lamadjur.blogg.se

Kim och jag fixar lite saker i huset. Först målade vi Siennas rum, sedan tog vi bort en vägg, och nu målar vi hallen uppe och nere. I början gjorde allt Kim själv. Det blev inte bra när jag gjorde det, sa han, och lät mig knappt nosa på en pensel. Sedan fick jag tejpa lite smått. Jag fick hjälpa till att dra ner väggen. Och igår målade jag hela hallen utan ett ords gnäll. Han insåg att valet stod mellan att göra allt själv och att vara tyst. Och eftersom vi efterhand ska smårenovera hela huset så orkade han inte. Skönt! Mycket roligare att få hjälpa till. Jag kanske tom lär mig något på vägen. 

 

Julie och jag snackade vid frukosten. 

 

- Jag vill ha med grodan till förskolan idag!

- Grodan? Vilken groda?

- Denna!

- Men det är ingen groda. Det är en ödla. Pascal. Han som är i Rapunzel-filmen.

- Men hur kom han ut från filmen då?

 

Naw! ❤

 

 

 

• Julie har fått en kompis. Naaaaw! Hon har varit ledsen för att Sienna har en massa nya vänner och inte har tid med henne. Men nu har hon en egen liten förskolepolare. Tilda.
• Jobb är helt okej. En massa kaos på grund av sammanslagningen. Jag gillar kunna lösa kaos. Hoppas få en svår grupp på kroken. 
• Huset är på g. Igår monterade vi några av de sista möblerna. Idag åker lite gardiner och spackel upp och imorgon påbörjas målning av hall. 
• Har en massa nya kläder som ska användas. Köpte mycket höstkläder på rean i somras. Nice!
• Om två veckor ska jag gå ner till 80%. Föööönt. Mer tid till plugg, ungar och planering- dvs mer fria kvällar. 

Var på IKEA igår. Vårt nya stammisställe. Skulle ha soffa, gästsäng, skrivbord, skrivbordsstol och en massa lampor, gardiner och mattor. Väl där insåg vi att vi omöjligt skulle få in vare sig soffa, gästsäng eller skrivbord i bilen. Efter att Kim fick in vår nya tv där så har vi lite hybris och tror att vi kan trolla med bagageutrymme. Det kan vi inte. Men mattor, lampor och gardiner kom hem! Utan kablar och med fel gardinstångshållare. Ändå väl spenderade 3 timmar, tycker jag. Inte. Idag tar vi huspaus. Sienna ska på kalas, Kim på fotboll och jag och Jullan ska testa en ny lekplats med min mamma. Mys! Snäppet bättre än IKEA, om man säger så.

 

 

 

Sienna har bytt telefonnummer med två kompisar idag. Sienna har ingen mobil. Sienna har alltså lämnat ut mitt nummer till polarna. Inte det jag förväntade mig när jag lärde henne mitt nummer... Som tur är gjorde kompisarna samma sak, så idag har jag smsat en massa föräldrar jag inte känner för att bekräfta relationer och boka en massa lekdejter. Hur gick detta till? Hon föddes ju precis! Min förstfödda. Min stora. Min mamma kallar henne HSB. Hon som bestämmer. 

 

 

 

 

 

En kille i sexan hade med sin mamma idag. Föräldrar får gärna vara med barnen i skolan. Vara delaktiga, se hur det går till. Men jag har på känn att denna moder är med av fel skäl... 

 

Häromdagen var hon också med. Det var ungens första skoldag i ny klass, så det kan man ju förstå. Hon gick dock inte hem, utan hängde med på alla lektioner. På min lektion presenterade hon sig inte, utan jag trodde att hon var pojkens assisstent. Han blev ledsen under lektionen, då klassen presenterade sig och han var tvungen att säga sitt namn, och sprang ut. Med vad jag trodde var assisstenten efter sig. De kom inte tillbaka. Jag hittade inte dem efter lektionen heller. Det visade sig att de gått hem för dagen. Idag kom dock båda två igen, men nu visste jag genom mycket frågande att det var hans mamma. Började ana ugglor i mossen. Hon bad mig i början av lektionen att inte be honom prata.

- Så om jag frågar alla i klassen något ska jag hoppa över honom? Japp, det skulle jag. Bra sätt att smälta in i nya klassen. Alla elever fick sätta sig var de ville. Mamman och pojken satte sig ensamma vid ett ledigt bord. När jag gick igenom dagens planer räckte mamman upp TRE gånger för att ställa frågor, då de missat gårdagens genomgång. Mamman klarade dock av uppgiften snabbt. Pojken satt bredvid. När jag lite diskret påpekade att han bara skrivit med stora bokstäver svarade hon stolt att det var hon som skrivit texten... De gjorde även kamratresponsen tillsammans. I slutet av lektionen kollade jag av med klassen hur långt de kommit. Alla behövde en lektion till. Utom mamman och pojken, som var klara. Jag ska nog ge henne en svårare uppgift imorgon, eftersom hon var så ivrig och blev klar så fort. Undra om jag vågar ge pojken en egen? Eller det är kanske för mycket begärt att han ska göra sina uppgifter själv?

 

Herregud vilka föräldrar det finns. Hur ska ungen någonsin få kompisar? Och klara sig i skolan? Och i framtiden? Stackaren.

 

Julie har blivit stor! Blöja, potta, välling, napp och tupplurar har länge varit borta. Hon pratar jättebra och är i takt motoriskt. Hon äääälskar att leka med äldre barn och är även stor nog att leka själv. Så jag vet att hon är stor. Men idag fick jag sista beviset; hon har övergivit snutte. Han låg slängd på mitt golv, och hon har somnat utan att ens märka det. Naw! Min lilla bebis är borta! Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Snyftar lite i smyg kanske. Eller smygsover med snutte? Vem vet... 

 

Tog tyvärr ingen förebild på Siennas rum, men har kvar fotot från visningen. Denna bild är då tagen ur bästa vinkel, och stylad. Notera gärna Nalle Puh-boarden som gömmer sig bakom skrivbordet, samt den fula färgen på väggarna. Det var dessutom dåligt målat, och eluttagen var nedstänkta av blå färg. Lägg särskilt märke till de gröna listerna. 

 

- När är detta program slut?

- Om en halvtimme. Men det finns säkert på play, så vi kan se det imorgon. 

- Nä jag vill se det nu... men det känns som vi har kollat på det i tvåhundatusen timmar...

 

Oj, vad hon njuter. Not. Astrött. 

Bevis på att denna lama blivit gammal; jag har ett barn som börjat skolan! Huuuuur gick detta till? Det var för sjutton inte så länge sedan jag gick i skolan. Eller så var det kanske det, vilket jag nog måste börja inse nu. Buhuuuu! Undra hur det känns när minstingen börjar skolan? Då kommer jag att bryta ihop. Sienna älskade i alla fall skolan, vilket inte var en större överraskning. Hon kan redan läsa och skriva, plus och minus, samt lite gånger. Hoppas att lärarna utmanar henne så att hon inte tröttnar. Idag var hon i alla fall supernöjd! Så nöjd att hon inte märkte att Kim tog fel på tiden och kom 15 minuter sent vid hämtning. Naw! Min stora, stora unge. Gissa om jag är nostalgisk nu? Nostaligisk och gråhårig, kanske.

 

Har varit en underbar sommar! Skanör, stränder, badställen, och lekplatser. Tosselilla och Mallorca.

Hällevik, Luhrsjön och flytt. Underbart! Slänger in lite foton från sommaren, att se tillbaka på under den mörka vintern. 

 

 

 

Har ju glömt visa hur underbart söt Sienna blev när vi klippte henne. Jag har alltid velat har långt hår, och har liksom vårdat hennes tjocka svall med samma känsliga touch som Rapunzels låtsasmamma. Därför har det burit mig emot att kapa svallet. Men vi bråkade VARJE morgon när jag skulle borsta och sätta upp det- och det var för långt för att Sienna skulle klara det själv. Dessutom var det för långt för att mina darriga tassar skulle kunna göra frisyrer på det, för tungt för att ha i knorr och för mycket för att ha nersläppt (tänk att reda ut den risbusken efter en dag på strand eller lekplats). Så när Sienna själv hade bett om en klippning vid två tillfällen gick jag med på det. Och när vi var hemma hos kompisar så kom ena kompisens lillasyster- som råkar vara frisör- förbi. Klipp, klipp. Spontant och bra, och vi är båda supernöjda! Kim blev sådär glad, men han är inte så grym på att göra inbakade flätor han heller.

 

Före:

 

Har nästan bott en vecka i huset nu. Har lärt mig var man överhysteriskt sopsorterar då de har övervakningskameror i soprummet, vilken granne man ska undvika eftersom hon pratar lika mycket som Sienna, samt hur man öppnar fönsterna på glänt. Även tvätt och disk börjar falla på plats. Och jag hittar saker! Idag fick jag upp ungarnas garderob, och i veckan blir Siennas rum färdigt. Förutom lister. Herregud vad de förra ägarna haft okoll på spackel. Sedan kommer jag vara rätt nöjd. Ganska i alla fall. Kim vill ha ett nytt kök. Jag kan absolut leva med ett grodfärgat kök om jag får nytt badkar och ny garderob. Imorgon är det jobb som gäller för mig, medan Kim och Sienna ska skola in Julie. Och på torsdag är det Siennas tur. Första skoldagen! Min stora tjej. Veckan därefter börjar allt med hämtning och lämning och fritids. Ser inte fram emot det, men ser fram emot att komma in i rutiner. Och det gör ungarna med!

 

 

Första jobbdagen avslutas med Mamma Mia och vin med Mia och Emma. Perfekt avslutning på uuuuuunderbar sommar! 

 

En dag för ett par veckor sedan- alla sommardagar flyter ihop!- fick ungarna välja ett par godissaker själv. Gissa hur stora Julies ögon blev när hon såg att det fanns NAPPAR AV GODIS. Himmelriket liksom. Julie saknar fortfarande sina nappar, och är både besviken över att ha blivit av med dem och lite facinerad över att fågelbebisarna har tagit dem (vad skulle vi säga när påsjäkeln blåst bort från nappträdet?). Så en godisnapp var liksom drömmen för henne- både godis OCH napp. Eftersom vi handlade på förmiddagen blev det en lååång dag, men tillslut fick hon den. Och hon älskade nappen! Tyvärr så tog det över en timme för henne att äta upp den, så hon lär aldrig få en ny. Men ändå. Hon njöt så länge det varade. 

 

Nu bor denna laman i ett hus! Not bad. Är mycket nöjd. Är även helt söndersliten med ryggont och träningsvärk. Lätt värt det dock, för snart är allt uppackat. Insåg snabbt att vi måste köpa nya garderober, eller i alla fall nya hyllsystem i de befintliga. Kim insåg snabbt att vi behövde en ny tv. Inte för att vår var för liten (jo), utan för att han satte soffbenet i skärmen. Med flit eller ej- det vet man inte. Herren fick panik och vi köpte akut en ny idag. Jullan sov sig igenom besöket. Utmattad efter dagen, då barnen fått springa till lekplatser själv och varit hemma hos en nyfunnen vän. Som tur är vår granne! Sienna bjöd hem henne till oss med. Utan att fråga. Känns rätt mysigt och väldigt ovant- och läskigt. Jag gillar privacy. Får lära mig. Nu ska jag lägga mig och soooooova! Sista semesterdagen imorgon. Känns bra. Lagom att börja med en dag.

 

Sista natten i lägenheten. Sista dagen med kartonger och en tom kyl och försvunna saker. Och uttråkade barn. Kommer dock inte att sova gott inatt, utan ser fram emot mardrömmar gällande banköverföring, lagfart, pantbrev och liknande. Vår bankman har semester. Mäklaren har semester. Kim har inte semester, så jag ska dit själv. Tar med mamma! Vad händer om vi inte får tillträde för att vi bytt bank och överföringen tar en dag? Vem genomför ens överföringen av lånepengarna? Hur? Tänk om bankmannen räknat fel, och vi ska betala mer än vad hon sa? Vad sa hon ens? Och hur sjutton för jag över pengarna från mitt konto till säljarens? Ett par hundra tusen på swish? Är det ens till henne jag för över, eller går det via.. något? Jag fattar inte att vi ska köpa ett hus. Jag kan inget om hus. Jag vill gömma mig bland alla kartonger och bo kvar i vår alldeles för trånga och dumt placerade hyreslägenhet för alltid. Eller inte. Men jag hade gärna snabbspolat förbi morgondagen. Och haft med mig Kim, mäklare och bankman. Håll tummarna klockan 13! Mvh mycket nervös lama

 

"Ska vi se La Boheme i sommar?"

"Är inte den en opera?"

"Nej då, en musikal!"

 

Det var en opera. Frida somnade, jag räknade lampor och min moder tittade mest på de andra i publiken. Som tröst åt vi på Pinchos efteråt. Tredje gången på åtta dagar. Man tycker att jag borde vara trött på det. Men då tycker man fel! Mums. Nu ska jag sova. Näst sista natten i lägenheten. 

 

För ett tag sedan hade vi besiktning av vår hyreslägenhet. Efter en snabb runda sa besiktningsmannen att det såg bra ut. "Men såg du dörrarna? Och att min dotter rivit sönder tapeten i två rum?" Jo, det hade han sett. Så två dörrar skulle bytas, och två rum skulle tapetseras om. Men i övrigt såg allt bra ut! Suck. De två dörrarna är från 70-talet, och har varsit fint hål i sig. En för att den befinner sig bakom ytterdörren, och ungarna alltid är superentusiastiska över att komma hem och kastar sig in som en flock skenande flodhästar- och därmed har smällt upp ytterdörren på den stackars toalettdörren bakom otaliga gånger. Den andra söndriga dörren var ivägen för Siennas eltandborste en gång, när hon inte ville borsta tänderna. Då blev Kim lite irriterad och kastade tandborsten i dörren- varpå den åkte in och gjorde ett hål. Vad var oddsen för det? Så de dörrarna skulle alltså bytas. Hur hittar man fula bruna dörrar från 70-talet? Och köpte vi nya fina så måste vi byta resterande 5 dörrar också? Men denna laman är inte helt dum. I hissen sitter nämligen en lapp, på vilken det står att två lägenheter i huset ska renoveras vilket kommer att generera störande ljud. Det kommer även att generera en massa kastade dörrar, tänkte jag. Så jag smsade ansvarig för renoveringarna, som gav mig numret på herren som ledde jobbet, som gav mig ett lägenhetsnummer. Där traskade jag in, tre våningar ner, och bad att få ta med mig två av de nermonterade dörrarna till min lägenhet. Visserligen förstod inte arbetarna ett ord jag sa, men jag var väldigt entusiastisk och nämnde deras chefs namn flera gånger medan jag pekade på telefonen, så de lät mig glatt spatsera ut med de två dörrarna. Som Kim sedan kunde sätta på plats istället för de söndriga. Lite senare på dagen så stod resten av skräpet från lägenheterna i hissen- varpå vi helt kallt ställde in våra söndriga dörrar också. Höjden av fräckhet, men ack så skönt. Så nu är det bara två rum som ska tapetseras om. Not bad. Not bad at all. Mycket nöjd med mig själv. 

Igår hade vi en packpaus. Har kommit rätt långt, och man avlider nästan av värmen i vår lägenhet. Kan den vara upp mot 40? Känns så! Sådär nice att flyttpacka. I alla fall, vi hörde av oss till polarna för att fråga om de ville hänga. De bjöd hem oss för häng med studsmattehoppning och minipoolbad. Klockan var 11 när vi kom dit... och 22:30 när vi tog en taxi hem. Not bad! Älskar att alla i familjen har varsin kompis i en annan familj. Och att de dessutom lagar god mat!

 

När Sienna var liten så bäddade jag alltid ner henne "som en liten larv", för att hon skulle somna. Dvs rullade in henne i täcket. Givetvis gör jag samma sak med Julie. Och givetvis så är det "bara jag" som kan göra det, och ungarna blir helknäckta om de inte får sin larv. Häromdagen kallade Julie på mig:

 

- Mamma, snutte har trillat ner på golvet!

- Ta den då!

- Det kan jag inte!

- Jo, du har långa armar.

- Jag kan inte ta den mamma! Då förstör jag min laaaaarv! Buuuhuuuuuu!!!

 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men det är rätt sött, det är det. Störigt, men sött.