsbacke. Innan denna branta uppförsbacke finns en lång men inte lika brant backe, så när man väl når mardrömmen flåsar man redan som en överviktig och förbannad noshörning. Det brukar även blåsa från norr, så att man i denna backe slås av en halv orkan i form av motvind. Igår, när jag för andra gången (springer två varv) (var alltså dödstrött) kom fram till helvetet, så började det dessutom att hagla. Hagla?! Redan trött lama. Brant backe. Motvind. Hagel. Man kan säga att jag inte hade turen på min sida. Känner att även om jag får kämpa satan för att nå fram till målet under loppet, så kommer jag i alla fall att klara alla väderhinder på vägen. Go me!