lamadjur.blogg.se

Kos, here we come! 

 

 

 

Planet går 06 imorgon. Vi satsar på att vara där kl 04. Måste sticka hemifrån 03. Måste gå upp 02. Huuuuur mycket ska vi satsa på att ungarna inte somnar förrän assent ikväll, bara för att jag och Kim vill lägga oss tidigt? 

 

Sienna älskar Simbi, hennes stora Lejonkungengosedjur. Hon (japp, Simbi är en flicka) hänger med nästan överallt, och är både sliten och obotligt smutsig. Men framförallt är hon otymplig. Därför kände jag och Kim att det vore en toppenidé att hitta ett annat gosedjur för Sienna att ta med sig till Kos. Då vi hade en stor kasse bortglömda nallar på vinden fick Sienna helt enkelt gå upp och välja ett där. Och vad väljer hon? Ett stort otympligt lejon. Visserligen renare och fräschare än Simbi, men ändå. Det nya lejonet heter Leo, och är inte så nytt egentligen. Sienna fick honom när hon var nyfödd, av Kims polare. Men eftersom han befunnit sig på vinden i två år räknas han som ny. I alla fall, när hon skulle upp på vinden och välja så förklarade vi att hon fick välja en "resenalle". Alltså, en nalle man kan ha med sig när man reser. Hon snappade upp ordet, men tydligen inte motiveringen, för sedan dess har hon benämnt Leo som sin Racernalle (räääääsernalle). Så nu sitter Racernallen på hennes säng och laddar batterierna, för om 36 timmar åker vi! Så taggad. Tyvärr är nog Simbi lika taggad, för jag har en känsla av att Sienna inte riktigt har insett att Simbi ska stanna hemma. Finns en stor risk att vi har med oss två lejon på resan. Får se. Kan vara värt det.

 

• Det underbara vädret!
• Sienna får lova att äta på dagis i morgon, något hon velat jättelänge. Egentligen ska hon vara där från 9 till 16, men imorgon får hon komma redan 7:45. Hon är supertaggad!
• På Siennas dagis har de en kamera de lånar ut till barnen ett i taget, där ungen får fota något som betyder mycket för dem och visa för kompisarna. De insåg att Siennas sista dag är på torsdag, så hon fick hem kameran igår. Niiiiice! Hon har tjatat om det i evigheter, och hade blivit mycket ledsen om hon inte fick göra det. 
• Två dagar kvar till reeeeeesan!
• Sista seminariet idag. Ska skicka in uppsatsen så fort läraren lagt upp länken, sen är det sommarlov!

Sienna har alltid varit en bestämd och aktiv unge, som har krävt rätt mycket av mig och Kim när det kommer till tålamod och uppfostran. Detta tror jag kommer att gynna henne i framtiden, för hon är verkligen driven! Men det är sådär lätt för förstagångsföräldrar. När Julie kom räknade vi med att hon skulle bli ett lugnt och nöjt barn. Man hör ju alltid att syskon är varandras motsatser. Julie har inte hört detta. Vid tre månaders ålder fick vi skräckslagna en liten första glimt av hennes humör, när hon vägrade låta Sienna sitta bredvid henne i Kims knä. Inte så att Sienna tog all plats eller ens nuddade henne, utan hon ville bara ha Kim för sig själv. Och hon vrålade och vrålade till Sienna flyttade sig. Vi fem månader vägrade hon att ammas, och krävde vanlig mat. Vid sex månaders ålder vägrade hon bli nersläppt, och släpades omkring på som en liten knähud. Hon har vid åtskilliga tillfällen krävt att få komma in i min säng mitt i natten, och vrålat i flera timmar... tills dess att jag gett med mig. Nu kräver hon exakt samma mat som oss- gud nåde den som råkar mosa maten- och dessutom på likadan tallrik. Annars snor hon helt sonika Siennas. Jag har förvandlats till en mesig undfallande förälder, som flera gånger i veckan hör mig säga meningen "snälla Sienna/Kim/främling, låt henne ha den (oftast något helt olämpligt som mobil, datorsladd, Siennas favoritnalle), bara hon är tyst". Än en gång, jag tror att detta kommer att gynna henne i framtiden. Hon är i alla fall inte ett litet mähä. Men det är sådär att bli överkörd av sin inte ens ett år gamla bebis. Framförallt inte när folk ser. 

 

Upptäckte precis att klockan redan var åtta. Blev jag ledsen? Not so much, för det betyder att jag äntligen ska få soooooova! Julie har denna veckan tagit tag i sitt liv och vaknar bara en gång per natt. Om ens det! Inatt sov hon hela natten. Är jag då piggare? Not so much. Fattar inte alls hur det går till. Kanske försöker ta igen missad sömn. Har i alla fall haft en jättebra dag idag, trötthet eller ej. Sienna sprang Kalvinknatet och var stolt som en tupp. Jag sprang bredvid och flåsade som en flodhäst. Sedan gick vi till mobilia och lekte på lekplatsen och med vattengrejen medan Kim shoppade det sista inför resan. Därefter tvätt. Hade kunnat vara trist, men jag svepte 1,5 öl innan och är sjukt lättpåverkad, så jag hade hyfsat roligt. Nu sover ungarna och jag ska kasta mig handlöst in i sängen. Bjuder på många bilder, eftersom jag har beslutsångest. 

 

Var och veckohandlade häromdagen. Julie var gnällig innan vi stack, under handlingen och när vi kom hem. När hon tillslut tystnade medan jag packade upp blev jag både rätt lättad och rätt nervös. Varför blev hon så lugn? För att hon hade lyckats få tag på käk, givetvis. Hur kan man älska mat så mycket? Min underbara knäppa älskling.

 

Kim är iväg med jobb, på en av deras årliga teambuildings grejer. De ska åka till Ullared och spela minigolf, dricka öl, spela frisbeegolf, dricka öl, shoppa, dricka öl, äta, festa och sova över. Jag har alltså ungarna helt för mig själv i 1,5 dygn... Minst. Oddsen är att han är heldäckad resten av helgen. Jag hade kunnat städa, förbereda lite luncher inför veckan, gå all in med ungarna och stimulera dem till max. Eller så kan jag chilla. Jag satsar stenhårt på att chilla. Nedan kommer en bild kvällsmaten. På den nivå är det.

 

Efter besvikelsen när det var Charlie, och inte Sienna, som hade ritat och skrivit på den fina huvudfotteckningen så har vi kört lite skrivträning här hemma. Eller ja, en gång. Och det var för att hon skulle skriva avskedskort till dagisfröknarna. Men ändå. I alla fall, huuuuur fort går det inte för barn att lära sig? Man ser liksom utvecklingen baserat på tre tillfällen. Tänk om vi vuxna hade lärt oss saker lika snabbt. Snabbkurs i spanska, check. Matlagningskurs, absolut. Lära mig dansa? Inga problem! Vilken lyx det hade varit.

 

Bråk man kan ha med en fyraåring, en solig dag när allt egentligen känns perfekt.

 

• Om hatten ska vara på
• Om skorna ska vara på
• Om koftan ska vara på
• Om koftan ska vara av
• Om mamman ska bära Simbi
• Om man får kasta pinnar på sin syster
• Om man får plocka upp andra människors skräp
• Om man får kasta småstenar på syrrans vagn
• Om man får gå i slowmotion framför vagnen
• Om man får gå i slowmotion bakom vagnen
• Om man får rusa över gatan själv
• Om man måste hålla mamman i handen eftersom man varit nära att rusa över gatan
• Om man får kasta sin hatt på marken
• Om man får trampa på sin hatt
• Om man får säga fula ord
• Om man får gallskrika

Julie blir snart ett år! Helt ofattbart. Även om hon har ärvt otroligt mycket saker av Sienna, så vill hon gärna leka med presentpapper och önskar sig därmed paket. Här kommer lite förslag.

 

• Pyjamas! Storlek 80 eller 86. Kortärmat och långärmat. Allt går åt eftersom hon själv äter frukost i sin pyjamas och den ofta innehåller en frukt... 
• Badleksaker. Min älskade lilla knubbsäl älskar att bada, och hade gärna fått något nytt spännande att leka med i badkaret. Något litet! Inte sväljbart litet, men helst inte för bebisaktikt. 
• Duplo! She loves duplo! 
• Pedagogisk leksak lämpad för hennes ålder. Liiiiiiten! Och helst rätt tyst också. Eller en som sjunger. Hon älskar när någon sjunger. Att spela musik är INTE ALLS samma sak, hälsar hon surt.

 

 

Julie har börjat peka! Det är helt underbart fantastiskt sött när hon sträcker fram sitt lilla knubbiga finger och säger "da". Inte för att hon undrar vad saken är, utan för att hon kräver att få den. Så gradvis försvinner charmen med pekandet. Ganska snabbt, om vi ska vara ärliga. 

 

"Da"

"Det är mammas colaglas."

"Da!"

"Nej, Julie, du kan inte få det."

"Daaaaaaaa!"

"Nej, det är inte för bebisar"

"DDDDDDDDDDDDDAAAAAAAAAAA!"

"Sluta nu"

"DDDDDDDDDDDDAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!" följt av morr, panikgråt och nedkastning av tallrik och mat på golv.

 

Min lilla knubbsäl är 11 månader

 

• Lägger sig kl 19- sover till 05. Tyvärr vaknar hon även fem gånger per natt.
• Sover fortfarande två tupplurar per dag. Fungerade inte med en.
• Älskar att bada
• Älskar när Sienna sjunger
• Älskar musik
• Älskar mat
• Älskar att bli buren
• Hatar att gå själv
• Älskar välling
• Äter gröt, mellanmål, lunch, mellanmål, kvällsmat och välling.
• Pekar, vinkar, klappar händerna
• Kryper och ställer sig mot saker, och går längs med saker
• Ständigt förkyld
• Storlek 80 i kläder 
• Mycket tydlig och bestämd

Sienna var sjövild häromdagen, och kunde inte sitta still. Jag och Kim tog med henne till en lekplats och turades om att leka pjätt med henne, jaga henne och aktivera henne på annat sätt. När vi inte orkade längre körde vi lite gammalt hederligt slavarbete.

 

4,5 timmars sömn. Med sju måste-stoppa-i-napp uppgångar! Alltså, max 40 minuters sammanhängande sömn. Man kan ju i alla fall konstatera att det inte går på rätt håll. Hade jag varit religiös hade jag bett för att klara denna kursen, för på egen hand lär jag inte göra det. Kan ingen förklara för Julie att detta inte är okej för stora barn? Inte ens bebisar är så här krävande, förresten. Hoppas för hennes skull att där poppar upp en störig tand eller något snart, annars säljer jag ungen.

 

Åh, vad duktig Julie är som ätit upp all sin mat!

Jag gillar att klädmatcha mina ungar. Kim hatar det. Alltså gör jag lite smygmatchningar när jag kan, som han inte märker förrän det är för sent. Igår hade till exempel Sienna på sig en svart och vitfläckig tröja, och ett par beiga leggings. Kim anade inte sambandet när jag satte på Julie en djurmönstrad klänning. Men lagom till de kom ut och fick på sig sina vita koftor såg han att han hade med sig två leopardungar. Mohahaha. Min favorit hittintills är dock inte när de leopardmatchar, utan när de giraffmatchar! Sienna har en t-shirt med ett ganska tufft girafftryck, och Julie har en tröja med en tecknad giraff på. Det syns liksom inte att de har på sig samma sak om man inte kollar noga. Perfekt för både mig och Kim. Lika perfekt gick det dcok inte när jag försökte fota dem till bloggen...

 

 

 

Sienna kom hem med en teckning från dagis, och jag blev urstolt! Hon kan skriva! Och rita en jättefin huvudfoting. "Har du gjort denna själv?!" frågade jag överlycklig. "Nej, Charlie hjälpte mig." Charlie, som är ett halvår yngre, kan skriva. Och rita huvudfotingar. Men tydligen är Sienna jättebra på att heja på. Jahapp.

 

Lika bitter jag är över de nattliga lekstunderna- för ni tror väl inte att Julie roar sig själv under de två timmarna?- som Julie har börjat med, lika nöjd är jag med hur dagarna ser ut. Sienna har fattat vitsen med sovmorgon och är utsövd och glad innan hon skickligt cyklar till dagis bredvid mig. Knubbsälen sover en lång stund på förmiddagen så att jag hinner plugga. Därefter är hon pigg och glad och vi hinner med utelek och att träffa folk. Sedan en eventuell tupplur till medan jag börjar med maten (eller så skriker hon hysteriskt och mutas med surfplatta och babykex). Därefter total kaos i en timme, medan alla kastar i sig mat eller vägrar äta, skriker på varandra, bråkar och tjurar. Sedan mysigt bad och mysig nattning. Egentid med Sienna. Sedan plugg eller bad eller serietittande. Är rätt nöjd med att vara mammaledig just nu. Och med att plugga, även om det är stressigt. Läste precis en bok av Bo Hejlskov. Är helt frälst. I alla fall, om dagarna flyter på såhär är jag helt okej med två timmars lek inatt. 

 

Dagen började mindre bra. Det är svårt att vara pigg när man hållits vaken mellan 02-04 på natten, och sedan gått upp 06. Men bara för att man är trött behöver man ju inte kasta ut alla havrepuffar på köksgolvet. Jag ynkade lite, lekte bläckfisk och försökte hindra vesslan aka knubbsälen att proppa munnen full, skickade en bild till Kim och beklagade mig och tog sedan tag i mitt liv och städade och drack en kopp kaffe. Därefter flöt dagen på ypperligt väl. Hittade en begagnad skolbok billigt, som dessutom skickades direkt. Fick besked om att en bok jag ställt mig i lånekö till blivit ledig tidigare, och detta dagen innan jag tänkte beställa eländet. Julie tog en lång tupplur, så jag hann fixa massor. Lunchlådor och mellanmålsbak och paketinslagningar. När knubbisbgick vi en tur till biblioteket, och jag fick tag på ytterligare en skolbok jag ville läsa. Nu ska bara ungarna somna i tid så är jag alldeles nöjd. 

 

 

 

 

Jag, Sienna och Julie hängde ute även idag. I brist på egen trädgård tog vi tåget till Josses i Höör, vilket var supernice. Det enda som fattades var en liten pool, men den kommer förhoppningsvis nästa sommar när Josses Vincent är lite större. Efter ett tag ville Sienna gå till en lekplats, så jag lämnade helt kallt Josse och hennes polare och drog med mig ungarna till närmsta ställe, och rastade Sienna medan Julie sov. Efter 1,5 kände jag att det var dags att vara lite social igen, och gick tillbaka. Skönt när man är så bra vänner att man kan bryta de sociala koderna helt. Nu sitter jag och försöker plugga ikapp fyra dagars skolarbete. Går sådär. Hade gått bra mycket bättre om jag haft böckerna, måste jag erkänna, men de är fortfarande utlånade. Så mycket för att vara snabb på att ställa sig i kö på bibblan. Kanske värt att ge upp och se veckans avsnitt av Game of Thrones istället. Det är lite, men faktiskt inte mycket (snacka om att ha valt rätt jobb!), mer spännande att konflikthantering, ledarskap och gruppocesser. 

 

 

Min snälla knubbsäl måste ha haft på känn att jag var på bröllop igår, för istället för att vakna klockan 05, som hon brukar, slog hon på stort och vaknade 04:30 i morse. Superschysst, verkligen. Vem behöver mer än två timmars sömn? Kim tog dock över klockan åtta, så jag fick sova två timmar till. Men i detta vädret har man inte tid eller lust att vara trött, så vi bet ihop och har tillbringat hela eftermiddagen utomhus. I shorts och linne! Huuur kan vädret vara så härligt? Helt fantastiskt är det. Hade jag varit en katt hade jag gått omkring och spunnit. Bröllopet igår var också lyckat! Fin ceremoni, fint brudpar och gudomligt god mat. Not bad. Fast det finns ingen chans att jag och Kim gifter oss så, om vi ska gifta oss i framtiden. Om jag var nervös bara av att sitta i publiken, hur illa hade det då inte varit att stå framför altaret! Vi kör nog en fegisvariant och springer in på Rådhuset om ett par år, om det känns aktuellt då. 

 

Var och fixade ögonfransar och ögonbryn idag, i samband med en ansiktsbehandling. Perfekt inför sommaren, resan och inte minst Mias bröllop imorgon, tänkte jag. Tills jag låg där på bänken och hon som fixade allt berättade att jag skulle få färg även utanför brynen, men att det försvann på ett par dagar, att jag skulle fjälla på näsan av behandlingen, samt vara rödflammig ett par dagar. Jomenvisst. Så mycket för att vara snygg inför bröllopet imorgon. Jäkla tur att det inte är jag som ska gifta mig! 

 

Instagram är överflödat av fina våriga naturbilder, där ungar får rastas i solskensflödande trädgårdar. Vi hade visserligen strålande sol på vår gård med, men jag känner att det är något som fattas?

 

Josse tog en familebild på oss på valborg. Håll er för skratt, och skåda min vackra familj- klassfotospappan, galenflickan och platstagarbebisen. 

 

Lyckan är total! Jag har precis upptäckt att marabous nästa smak är hallon och fudge. HALLON och FUDGE! Det kan ju inte bli bättre! Eller jo.. Kanske om man någongång kan kombinera choklad och viol? Men tills dess är jag rätt så nöjd med den nya smaken, om vi säger så. Hörs om tio kilo, typ!

 

• Det var riktigt roligt att vara tillbaka i skolan igen och träffa alla kursare. Dessutom var läraren tydlig med uppgifterna på denna delkursen. Skönt, för då hinner man planera!
• Julies förkylning har övergått i hosta. Visserligen en hemsk sådan, men det betyder ändå att det börjar gå på rätt håll.
• Den underbara väderprognosen!
• Så himla härligt att veta att man hinner träffa sina barn lite på dagarna. 
• 3,5 vecka till resan!!!

Ett stycke aktiv unge anmäld till Knatteskutt och Kalvinknatet (22 maj, ifall någon entusiastisk släkting vill komma och kolla). Känner hur jag plockar mammapoäng här! Framförallt eftersom 1. En förälder måste springa med i Kalvinknatet och 2. Jag hatade Knatteskutt och inte tyckte att det gav något. Sienna var inte av samma åsikt, för hon har tjatat sedan det slutade.

 

Första hemmadagen för mig, och jag hade så mycket planer att jag inte visste i vilken ände jag skulle börja. Det var nog tur det, för Julie började dagen med en tupplur, vilket Kim precis har vant henne av med. Hon är snart ett år, så för allas skull passar det bäst att hon bara sover en gång om dagen. Dock inte idag, bestämde hon. Efter tuppluren var hon sur för att hon inte var frisk, så jag har ägnat dagen åt att bära omkring på henne. Fast jag måste erkänna att det inte har stört mig nämnvärt. Har saknat min koalaunge så mycket! Men mycket gjort, det har jag inte fått. Sover hon en gång om dagen har man massor av tid på sig att fixa allt. Sover hon på väg till dagislämningen så har man ingen tid alls. Och dessutom blir det en kamp på eftermiddagen för att få henne att vila igen, vilket hon desperat behöver- men hävdar att hon inte gör. Nu sover dock den lilla tjuriga knubbsälen igen, och jag ska passa på att förbereda för skolan imorgon och städa något. Gäller att vara förberedd och ha framförhållning, för nu är det plugg som gäller en månad till. Sedan är det sommarlov! Längtar!

 

Julie sov. Sienna sov. Väntade 20 minuter extra för att vara helt säker. Började lägga i hårfärg. Hann halvvägs. Julie vaknade och kunde omöjligt hitta nappen själv. Av med handskar, i med napp. Ungen bestämde sig för att strunta i nappen och krävde att plockas upp. Kastade i resten av färgen medan Julie panikvrålade i sin säng. Upp med barn. Försökte med närdroppar och koksalt, medan hårfärgen låg i. Julie ännu ledsnare. Var tvungen att ta med illvrålet in i badrummet för att skölja ur färgen. Hej bebis andas in kemikalier. Hej ledsen hårbotten eftersom jag inte precis kunde vara noggrann. Upp ur bad. Kastade ner knubbsälen i min säng och förskte klappa henne till sömns. Gick sådär. Kände hur hela rummet stank av icke så nyttiga ämnen. Julie inte lika ledsen, men aspigg. Ej godkänd nattning. Och ni kan härmed kalla mig leoparden. 

 

 

Praktiken är slut och jag får äntligen umgås med mina fina barn igen. Hur hanterar jag det då? Jo, genom att vara förvirrad och slö, och assur och oerhört irriterad på dem. Har en vag känsla av att det hänger samman med stress inför de sista skolveckorna, samt en oerhörd trötthet. Tänk att få sova en natt ostörd igen. Och att slippa gå upp 4:55 sju dagar i veckan. Hade varit fantastiskt. Dessutom gör det inte saken bättre att Julie har blivit förkyld- igen. Givetvis samma dag som jag slutade praktiken. Och till sist är jag otroligt irriterad på min stora, smarta, förnuftiga fyraåring.. Som fortfarande kissar på sig. Varje dag. Flera gånger. Och som bråkar vid varje kvällsmat, och hävdar att hon är mätt och inte kan äta, trots att hon en kvart tidigare varit svimfärdig av hunger... För att en timme senare, när allt är städat och avdukat, vara ashungrig. En paus hade suttit fint. Typ två veckor. I ide. Ikväll är Kim på mff, så jag gör det enda rimliga. Gömmer klockan och lägger ungarna alldeles för tidigt. Julie är redan medvetslös och Sienna sitter nybadad i pyjamas i soffan, med surfplatta istället för godnattsaga. Kvalitetstid på hög nivå. Eller inte. Jag har gömt mig i köket.