I'm alive
Jag lever! Sienna med. Kim med. Kanske inte lika mycket Kim och jag som Sienna dock. För när alla börjar varva ner i höstmörkret och bänkar sig framför TV:n under filtar och tar sovmorgnar, så piggnar vår lilla superbus till och vill aktiveras. Och efter att ha sovit 14 timmar i sträck under sommaren, sover ungen nu bara 8-9 timmar per natt... vilket är synnerligen kasst planerat eftersom resten av familjen gärna vill se på film och mysa och dricka te. Och sova. Lägg till lite sjukdomar på det, och lite allmänt lamaynk, så förstår ni varför här har varit dödare än dödast. Jag skulle tippa att jag återkommer igen i början av december. När adventsljusstakarna lyser upp och chokladkalendern kommer fram så piggnar även denna laman till.
Det är kallt, grått och regnigt. Givetvis vill jag med dig ut och leka en stund. #längtartilldubliräldreochkangåutochlekasjälv
Tisdagslista
- Jag hann se den söndriga busskuren i morse, och hann kasta mig av cykeln och leda den runt om glaset utan att få punktering
- Alla lektioner och möten gick bra idag
- Jag hann med alla punkter på min to-do-lista
- Det händer många roliga saker i höst, som livar upp lite i mörkret
- Ibland när Sienna är trött på kvällarna kan det hända att hon lägger sig ner och myser med en ett par sekunder- och ett sånt tillfälle var ikväll!
Kollade igenom gamla foton häromdagen. Hur söt var ungen?!
Mat då vs nu
Det finns många jobbiga saker med att ha en tvååring. De ständiga grälen och det envisa trotsandet ligger helt klart överst. Men det är en sak som inte är jobbig- maten! När barnen är små måste man hela tiden tänka på hur mycket de äter. Mest för att man vill hinna klämma in två timmars sömn per dygn, kanske. Men också för att det är så himla viktigt att varenda en millimeter slinker ner, eftersom de är så mini. Sen ska man komma ihåg allt med salt och spenat och honung och tillsatt smör och gud vet allt. Inte förrän efter ettårsdagen kan man liksom andas ut. Och nu när de är två så slipper man bekymra sig helt. Mest för att de sällan äter överhuvudtaget, men ändå har energi så att det räcker åt en hel flock vargar och för att de på något sätt lyckas växa en decimeter på att ha ätit enbart falukorv i en hel vecka. Känner man att det trots allt är lite hunger på g när man är ute på ärenden och man inte har förberett en ekologisk närordlad hemmlagad fullkomligt komplett liten minimåltid (som man var tvungen när de var åtta månader) så kan man helt enkelt handla en korv. Det är så enkelt att jag nästan blir tårögd av lättnad varje gång.
Här smånafsar Sienna lite på en subwaysbaguett medan vi ser på Kims korpenmatch
Sötvarning
Vissa saker är lite sötare än andra. Som när jag upptäckte att Giiisen och koalan satt och såg på barnprogram bakom Sienna. Naw!
Siennas väderprognos
Jag tog två foton med mobilen. Sedan gick jag ut i köket för den lilla vilden beställde ett skalat äpple. Och sedan kom jag tillbaka igen, och tog en skärmbild på väderprognosen för imorgon, för att kunna skicka till min mamma och gnälla lite över regnet. Men vad hände däremellan? Denna bilden togs och jag vet inte hur sjutton det gick till.
Något säger mig att Sienna är inblandad, men hur har hon lyckats? Och utan att jag märkte nåt, dessutom!
Söndriga byxor
När jag lämnade Sienna på dagis i fredags upptäckte jag att hon hade ett litet hål i byxorna. Sådär kul att lämna ungen halvskabbig (i ärlighetens namn var hon i behov av en hårtvätt också) och med söndriga kläder, men bra mycket roligare än att cykla hem igen för att byta om på ungen. Så jag lämnade henne med hålet. Och tänkte inte mer på det under dagen. Förrän jag på eftermiddagen möttes av personalen som högt och tydligt sa "Sienna, nu är mamma här! Ska du visa vad du har gjort med dina byxor?" och jag började kallsvettas lite och tänkte att de hade reagerat på att jag lämnat henne i söndriga kläder. Men nej, det var Sienna som hade reagerat på hålet. Och inte kunnat låta bli det. Och efter mycket dragande var byxorna inte längre ens ett par byxor. Så där har jag lärt mig min läxa; kolla noooooga igenom alla kläder innan vi lämnar lägenheten, för någon vill inte gå till dagis i något som har hål.
Fotbollssupportern
Idag bestämde vi oss för att det äntligen, efter mycket tjat från en viss busmus sida, var dags för Sienna att se på när Kim spelar fotboll. Tyvärr var det ungefär tio grader kallare än vad jag trodde, så jag satt mest och huttrade. Sienna sprang dock omkring som en liten vilde och lekte ömsom tåg ömsom supporter och höll sig varm på det viset. Fast en sådär bra supporter skulle jag vilja säga, då hon tvunget skulle påpeka för målvakten att han hade släppt in ett mål. Men hon var i alla fall mycket nöjd med att få hänga med, och mycket stolt över sin pappas bedrifter. Kanske mest med tanke på att han hade en stor sjua på ryggen; den enda siffran hon känner igen. Varför hon gör det? För att man går INTE upp innan klockan sju på helgerna, och då gäller det att man vet hur en sjua ser ut.
Tisdagslista
- Ett möte jag har oroat mig över gick bra och jag kunde bidra och satt inte bara där som ett bihang.
- Två personer (och inte bara tioåringar! Visserligen var en av dem elva, men ändå.) sa att min nya tröja var fin idag.
- Kvällsmaten blev god! Sorgligt sällan det händer här hemma.
- Jag har inte en massa vikarietimmar inplanerade denna veckan, utan kan faktiskt jobba som assistent ett par timmar.
- Kim impulsköpte en ny soffdel igår, och även om jag först tyckte att det blev helt onödigt och förstör hela vårt vardagsrum, kan jag inte annat än att hålla med om att det är skönt att slippa trängas...
En liten glimt av vårt vardagsrum, där det nu snarast måste införskaffas en färggladare tavla!
Lycka för en Bus
Absolut lycka för en Bus- att få en skål mynt av mormor som man helst på egen hand får stoppa ner i spargrisen och spargrodan. Jag tror att hon satt tyst i 20 minuter på sitt rum medan hon med omsorg valde i vilken spargris vilken mynt skulle hamna. Naw!
Starke Adolf
Sienna älskar att cykla. Både hemma och på dagis är det absoluta favoritsysslan, och har varit det länge nu. I fredags när vi skulle gå hem från dagiset stod det ett par cyklar på gården, och Sienna kunde liksom inte slita sig. Först åkte hon själv, sen skjutsade hon grisen, sen ville hon att grisen skulle skjutsa henne, därefter åkte de båda bakom mig, och sist men inte minst- skjutsade hon mig! Hur starka benmuskler har ungen egentligen?!
Kläder med tryck
Jag har alltid sagt att mina barn aldrig ska få gå klädda i kläder med tryck. Som en tjocktröja med en stor Mimmi med rosett på framsidan. Det ser barnsligt ut, och är ofta jättefult. Men sedan skaffade sig min tvååring sin egen klädsmak, och givetvis är det allt med tryck som går hem. Gräsliga katter, knäppa flygplan och såklart allt från Disney. Så what to do? Det är bara att bita i det sura äpplet och köpa vad ungen vill ha. Kan man ha ett bråk mindre om dagen så är det liksom värt det. Tänk vad man mognar som förälder. Eller ger upp. Men jag kallar det hellre mognar.
Frozen är givetvis favoriten. Här ligger Sienna och spanar in sina enligt henne underbart vackra kläder. Det senaste tillskottet (klänningen till höger) köpte mormors kompis Annika i Turkiet, och Sienna blev själaglad.
Emporiastaty
Alltså, Emporia med omnejd i all ära, men denna statyn är något av det värsta jag sett! Det måste ju vara en styggelse av något slag. Mannen ser ju ut som att han drunknar!