Siennas julklappar
Att köpa julklappar är ofta svårt. Man kommer liksom inte på den perfekta presenten, men att köpa något bara för att köpa det är inte alls kul. Så man avvaktar och letar och skjuter upp det- och tre dagar innan julafton köper man ändå något halvdant. Om man inte har en 2,5-åring. Då är nämligen alla presenter helt perfekta. Vi har varit klara med Siennas julklappar i flera veckor, och måste nu lägga band på oss för att inte handla mer. Kommer gå sådär. Här är vad vi har köpt hittintills (och förhoppningsvis allt vi kommer köpa):
Nattlampa
Legobox + en stor legoplatta
Memoryspel
Pussel- Siennas nya favoritleksak!
Doktorsväska (fast en mycket fulare version än detta, så jag blev jättebesviken när jag googlade bilder och upptäckte hur många fina väskor det finns. Borde kanske googlat innan jag köpte väskan.)
Och tre böcker, eftersom hennes kära moder är bokmal nummer ett och inte kunde låta bli.
Gravid
I'm back. Tystnaden de senaste veckorna beror på att jag är gravid. Inte för att man inte kan skriva när man är gravid, utan för att man inte gör det så bra när man ligger på badrumsgolvet och spyr. Vilket jag har gjort konstant mellan 6-8 på morgnarna, och 16-20 på kvällarna. Mellan de tiderna har jag varit på jobb. Och efter har jag släpat mig till sängs. Och bett en liten (ofta obesvarad) bön att jag ska somna innan jag behöver spy igen. Jag har testat ingefärste, åksjukeband, åksjuketabletter, och lergigan comp. Det sistnämnda funkade! Innan dess spydde jag nämligen hela tiden mellan 06 och 20, utan den trevliga pausen på arbetstid. Men med tabletterna klarade jag att släpa mig till jobb, trots en hel del oförberedda rusningar till toaletten där också. Men den senaste veckan har jag märkt en klar förbättring, och nu känns det som att jag lever igen! Igår firade jag med att träffa Emma och Mia, och vara sällskaplig ända till midnatt! Visserligen berodde den sena timmen mest på att vi körde fel tre gånger på hemvägen, men ändå. Jag slapp i alla fall stå vid vägkanten och ulka. Så nu hoppas jag kunna vara lite aktiv igen, till Kim och Siennas stora glädje. Kims för att han slipper sköta allt här hemma, inklusive alla hämtningar och lämningar, och Siennas för att hon äntligen får se sin mamma göra något annat än att rusa fram och tillbaka till badrummet. Lycka.
Ett stycke liten bebis, i v 12. Jag är i v 13 nu. Tjatade till mig ett tidigt ultraljud, så att jag skulle kunna berätta för ungarna på jobb sen. Vilket var i rättan tid, för herrejäklar vad mycket tjockare jag har blivit denna gången. Med Sienna kunde jag lätt dölja det till v 20. Denna gången fick jag knäppa upp byxorna i v 7. Snopet.
En liten återblick på de senaste veckorna
Trots mitt förra inlägg verkar det som att folk är lite tveksamma till huruvida vi fortfarande lever. Det gör vi. I december har jag dessutom höga förhoppningar om att jag ska kunna vara som en människa igen. Lite cliffhanger, men juleljus botar de mesta krämporna. Typ. En snabb återblick på vad vi har gjort de senaste veckorna.
Besökt Vellingeblomman (liksom resten av Skånes befolkning) Sienna fick bestämma mössa själv. Jag gick bakom henne hela besöket, och fnissade hysteriskt. Hon tyckte själv att hon var skitsnygg.
Höstpysslat. När man har ungen hemma från dagis en hel vecka (höstlov), och hon på torsdagen frågar "snälla, kan inte jag få gå till dagis en liten stund idag? Bara en liiiiten? Snälla mamma?", så får man garanterat en hel del skuldkänslor. Så vi hade en riktigt aktiv dag med utelek och höstpyssel och gud vet allt. Tror att hon blev nöjd.
Kommit på varför hennes höstskor såg ut så här:
Tydligen hade en viss moder glömt ta bort papperstussen längst fram. Och det är alltså inte EN gång hon har haft dem på sig, utan fler. Många fler. Ibland hela dagar på dagis. Jag frågade Sienna om det inte gjort ont eller varit obekvämt. "Nä, de är sköna" svarade hon. Ungar är verkligen tåliga.
