lamadjur.blogg.se

• Julie är frisk igen och båda ungarna kan gå på dagis
• Det funkar bra på praktiken. Min handledare är grym och jag trivs på skolan
• Känns som att jag börjar få koll på balansen mellan praktik, examensarbete och sva (tror eventuellt att jag håller på att skaffa mig ett litet trevligt magsår på kuppen, men det är bara kort tid kvar)
• Snart vår!
• Kommer ha en skön och helt ledig sommar, vilken just nu hägrar framför mig

Nog för att Sienna är mentalt äldre än sina 4 år, men är inte detta lite för tidigt?

Sienna: Mormor har lärt mig ett fult ord. Skallskinka.

Kim: Skallskinka? Vad är det?

Sienna: Det är när man inte har hår på huvudet. Och är typ elak. 

Kim: Hahaha skinnskalle?

Sienna: Ja. 

Kim (vänd mot mig): Du måste säga detta till din mamma sen!

Sienna: mamma, mamma, du är en skinnskalle!

 

Jag ger upp. 

 

Julies liv är just nu fullkomligt. Nästan. Hon har lärt sig att starta surfplattan och youtube själv, och hon har lärt sig att blåsa såpbubblor. Lyckan är total! Det enda som hade varit snäppet bättre är om hon dessutom lärt sig att öppna kylskåpet. 

 

Jag älskar att jag beskriver ett barn som ljushåring och ett som mörkhårig. Känns motiverat liksom. 

 

Vi gick på en kvällspromenad, för att hämta ut ett paket. Givetvis bröt Sienna ihop för att hon inte fick åka vagn, medan Julie tjöt hysteriskt för att hon ville gå. Så vid denna specifika händelse rullar Kim en alldeles för stor Sienna i vagnen över övergångsstället, medan jag går och håller Julie i handen. Mitt emot oss kommer en gammal dam med tre små vita terrierhundar i koppel. Julie, den hundrädda, får syn på dem. Men istället för att vråla av skräck skriker hon högt av glädje.

"Lejon!!" 

Ungen är knäpp. 

 

 

-Kim, släcker du i hallen innan vi går? 

-Suck.

-Kan du släcka i köket med, medan jag fixar Julie?

-Men det var ju ett jävla släckande! Jag ska lämna ungarna på dagis! Det tar sju minuter. Sju! Inte så att lamporna hinner sprängas precis.

-Nej, jag släcker kanske inte alltid heller när jag är borta sju minuter...

-Släck istället när vi är hemma! Du har alltid så jävla tänt här hemma, så jag måste gå och släcka hela tiden! 

-Du tycker alltså att här ska vara tänt när vi går hemifrån, men släckt när vi är hemma?

 

Jag kan känna att jag är den som har rätt här.

 

Alltså, jag har ju glömt att berätta en urviktig grej! Eller så har jag glömt att jag har berättat den. Men i alla fall: jag och Kim har bokat en resa! Vad är det för mening med en blogg, om man inte får skryta, liksom. I sommar drar vi och ungarna till ett lyxhotell i Bulgarien. Inser att det kanske inte är lika häftigt som Bali eller Japan eller Florida, men det är ungefär så långt vår ekonomi tar oss just nu. Och jag är urnöjd! En veckas chill på ett hotell med tre pooler i ett land med asbillig öl, där jag ska få hänga med mina svinroliga ungar och min sambo. Han är kanske inte svinrolig, men han är rätt bra på att passa barn och hämta öl. Och ungarna är heltokiga just nu. De är så knäppa att jag flera gånger om dagen måste koppla bort tjat och förmaningar för att jag skrattar så mycket. Som idag, när de tvunget skulle se på tv sittandes på bordet. Med täcke på sig. Och filtar under sig. Och sedan skulle de ligga ner. Och putta på varandra med fötterna. Whyyyy liksom? Urdumt och jättekul när man är där och ser eländet. De kan aldrig beté sig normalt. I love it!

 

 

 

Vi har sådär jämlika uppfostringsroller här hemma. Vi trodde nog att vi betedde oss likadant, tills vi insåg hur barnen reagerade. T.ex. så är det nog troligtvis så att jag är den som oftast gör dem i ordning. Detta märkte vi när Julie- när hon såg mig komma med tandborsten- gallskrek "paaappppaaaa!" och sprang och gömde sig bakom honom. Som att han skulle skydda henne mot den elaka modern, och att han aldrig skulle göra något så hemskt som att borsta tänderna på henne. Samma sak när jag försökte fixa kalufsen häromdagen. Men å andra sidan, när ungen inte vill något säger hon högt och bestämt "nej pappa!" oavsett vem det är som bråkar med henne. Antingen är de två orden väldigt lätta att sätta ihop, eller så är Kim den som kivas mest med henne. Jag hoppas helt klart på det sistnämnda! Nån rättvisa får det väl vara.

 

Jag säger inte att jag kommer att köpa allt. Absolut inte. Jag säger bara att det är tur att det är lön snart. Och att jag hoppas Julie klär i ljusorange. 

 

 

Var på ölkväll med gamla kollegor igår. När man dagligen svansar efter en handledare på praktiken är det skönt att träffa människor som faktiskt sett en jobba på riktigt. Vi hade dock inte djupa och smarta diskussioner, utan höll oss till Skam. Gäller att hålla sig up to date med ungarna! För det är ju säker därför vi ser den. Idag har Frida varit här och passat Julie medan Sienna var på kalas. Inte för att jag var med på kalaset, men för att det var på Julies sovtid. Antingen hade hon somnat i bilen på vägen dit och sedan vägrat sin tupplur, eller så hade hon somnat hemma och behövt väckas. Så nu fick hon istället passning i 4 timmar för att jag var borta 20 minuter x 2. Hahaha. Jag och Frida utnyttjade dock barnpausen till max och åt subways, krängde godis och såg på film. Fyren mellan haven. Inte alls lika bra som boken. Nu är det handling och städ och sedan plugg som står på schemat. Känns sådär sannolikt att det kommer att ske, om jag ska vara ärlig. Men tanken är god!

 

 

 

Känns som att man överskattat dotterns förståelse lite när hon- i samma ögonblick som man slår ihop boken som man hållt på att läsa under tre kvällar- förvånat tittar upp på en och frågar "vad handlade den om?". 

 

Skyndade mig hem från praktiken idag för att hinna ha maten klar när Kim dök upp med ungarna. Eftersom det har blivit stor omställning med två föräldrar som slutar sent så behövde ungarna verkligen få lägga sig tidigt. I min iver att skynda på med maten frös jag in gårdagens mat för att komma åt ugnsformarna- istället för att vi alla i lugn och ro åt rester idag. Fail 1. Maten gick givetvis inte alls fort, utan vi hann allihop bråka minst en halvtimme innan vi satte oss. Visserligen var ungarna trötta, men de var inte stressade och hysteriska innan jag drog igång med min panik. Stressade upp dem rätt rejält för att jag hade mycket att göra med de olika skoluppgifterna. Fail 2. Åt, gjorde barnen i ordning och la dem. Bråkade lite med Kim. Bokade in handledningstider, skrev ut en massa viktiga papper och började fylla i dem, läste klart en grammatikbok som ska in på fredag, fyllde i en del kompletteringar på undersökningsplanen, såg och antacknade till en onlinelektion om ordklasser. Insåg att jag saknade ungarna och att jag inte ens kramat om dem ordentligt idag. Och att jag nu inte får se dem förrän imorgon, när de har 30 minuter från det att de vaknar tills vi ska vara på dagis. Och efter dagis sticker jag och Sienna till Disney on ice, utan Julie. Så jag får knappt träffa henne imorgon heller. Fail 3. Kass mamma. 

 

Gissa om här ska gosas och lekas på lördag? För det är väl inte riktigt läge att väcka dem nu och be om mys?

Bjöd hem syrran och Danne för lite födelsedagsmiddag. Det var kanske inte den snyggaste mat- eller efterrätten, men det gick i alla fall ner. I en rasande fart, när det kom till efterrätten. Marängtårta. Blir aldrig fel. Men att vispa grädden dagen innan, eller att göra lasange-beschamelsås för den delen, är ingen hit. Görs bäst samma dag. Tips från coachen. 

Mina vackra barn

Praktik

Examensarbete

Svenska som andraspråkskurs

Födelsedagsmiddag/Disney on ice/ölkväll inplanerat.

Funderar på om jag ens hinner duscha denna veckan? 

 

Tur att praktiken och kvällsplanerna är roliga. Nu ska jag bara bli klar med skolan också, sen kommer allt att vara lika kul. Dvs jag kommer att gilla mitt jobb och mina fritidsaktiviteter lika mycket. Tönt? Och jag kommer dessutom att hinna vara ledig. Längtar.

Dagens sötaste och mest fruktlösa syssla: Sienna spelar memory med Julie. 

 

Fredagskväll, och istället för att ha tvätt-veckohandling-storstäd och en massa aktiviteter inplanerade i helgen, har vi en ynka grej. Julgransplundring på kyrkans barntimme. 1,5 timme imorgon. Chill! Jag och Kim blev så till oss av lathet att vi inte ens orkade laga mat ikväll, utam beställde pizza- med hemkörning! Vilket Julie hanterade galant. Först diskuterade hon ivrigt maten på tvn när vi beställde, därefter tjatade hon om "piiissa" en halvtimme innan hon glatt öppnade hon dörren för budet, för att sist rulla sina pizzaslicar som ett riktigt proffs. Kul att se! Tyvärr tyckte hon att det var lite för gott, för efter 2 stora bitar fick vi sätta stopp och erbjuda grönsaker istället, till Julies stora förtvivlan. Piiiiiiissa! Men med ett päron som muta gick det bra ändå. Älskade lilla knubbsäl. Gott var det i alla fall för oss alla, och nu sover sötnosen. Sienna smaskar godis, sedan blir det sängen även för henne. Jag har storslagna planer på att inviga myshelgen med en tidig läggning jag med. Klockan åtta känns väl lagom?

 

På Siennas och Julies dagis finns lappar med första hjälpeninstruktioner. Mycket lämpligt, anser jag. Däremot tycker jag inte att placeringen är lika lämplig, då en av lapparna sitter precis utanför ingång till Julies avdelning- i Siennas ögonhöjd. Min nyfikna unge får alltså tillfälle att studera denna lapp dagligen, medan jag brottas med av- och påklädnad av en knubbsäl. Och denna veckan tyckte Sienna att det var dags att ha en grundlig genomgång av vad bilderna betydde. Jag försökte ge henne en snabb förklaring till vad första hjälpen är, men ungen krävde en detaljerad beskrivning bild för bild. Det fick hon igår. Idag ville hon höra exakt samma sak igen, med skillnaden att mitt tålamod var lite mindre och antalet föräldrar som kunde höra oss var lite större, så jag nekade henne det. Innan hon fick panik och förvandlades till minihulken lovade jag dock att hon skulle få en genomgång istället för godnattsaga ikväll. Hon lyssnade noggrant, Kim chockat, och jag var rätt nöjd över att få repetera min första hjälpenkurs jag gick på när Julie lärde sig äta riktig mat (vid 5 månaders ålder). Det fanns två absoluta höjdpunkter under genomgången: 1. Jag pratade om vad man skulle göra om Julie åt något giftigt, varpå Sienna svarar "som en orm". "En orm? Varför skulle Julie äta en orm?" "Jo, alltså, en giftorm. Den är giftig ju?" 2. När vi hade läst färdigt i mitt häfte var Sienna asnöjd, och frågade glatt om hon fick lära sig andra hjälpen nu. Love her! 

 

Var på utvecklingssamtal för Julie idag. Misslyckades helt. 1. Fnissade hysteriskt varje gång jag skulle svara på frågorna som stod på lappen. "Vad mitt barn pratar om hemma när det gäller dagis?" Jodu.. hon är 1,5 år? Hon brukar berätta historier om vad ni gör och hur det har gått och vad hon tyckte. Eller inte. 2. Jag sa att jag var besviken på att de var utomhus så sällan. Jag betonade att barnen måste få komma ut varje dag! Och om de delas in i grupper ska Julie vara i utegruppen. Pedagogik i all ära, men hon behöver dagsljus och frisk luft. På med kläderna och kasta ut henne! Ni kan stå i fönstret och vinka, sa jag (halvt) skämtsamt. Visserligen tycker jag detta, men just idag blev det snöstorm här i Malmö. Står min lilla älskade knubbsäl på gården just nu? Jag får skicka sms och säga att jag ångrade mig. Släpp in henne!

 

 En liten miniJulie förra vintern, som mest gillar snö och blåst när hon

1. får sitta in en gosig vagn i sin åkpåse 2. får vara inomhus

Har precis läst en bok. I badet. Kim frågade vad jag gjorde, då det lät som jag drunknade. Jag grät lite. Problemet är att jag med lite menar hysteriskt, överdrivet, snormycket, och alltså inte kunde svara honom. Vad tror ni min käre sambo gör då? Kommer in och räddar mig? Nej då, han valde att "avvakta". Tur det, för efter en stund lyckades jag pipa fram att jag inte drunknade utan grät på grund av bok, vilket lugnade (som att han var uppjagad då eller?) honom. Han blev dock lite nyfiken och dristade sig till att fråga vad boken handlade om. Som tur var brydde han sig inte nämnvärt om svaret, för det kom inget. Istället hade jag börjat fululka igen. Boken handlar om en 40-årig kvinna som tillbringar sina sista 9 cancersjuka dagar på ett hospice, med sin härligt knäppa familj omkring sig. Och sin 12 åriga dotter. Som inte har en pappa. Och som alltså ser sin enda förälder dö... nu tjuter jag igen.

 

• De flesta i min klass verkar ha kämpat med undersökningsrapporten. Delad panik är mindre panik, tycker jag.
• Julie har trots snor varit bra nog att gå på dagis i två dagar. Skönt att praktiken börjar först nästa vecka, så att det dels är korta dagar och att jag finns till hands ifall förskolan ringer. 
• Jag är laddad för praktiken!
• Jag är laddad för sva-kursen!
• Jag älskar att Sienna har lärt sig att läsa! Sjukt spännande och kul och jag bara längtar tills dagen kommer då hon läser en bok.

Jag har känt mig lite stressad på sistonde. En del av mig anar att det har att göra med att jag är ytterst stressad som person. Det har jag ärvt av min pappa. Som brukade rycka sönder dörrhantag när han lämnade lägenheten för att försäkra sig om att han låst, och fick en stroke när han var 55. I alla fall. Yttre stress, som det som kommer med läraryrket när tidsbristen är ett faktum, hanterar jag väldigt väl. Eller när ett barn kissar ner sig, ett behöver ny blöja, inget är packat och bussen går om 7 minuter. Jag njuter liksom av det. Vill behöva skynda, ha listor att bocka av, känna mig nöjd efteråt. Jag är en sådan galning som älskar att flänga omkring på flygplatser men hatar att sitta stilla på planet. Men inre stress, sådan som kommer av saker som man inte riktigt kan påverka, blir jag väldigt negativt påverkad av. Jag stressar upp mig för allt och kommer liksom ingenvart. Tur då att man har Kim, som är lugnet själv. Tyvärr kan han inte hjälpa mig just nu när jag håller på att bryta ihop för att lärarna har varit så långsamma med att registrera poäng att CSN ännu inte godkänt utbetalningar för vårterminen, eller när mitt examensarbete känns övermäktigt. Det hjälper inte heller att vi har två intensiva småbarn som är... fantastiskt knäppa och fantastiskt jobbiga. Vi har dessutom ont om pengar. Sedan 2,5 år tillbaka. Så nu stressar jag upp mig för att inte få ett jobb efter sommaren. Och jag undrar hur vi ska hinna med allt det praktiska med hämtningar, lämningar, vabb, tvätt, städ och mat nu när jag ska ha praktik i tio veckor. Blä, säger jag. Skönt att jag har så mycket självinsikt att jag tackade nej till svenska som andraspråks-kursen som jag kom in på, och tänkte läsa parallellt denna terminen.

 

...Eller gjorde jag. Nej. Det gjorde jag inte. Jag kunde inte! För den verkar sjukt intressant! Och jag tycker faktiskt att med lite övertalning från hjärnans sida så kan den räknas som avkoppling och variation från praktik och examensarbete. Så egentligen är den nog inget stressmoment, utan kommer att lugna ner mig. 

 

I julklapp fick jag, Kim, syster Frida och systerpojkvän Danne ett spapaket av min mamma. Där ingick barnvakt. Detta paket utnyttjades igår, då vi körde ner till Gässlingen i Skanör. Incheckning, champagne, basta, kallt dopp utomhus, jacuzzi medan vi drack öl. Upprepa i tre timmar. Vila, 4 rätters middag. Spel på rummet. 9 timmars sömn. God frukost. Lite mer bad. Dusch med snobbiga skönhetsprodukter. Hem. Det var fantastiskt! Har inte riktigt fattat grejen med spa innan, men efter kompistrippen i höst och nu denna så är jag fast. En spaövernattning per termin är inte orimligt, tänker jag. Är det sånt som kallas livsmål? Att regelbundet åka på spa? Det kan jag leva med i så fall.

 

 

 

 

Klockan är 23:53. Finn ett fel?

 

Julie tog sin tallrik och visade att hon ville ner. Naw, hon har ätit upp och försöker duka av! Tänkte jag. 

 

Sienna sov över hos min mamma en extra natt, för lite egentid med mormor. I morse, när Julie efter en stökig natt vaknade klockan 8:30, var jag rätt nöjd med det. Sedan fick jag veta att Sienna sovit till 9. Vid frukosten var jag nöjd med att slippa Siennas tjatter, tills jag insåg att Julie blev rastlös av att inte ha den underhållande syrran mittemot. Och därför betedde sig helvilt. Mysigt att gå en långpromenad i solen, bara jag och Julie. Jo, visst var det skönt att slippa dra till en lekplats i denna iskylan, men Julie hatade promenaden och ville bli buren. Medan jag släpade på vagnen då? Inte en chans. Hon skrek alltså hela promenaden. Chillpausen när Julie sov var skön, men det är den med Sienna med för hon får alltid kolla på surfplattan då. Så det var liksom ingen skillnad. Och eftermiddagsleken utan Sienna är så trist! Tror att vi saknar henne rätt mycket. I vissa fall är det lättare med ett barn än två, men inte i alla. Två roar varandra rätt bra, och hjälper varandra och mig. Dessutom är det roligare med två! Sammanfattning- vi saknar Sienna. Kom hem nu?

 

Mina duktiga ungar. Detta har hänt de tre senaste dagarna:

• Sienna har lärt dunkgömme. Och bra dessutom! Bästa grejen. Fatta hur kul det är att leka utomhus nu?
• Julie har lärt sig snacka. Visserligen har det dykt upp nya ord nästan varje dag i ett par veckor, men nu har det exploderat. Ungen försöker sig tom på meningar! Ursött.
• Sienna lärde sig läsa igår. Seriöst! Vi satt och lekte med bokstavsmagneter när hon bara helt plötsligt kopplade det. Sweet! Så duktig. 

Julies snackande har verkligen exploderat! Jätteroligt är det. Flera nya ord VARJE dag, och ibland kör hon lätta tvåordsmeningar. Det sötaste just nu är när hon säger "Nena". Det betyder Sienna och jag smälter varje gång. Dessutom säger hon Fev. Det betyder själv. Det är kanske inte lika praktiskt som Nena (vilket betyder att hon självmant söker upp syrran), utan rätt omständigt om jag ska vara ärlig. Men ack så sött! Hennes två vanligaste ord- förutom min!- är dock inte Nena eller Fev utan Juji och Jeji. Det betyder hungrig och välling. Blandas ibland ihop med Julie, men rättas snabbt av damen i fråga. Underbart!

 

Gott nytt år! Vi firade en härlig nyårsafton med vänner igår. Vänner vars barn är Siennas och Julies bästa polare, och som dessutom bor inom gångavstånd från oss. Vänner som fixade all mat, inklusive inköpen, lagningen, dukningen, serverandet och städet. Not bad! Smällde raketer klockan 17 så att ungarna skulle hinna se dem. Hade inte behövt oroa oss. Julie däckade visserligen 22:30 i min famn, men hon var inte överdrivet förtjust i smällandet ändå. Sienna, som var den som brydde sig, höll sig vaken till 00:30 innan hon däckade på värdparets soffa. De andra barnen höll sig vakna till 01:30 när vi gick hem. Otroligt imponerande. Lagom när Malmö slocknade gick vi hem. Mycket stämningsfullt. Fast sådär kul att bära ner vagnarna för alla trapporna. Som tur var hann strömmen komma igång innan vi kom hem, så vi slapp i alla fall släpa upp allt. Och vad gjorde ungarna i morse? Gav oss sovmorgon! Värt att sägas igen: vi fick sovmorgon! Julie vaknade 9:15 och Sienna klockan 9:45. Tack för det! Snart ska vi återigen bege oss till våra polare. Idag serveras nämligen chips och dipp och pizza. Underbart!