lamadjur.blogg.se

När jag väntade Sienna blev jag inte så stor. Jag gick upp tio kilo och ökade mitt midjefång, men jag såg liksom inte sprickfärdig ut även om jag kände mig så. Och alla kommentarer jag fick var "guuud vad liten du är" "man kan inte tro att det får plats en bebis därinne" "oj, jag visste inte ens att du var gravid!". Så är inte fallet nu. Visserligen bara 3 kg upp, men med en midja på 93 cm (jämför med mina 159cm upp) undgår det inte någon att jag väntar barn. Och jag är bara i femte månaden! Till och med städerskan på jobb tycker att magen växer för varje dag, och de flesta kommentarer är i stil med "jag var också jättetjock när jag väntade ***". Tack för den liksom! Eftersom jag har planer på att jobba graviditeten ut- med tajmingen att bf sammanfaller med skolavslutningen- så bådar inte detta gott. Kalla mig Valen. Lika bra att jag vänjer mig. 

Jag älskar att diskutera olika namn! Vad de betyder och varför folk har valt dem och vad de hade valt om de fått ett barn till eller ett av ett annat kön osv. Har till och med gått så långt att jag frågat kollegor vad deras barn heter i andranamn, och grannar varför de har döpt sin hund till just det namnet. Så man kan tro att jag går runt i en liten lyckobubbla här hemma och bara njuter och spinner på namnförslag till vår nya lilla bebis. Men icke. Anledningen? Kim säger nämligen bara NEJ till allt. Seriöst, han gillar inte något jag föreslår! Då kan man ju tänka att han har en hel drös med egna namn på lut som han försöker förhandla fram. Nej då, han har inte ett enda förslag. Han gillar bara inte mina. Så var det när vi väntade Sienna också. Jag ville helst att hon skulle heta Hanna, men det gick absolut inte tyckte han. Sienna var mitt nästa förslag, som min mamma hade kommit på när jag föreslog Sierra. Kim sa nej till det med, men när ungen väl föddes och var namnlös fick han liksom ge med sig. Inte Hanna, sa han, men det andra kan jag väl gå med på då... Jippi, vilken entusiasm! Denna gången sa han att han skulle kunna välja så fort vi fick veta könet. Det var en månad sedan. Hans enda ord sedan dess; NEJ. 

 

Här kommer i alla fall en lista med pojknamn som jag gillar, men som inte lär bli aktuella om den lilla ungen inte har busat satan med oss:

 

Noah

Leon

Vincent

Elliot

Elton

Jonah

Nelion

Silas

Caleb

Luca

Abel

Kian

Kenai

Lion

 

Kims svar på dem? NEJ.

Vissa dagar vaknar man och liksom vet att det kommer att bli bra dagar. Idag var inte en sån. Kim hade försovit sig, Sienna hade varit astrött kvällen innan så jag förväntade mig gnäll, jag skulle till frissan (vilket jag ogillar... Långtråkigt, men måste vara social och de gnäller nästan alltid på kvaliteten på mitt hår), Kim ska vara borta under kvällen och vi har tvätt-tid, plus att vi ska äta tacos och jag HATAR att steka blandfärs. Dessutom måste jag hinna skriva sista delen på en teaterpjäs denna veckan, som handlar om Gustav Vasa. Jag vet varken något om hur man skriver en pjäs, eller något om den gamle kungen. Så jag var rätt bitter när jag vaknade. Men så visade det sig att Kim hann i tid ändå. Och Sienna var rätt utsövd efter 12,5 timmars sömn. Och att ha mamma som barnvakt till Sienna när jag klippte mig gjorde att stressen minskade nämnvärt, och dessutom klagade inte frisören på mitt hår! Att Kim är borta är trist, men då hinner jag kanske skriva en del av pjäsen i alla fall... Och tvättstugan blev ledig en timme tidigare! Dessutom hade jag och Sienna en rätt kul stund när vi lämnat min mamma vid bussen. Ösregn eller inte, flyr man från tigrar har man inte tid att bry sig om vädret (eller trotsa, bråka och gnälla). Och nu har Sienna återgått till sitt nya nöje- att klippa i papper- så jag kan chilla lite på soffan. Not bad. Känns som att jag klarar blandfärsen också, efter en sån här flytdag. Och skulle jag spy får jag väl tröstäta lite choklad efter maten istället, trots att det är måndag. Det är ju inte varje dag man får födelsedagspresenter skickade från USA. (tack fisky!!! Sienna har på sig Frozentröjan)

 

Nu är boken slut. Den var precis som Ove både askul och oväntat sorglig. Det positiva var att jag kom till snyftdelen i badet, så att Kim inte såg mig tjuta. Det negativa var att jag snyftade så mycket att Kim trodde jag höll på att drunkna och kom inrusande... Vilket ju gjorde att han såg mig i alla fall. Men som sagt, en mycket bra bok! Nu ska jag lägga mig och ha lite mardrömmar efter att ha gjort misstaget att kolla på En unge i minuten. Alla andra man hör om blir till sig för att "det är så fint när ett barn föds". Jag blir hysterisk och tänker att jag aldrig ska göra om det där. Vilket är en ganska orimlig tanke när man är gravid i vecka 21. Det lär ju hända, liksom.  Och dessutom inom en inte allt för lång tid. Så, mardrömmar it is. Om jag inte drömmer om Britt-Marie och fotboll. Kan hända.

Kan inte blogga; har börjat läsa Britt-Marie var här, och den är liksom lite omöjlig att släppa ifrån sig. Älskade Ove, besviken på mormor, och nu störtförtjust i Britt-Marie. Backman is back!

• Sienna fick vara ute och leka 1,5 h i snön idag!
• Jag trivs jättebra med mina kollegor på jobb, och fick hjälp med material av två av dem idag
• Allt såg bra ut hos barnmorskan igår, och hon berättade att hon tänker boka in ett tillväxtultraljud eftersom Sienna var så liten. Tackar!
• Sienna har varit lite mindre trotsig idag
• En av mina bästa kompisar ska ha barn sju veckor efter mig och Kim!!!! Yeeeeey!!

Medan Sienna drack sin välling städade jag hennes rum. Det var fullt med pussel och spel, och även om jag tycker att hon ska städa undan efter sig själv eller åtminstone hjälpa till, är det rätt skönt att undvika ett bråk på kvällen. Efter vi läst godnattsaga och jag och Kim satt oss i soffan hörde jag lite bök från hennes rum, och anade att hon var uppe och härjade- något hon ibland gör "om hon inte är trött" (enligt en gäspande och urgnällig bus). Jag anade dock inte hur mycket hon härjade. Lönt att jag städade innan? Not so much.

 

Magsjukan lämnade oss lika fort som den kom. Förstår inte hur det är möjligt (och det måste väl ha varit magsjuka när tre andra på dagis varit hemma för det dagen innan?), men efter Siennas nattliga kräkbad har ingen av oss märkt något av det. Istället har helgen fyllts av lite lekplatshäng, pusselbygg och besök på Aquakul (och fyra timmars snackande och kortspelande hos Josse, mitt på dagen, medan Kim och Sienna var kvar hemma. Lyx!). Om Vanningen var ett kallt och lite tråkigt badhus, så var Aquakul motsatsen! Precis lagom varmt, massor att hitta på och hela tiden ledigt i de olika bubbelpoolerna. Jag och Kim hade lite fördomar om stället, och trodde att det skulle vara ofräscht och stökigt, men det var hur nice som helst! Nästan så man har hittat sitt favoritställe... om de inte skulle stänga om några månader. Snopet. Men vi hann i alla fall dit innan de slog igen, och hoppas hinna med ytterligare ett besök. Nu tänker man att ungen borde vara astrött, för vi är det. Men nej, lilltrots bara springer upp och ner och ska ha nallar och bygga lite pussel och gud vet allt. Bara soooooov unge! Vi vill ju se Entourage. 

Dagen började sådär. När jag gick in i Siennas rum för att väcka henne kände jag en väldigt icke-chamig lukt av spya, och källan upptäcktes rätt snart; ungen badade nämligen i det. Hur man kan sova vidare när man spytt upp allt man käkat dagen innan, och sedan ligga i en våt och äcklig hög är för mig en gåta, men tydligen kan man det. I alla fall om man heter Sienna. Hon vaknade dock när jag kastade in henne i duschen. Lite halvdeppigt att börja dagen med att tvätta håret, kan man tycka om man är 2,5 år. Lite tråkigt att börja dagen med att ringa arbetsgivaren och vabba, samt springa ner i tvättstugan och be till alla gudar att där finns en ledig tid, kan man tycka när man är 29 år. Men mest bitter var jag av att jag redan hade hunnit ta på mig jobbkläder, äta frukost och sminka mig.. helt onödigt stressande. Dock fanns det en ledig tvätt-tid, Sienna verkar redan må bättre, och hela min arbetsdag var detaljplanerad och förberedd vilket gör det möjligt för en vikarie att ta över, så nu känns det lite bättre. Ska bara dra på mig pyjamasbyxorna igen och försöka övertala ungen att ta en tupplur. Det positiva med att hon blev sjuk inatt var att hon inte blev det igår; vi hann se Disney on ice! Vilket hon älskade. Det negativa var att ALLA hennes favoritnallar var i sängen, och numera är i tvätten. Inte så bra idé. Tåls att tänkas på i framtiden. 

Trött, ledsen, arg för att mamma och pappa inte orkar läsa 17 böcker. Så vad gör man för att känna sig trygg? Bygger ett fågelbo, tydligen.

 

Livet som småbarnsföräldrar. Klockan är 17:30. Jag och Kim sitter kvar i köket och snackar efter maten, medan Sienna sitter i soffan och kollar Trassel. Vi dukar av och går långsamt in i vardagsrummet, medan vi diskuterar hur lugn kvällen kan bli eftersom Sienna redan verkar trött och vi bara har en runda ner i tvättstugan kvar. Sedan ser vi ungen. Såhär:

 

Sienna har verkligen öst "komplimanger" omkring sig på senaste tiden. Än så länge har de varit riktade mot mig, men jag ser inte helt fram emot den dagen då hon börjar vända sina blickar på andra håll. 

 

"Mamma, du är äcklig."

"Va? Varför säger du så? Vadå äcklig?"

"Du luktar bajs."

 

Hur kul är detta att höra när man 1. har duschat 2. har nytvättat hår 3. har parfym 4. INTE har släppt sig?

 

"Mamma, titta, där är du på den bilden!"

"Ja, det var när du red på en ponny för första gången, och jag gick bredvid."

"Du ser ut som ett gammalt spöke!"

 

Alltså va? Jag kanske var osminkad, men det var mitt i sommaren och jag var inte precis likblek. Och vadå gammal, jag är inte ens 30 än, ungjäkel.

 

Siennas nya favoritfilm är Dumbo, en film jag satte på i ren panik när jag insåg att vi inte hade Lilla sjöjungfrun på datorn, efter att jag råkat lova ungen att få se den. Och löften till en trotsig 2,5-åring bryter man inte. Som tur är lät hon sig övertalas att se Dumbo, och hon älskar den! Oturligt nog har jag inte hunnit se den med henne, och inte förrän nu hade jag tid att slå mig ner i soffan bredvid ungen- under hennes tredje gång. Och vad upptäcker jag då? Att Dumbo blir full och hallucinerar! Alltså, jag inser att filmen är från 40-talet, men inte ens då kan det ha varit okej att ungar drack. Och jag tycker det är sådär kul att förklara för Sienna varför elefantungen ser rosa elefanter dansa. Men vad ska man göra? Bita ihop och hoppas att hon har detta i bakhuvudet om 14 år, och avstår från att dricka sig full då? Jag tror jag gör det. För att förbjuda en trotsig 2,5-åring att se en film hon älskar är värre än att diskutera fyllor med henne.

Vi har en ny bil!! Visserligen är den inte ny, utan begagnad. Och vi köpte den på jullovet och inte idag. Men idag fick vi hämta den, och det känns så bra! Nu kommer vi slippa dela vagnen i sex delar (två stora och fyra hjul) och stuva runt i bilen, som vi behövde när Sienna var bebis, utan kan köra iväg med ungen utan förberedelser i Mcgyveranda. Dessutom kommer två bilbarnstolar få plats, så vi slipper välja vilket barn vi vill ha med oss i sommar. Detta känns super måste jag säga.

Tillbaka på jobb. Är helt slut, har sjukt ont i rygg och mage och allt och tänker lägga mig inom en halvtimme  (dvs kl 20)- vilket kanske hade varit helt okej för en första arbetsdag på tre veckor... Om ungarna varit på plats! Men vi lärare hade en studiedag idag och satt på en rolig föreläsning och fick jobba lite lätt i grupper, medan eleverna hade en dags lov till. Och ändå är jag förbi mig av trötthet. Hur ska detta gå imorgon?? Som tur var hanterade Sienna första dagisdagen väl genom att slarva bort sina moccasiner och strumpor, använda byxorna som potta, totalvägra att sova middag och bråka HYSTERISK vid hämtning. Hon skrek sig blå för att hon ville stanna på dagis, trots en nästan tio timmar lång "arbetsdag". Jag har också haft ett jäkligt kul jullov, snorunge. Typ. Men det är skönt att hon är glad att vara tillbaka, och att hon gillar sitt dagis. Dessutom kom Kim på varför hon inte gått på pottan där; hon vägrar ju det hemma också när hon ska bajsa- då vill hon på toan! Har de vägrat låta henne gå på toa har hon väl helt enkelt tagit saken i egna händer, aka byxor. Ska snacka med personalen imorgon, så löser nog det sig. Om jag orkar släpa mig upp när larmet ringer. Mycket tveksamt, känns det som. Kan man få måndagssjuka som vuxen? Och på en torsdag? Tveksamt va?

• Sienna har varit ute flera dagar i rad, så nu klarar hon sig fram till helgen på det notoriska "innedagiset"
• Jag känner buffar varje kväll från ett stycke lillasyster
• Imorgon börjar jobb igen, och jag är supertaggad
• Hela vårterminens planering är färdig i både bild och engelska, och på bilden kommer vi att hinna med allt som ingår i kursplanen, så att sexorna kan få de betyg de förtjänar!
• Sienna fick testa skridskor för första gången idag. Visserligen hatade hon det, men det var en kul grej.

 

Tvingade Kim att ta en "gravidbild" på mig, till vår bådas förskräckelse. Vet inte vem som var mest besvärad. Jag har inga bilder på mig från när jag väntade Sienna, trots att mamma var på mig och sa att jag skulle ångra mig annars. Vilket jag gjorde. Men nu, när jag har chans två, är det lika svårt att få till det. Jag är oerhört ofotogenisk, och ser mest ut som en varelse från Hills have eyes när kameran kommer fram, även utan valrossmage. Och Kim är rätt.. otrevlig , även när jag är "smal". Så det är sådär kul att bli fotad. Nu tänker ni kanske att jag borde be någon annan fota mig? Mohahahaha. Om jag inte är avslappnad inför Kim, killen jag varit tillsammans med i snart sju år, är jag inte mer avslappnad med någon annan. Och är jag besvärad hugger jag, så medan Kim står inför den oöjliga uppgiften att få till en bra bild på mig så står jag och muttrar fram svordomar åt honom. Kan inte precis utsätta en kompis för det. Men idag tog vi i alla fall en bild. Och jag tänkte att jag kunde lägga upp den här, så har jag gjort det med. Jag vill mest att vi fokuserar på:

 

 

Jag och Kim har ett stort gemensamt intresse; filmer! Tyvärr tar gemensamheten slut där, för jag älskar drama och komedi, medan Kim gillar action och skräck. Men som tur är har det visat sig att Josse tycker om likadana filmer som jag, så nu har jag någon sitta och snyfta med. Vi började för ett par veckor sedan med "Förr eller senare exploderar jag" om en tjej döende i cancer, och sen har vi sett "If I stay" där en ung kvinna mister hela sin familj i en bilolycka . Ikväll är planerna att vi ska tjuta ikapp till "You're not you"- en film om en kvinna som får ALS och anställer en lite udda assistent. Jag längtar! Kim fasar. Så mycket att han till och med har bestämt sig för att ge sig iväg och träna under filmvisningen.

 

Besöket på Vanningen (badhuset) gick bra igår. Ingen försökte rädda den strandade valen, och Sienna hade superkul trots att hon sprang omkring hela blå om läpparna. Ska där verkligen vara så kallt att det ständigt är kö till bubbelpoolen, och folk använder duscharna för att värma sig? Jag är mycket tveksam. Renare unge har vi dock aldrig haft, för Sienna kastade sig självmant in under duschen och stod där så länge att vi fick slita bort henne när kön blivit pinsamt lång. Men trots förfrusen bus och valmamma var det så lyckat att vi tänkte satsa igen om ett par veckor. Denna gången i Malmö, där de på hemsidan lovar 28C i vattnet och 32C i luften. Min enda fasa där är att stöta på någon av mina elever. Att visa mig för dem i bikini står väl inte högst upp på önskelistan. Men om jag gör det är jag i alla fall varm. Och Sienna ren. Alltid något.

Vädret är urtrist, ungen är uttråkad och ingen (okej, vi frågade en person) vill leka med oss. What to do? Vi gjorde det enda vettiga; googlade fram Leo's leklands öppettider, och det var öppet! Score! Efter tre timmars lek är Sienna inte längre rastlös och stimmig, utan utmattad och tjurig. Mycket bättre! Tror vi ska fortsätta på underhållningsstigen och ta med henne till ett badhus på lördag. Står det något om strandad val fast på simhall så finns det en risk att det är jag. Även om det står något om offentlig blottning. Har en vag känsla av att min bikini är snäppet för liten just nu. Men ändå, lätt värt det för att ha kul med sin unge istället för att bråka. Bara inte hon kallar mig val. Då skickar jag ner henne från en vattenrutchkana. Ensam.