lamadjur.blogg.se

Något av det roligaste jag har varit med om som mamma, pågår i vårt hus just nu. Nämligen ett dialektbyte. Jag är skånsk och talar därmed skånska. Kim pratar också skånska. Sienna är talar någon form av tv-dialekt. Pga norrländsk dagisfröken, östergötsk mormor och youtube, månne? Vi har ingen aning. Julie har fram till nu kört på samma dialekt som Sienna, men är inne i en bytesfas. Och det är helt underbart knäppt! Nu kan jag inte skriva med fonetisk skrift och har svårt att tro att någon kan läsa det, men jag ska försöka beskriva eländet för er ändå. I slutet av meningar satsar Julie på skånskans vulgära och grötiga R. I resten av meningarna pratar hon vårdat. Tänk då en mening som låter klingande: "Mamma, denna klänningen har... fickÅÅÅÅÅRRR!". Eller "Jag älskar katteeer, men inte hundar. Jag älskar bara katt... ÅÅÅÅÅR!" Samma ord kan alltså uttalas på två helt olika sätt, i samma mening. Det är helt fantastiskt. Jag och Sienna smäller av varje gång, och jag är rädd att vi- i och med Julies blandning av blyghet och prestationsångest- kommer att skapa någon form av mutist. Men det är så svårt att låta bli. Lilla älskade Puff är snart förvandlad till en skåning. Undra om Sienna kommer att byta hon med i framtiden, eller om vi flyttade till Bara- landet- för sent. Kul är detta i alla fall!