Att amma offentligt

Jag har alltid varit väldigt blyg och pryd som person, men när man är gravid och får barn tvingas man släppa en del hämningar. Det har gått så långt att jag till och med kan amma offentligt! Jag har dock haft en regel: att aldrig amma där folk äter, av hänsyn till mina medmänniskor. Idag bröt jag den regeln när Sienna hel plötsligt blev vrålhungrig på ett kafe, och det ösregnade så en parkbänks-måltid var utesluten. Jag tänkte att om jag gör det diskret och täcker mig och ungen med en filt så märker inte folk vad vi gör. Visst. Sienna vrålade konstant och lyckades med konststycket att sätta i halsen tre gånger, filten var överallt utom på min axel som den skulle, och jag var så röd i huvudet att folk nog trott att jag höll på att få en hjärtinfarkt om de inte hört det skrikande barnet. När jag flashat bröstet för precis alla stackarna på kafet gav jag upp, och drog med den lilla vrålapan in på toa. Där satt vi en kvart medan mitt stackars sällskap, Josse, vackert fick sitta kvar och skämmas bland folket. Aldrig mer!

Morgondopp och besök

I morse släpade vi med oss Sienna och tog ett morgondopp innan vi började med dagens ärenden. Underbart tyckte vi. Inte fullt lika kul tyckte Sienna som vackert fick sitta och titta på i sin bilbarnstol som vi placerade på bryggan. Som tröst skvätte vi lite vatten på henne. Mest av misstag.

Nu på kvällen har vi haft min gymnasiekompis Kajsa på besök. Hon är jurist. Måste skryta med att jag har en så smart kompis. Hoppas det hoppade över lite intelligens till mig, för jag är sorgligt blåst sen graviditeten. Dessutom har jag kommit på att jag är jäkligt självupptagen. Är alla småbarnsföräldrar så? Undra varför i så fall, för även om det är mysigt att vara mammaledig så kan jag inte hävda att jag gör jätteintressanta eller spännande grejer under dagen. Matat bebis, bytt blöja, torkat spya, bytt kläder, matat bebis, bytt blöja, torkat spya... Ni fattar.

Kvällsdopp

Cyklade precis till Ribban och tog ett kvällsdopp. Det var underbart! Vattnet var ljummet, men ändå svalkande, och det var så skönt att komma iväg själv. Vad härligt det är att bo så nära havet!

Stjärntecken

Eftersom Sienna föddes 20 april, precis i brytdatumet mellan stjärntecknen vädur och oxe, har olika horoskop gett olika besked om vilket stjärntecken hon är född i. Inte för att det är livsviktigt att veta, men det kan ju vara bra om hon liksom sin mamma måste sy sitt stjärntecken med korsstygn på syslöjden i fjärde klass... eller om hon vill läsa sitt horoskop i metro eller skvallertidningar i framtiden. Nu har i alla fall jag och Kim googlat till fingertopparna blödde, och lyckats lista ut att om man är född 20 april 2012 så är man en liten oxe. Så nu har vi löst Siennas framtida horoskopsproblem.

Sovvanor

Inatt sov jag 9,5 timmar av de 10 jag var i sovrummet. Dessutom vaknade jag före Sienna och hann käka frukost innan hon ville ha mat. Vilken skillnad mot för tre månader sen när jag fick drygt 6 timmars sömn av de 12 jag var i sovrummet. Härligt att hon äter mer sällan, mer effektivt, och kan somna om själv. Då är man pigg nog att njuta av den lilla sötnosen! Som dagen i ära är klädd i nyckelpigdräkt. Testar att lägga upp en bild, men jag tror inte det blev så lyckat senast, visst?

Siennas kusin

Igår fick jag och Kim veta att hans 18-åriga lillebror ska bli pappa. Tjejen är också 18, ingen av dem är klara med skolan, har egen lägenhet, har jobb... Jag tycker så synd om tjejen för jag vet hur jobbigt det är att vara gravid, föda barn och ha en nyfödd. Tänk att dessutom behöva göra det utan rätt stöd och förutsättningar! Jag mejlade i alla fall henne och sa att hon kan vända sig till mig om hon har frågor. Kim tyckte inte om det, men det kändes rätt. Det ofödda barnet är ju Siennas lilla kusin.

Lycka

Sienna är tre månader idag. Hon väger hela fem kg, växer som hon ska, utvecklas bra, ler konstant och är helt underbar. Att få vara med henne varje dag, det är lycka det! Jag längtar tills hon börjar skratta!

Stolt moder

Sienna klarade sprutorna, hon var snäppet modigare än jag. Lite gråt (mest från mig) och allmänt kramig (också mest från mig), men i övrigt inga problem. Nu håller vi tummarna att natten blir dräglig och inte med för mycket feber.

Min lilla knubbsäl väger över fem kg nu!

Vaccinering

Min lilla älskling ska vaccineras i morgon. Jag är såååååå nervös! Vill inte att hon ska ha ont och må dåligt. Och jag vill inte vara världens tönt och gråta när hon får sprutan. Nån måtta med fånerierna får det vara.

Dopmöte

Var nere i Skanör i morse och snackade psalmer med prästen som ska döpa Sienna. Jag valde tre vanliga så att det inte ska bli så stelt. Både längtar till och är nervös för dopet. Femtio gäster, mat och dryck är kanske lite overkill. Men nu är det så, och kul ska det bli! Om inte annat för att se Sienna i dopklänningen.

Lyx två = oro

Jag har en sån bebis som alla föräldrar drömmer om; somnar vid tio och vaknar halv sju (eller senare... jag har nämligen väckt henne halv sju dessa dagarna!), och ändå är jag inte tacksam. Istället är jag nervös. Jag är rädd för att hon inte hinner få i sig tillräckligt med mat under de få timmarna hon är vaken. På bvc senast var de inte nöjda med hennes viktuppgång, och jag tror inte att den blivit bättre. Men Sienna är ju rund och go och pigg och glad dagtid... Så hade vågar och viktkurvor inte funnits hade jag varit hur nöjd som helst. Jag borde tagga ner och njuta av vad jag har, för min dotter är ju helt ljuvlig.

Lyx

Inatt sov min knappt tre månader gamla bebis mellan 22:00 och 06:30. Jag kan inte klaga precis!

Ellen Degeneres show

Ett program som mammor till bebisar inte borde se på är Ellen Degeneres show. Inte för att det på något sätt är dåligt, utan tvärtom! Häromdagen skrämde jag slag på Sienna när hon låg och åt. Jag skrattade högt åt ett skämt och Sienna blev så rädd att hon släppte bröstet och började illvråla. Just nu ligger hon i soffan brevid mig och försöker sova, men det går inte då jag fnittrar hysteriskt var trettionde minut. Stackars bebis! Jag borde byta kanal.

Instagram

Framsteg! Lyckades få upp en liten bild på bloggen. Detta är från när dottern är hela tre dagar. Borde lägga över lite nyare bilder på datorn från min kära mobil.
Men kan ni inte hålla er till tåls så leta upp mig på instagram. Lamadjur var namnet.

Simultankapacitet på hög nivå

På en sida på internet som jag läste i morse stod det att barnet vid tre månaders ålder kan göra två saker samtidigt.

Wow, vad häftigt! tänkte jag, och såg framför mig hur Sienna lekte med en skallra samtidigt som hon övade på att vända sig.

Sedan läste jag klart meningen: Vid tre månaders ålder kan barnet göra två saker samtidigt, som att suga och att titta.
 
Därefter var jag inte riktigt lika imponerad längre.

Gnäll

Jag har inte en bra natt, trots att dottern sov åtta timmar i sträck. För det första fick jag veta att min amerikanska lilla kusin som ska gifta sig med en militär inte kommer att flytta till Europa som vi hoppats på, utan Alaska! För det andra dök min mens upp precis, trots att jag helammar. Det betyder att amningens dagar är räknade och snart måste jag börja ge min lilla docka ersättning. Och vi som varit så duktiga och kämpat på! Dessutom har jag en halv lins fast i ögat sen onsdags, och så har jag fått insektsbett på ryggen! Allergisk är jag också som vanligt. Yyyyyyynk!

Oersättlig mamma... typ.

Igår var första gången jag lämnade Sienna hemma med Kim medan jag var borta flera timmar. Ice age 4 lockade och jag tänkte att det var bra övning. Underbart rolig film, men jag satt och tittade på klockan och mobilen om vartanatt. När filmen var slut rusade jag ut utan att se eftertexterna och utan att säga hej då till mitt sällskap. Sorry mamma och Frida! Jag cyklade hem som en galning och halvgrät när jag nådde trappen då jag tänkte på allt som kunde hänt min lilla älskling. När jag hysteriskt slet upp ytterdörren vaknade Kim och Sienna... som båda sovit på soffan ända sen jag gick.

Jahapp, där lärde jag mig nåt.

En svår fråga

Senast vi var på bvc tyckte sköterskan att Sienna gått upp lite för dåligt i vikt, och sa att jag skulle försöka få henne att äta mer vid varje mål. Så efter Sienna har ätit klart har jag rapat henne och sedan gett henne andra bröstet... och hon har tagit det varje gång! Så nu är frågan:
1. Var hon konstant hungrig innan utan att säga till?
2. Växte hennes magsäck direkt när den hörde att hon borde äta mer?
3. Äter hon bara för att göra mig glad?

Jag vet inte vilket av alternativen som är värst!