lamadjur.blogg.se

Såhär glada blev mina barn när jag fick godkänt på näst sista tentan. Not. Men jag blev det! Hade missförstått sista frågan, men fick godkänt ändå. "För högre betyg" så behöver du utveckla didaktiska förslag. Äh ja? Eller skriva dem alls? Men jag tar gärna mitt godkänt och slipper komplettering. Fem minidelkurser klara, en to go.  Och den är redan påbörjad. Känns bra detta!

 

 

 

Kim och Julie diskuterade hennes dag.

 

Vad gjorde du idag, Julie?
Lekte med Tilda!
Vad lekte ni då?
Katt.
Var ni båda katter?
Nä, bara Tilda.
Vad var du då?
Mamma.
Haha okej! Kattmamma eller vanlig mamma?
Vanlig mamma.
Klappade du din katt då?
Nej, jag mosade henne.

... Jaha...

 

Sienna och jag läste lite gåtor för varandra innan kvällsmaten. Det gick sådär. 

 

Lisa: Vilka tanter är mest populära? (Svaret var torrt nog kontanter)

Sienna: Jag vet inte... de i Indien? 

Lisa: Va? Varför tror du det?

Sienna: Jo, men de har ju så fina klänningar. 

 

Naw! 😍

Hade behövt klona mig på jobb. Behöver minst fyra kopior av mig själv. Orimlig arbetsbörda. Det jag gör minst av allt äe att undervisa. Lov snart?

Hade fixat ett intyg till en elev, som känner att hon behöver lyssna på böcker istället för att läsa dem. Egentligen behövs ett intyg från specialpedagogen, efter ett personligt möte med eleven. Jag gick dock väldigt mycket i god för ungen då jag känner att det verkligen hade hjälpt henne. Specialpedagogen lät sig övertalas. Hon fick ett intyg. Nu måste jag be specialpedagogen om ytterliggare ett. Eleven råkade nämligen elda upp det första. I kid you not. Hon råkade, på riktigt, elda upp det. Trots att hon visste hur viktigt det var. Jag vill ha jullov. 

Min mamma har ingen bil. En gång cyklade hon till IKEA, och därefter hem med varorna. Avståndet är inte långt, men lasten är liiiite för stor för cykeln. Jag tror att jag har ärvt denna gen. 

 

Igår var Sienna på juldisko. Första diskot för henne. Jag var sjukt stolt och ganska knäckt. Hur kan tiden gå så fort? Jag hinner inte med! Nu är ungen liksom med om saker som jag själv minns från min barndom. I alla fall, disko. Det var för f- klass upp till femman, kl 18-21. Jag tyckte att det kändes sent och stort, men en hel drös med ungar från klassen skulle dit, så jag lät Sienna gå. Hon släpptes i kön klockan 18, med pengar till inträde och godis. Vi hade kommit överrens om att jag skulle hämta henne halv åtta. Vilket jag gjorde. Och då insåg att ALLA andra föräldrar hade stannat kvar. Jag hade alltså lämnat min lilla, lilla flicka på ett ställe där tom tvåornas och treornas mammor var. Helt ensam. Lämnas alla barn betyder det att där är några vuxna som har ansvar. Lämnas inga barn betyder det att det är föräldrarnas ansvar. Sienna var alltså obevakad i mer än en timme, på kvällstid. Ångesten! Som tur är hade hon knappt reagerat och hon hade haft superkul och både dansat och handlat godis. Utan att kvävas eller bli kidnappad. Men ändå! Lär inte vinna ett pris för Mom of the year, precis. 

 

Igår kväll:

 

"Julie, du får inte väcka mig imorgon. Då blir jag så trött och orkar inte leka. Jag har ställt fram en yoghurt till dig. När du vaknar kan du tända, äta den och börja leka eller starta tvn."

 

"Då väcker jag pappa istället!"

 

"Nej.. inte väcka någon. Ät din yoghurt och lek själv?"

 

"Mamma, hon får lov att väcka mig!"

 

"Okej. Gå in till Sienna när du vaknar."

 

Och ungen lydde order! Tyvärr kl 02 första gången. Efter lite fräsande från mig somnade de dock om, i samma säng. Naw. Sedan försökte de gå upp kl 05. Jag hotade att dra in lördagsgodiset. De somnade igen. Och vaknade 07! Score! Nu är jag redo för dagen!

Hade en hemsk muntlig onlineredovisning i söndags. Inte bara hade jag glömt den, så jag var totalt oförberedd, utan jag var dessutom missnöjd med min uppsats som redovisningen grundades på, och fick tekniska fel med både headset och bråkigt internet. Var ett psykbryt. Läraren hjälpte mig lite och tillslut fick jag godkänt. Men det var ingen hit. Jag fasade för betyget på den inte så bra uppsatsen, då redovisningen var så kass, och omtentan är i mars.. men jag fick VG! Inte alls förtjänat, kan jag villigt och sakligt erkänna, men mycket trevligt. Eftersom jag fick beskedet idag var jag så nöjd att jag skrev nästa uppsats i ett sträck. Och den är bra! Not bad. Är alltså mycket nöjd med dagens prestation. 12,5 hp klara, 2,5 to go. Sedan har jag 45 hp i svenska som andraspråk, och är behörig i två ämnen. Och har dessutom lärt mig något! Är mycket nöjd. Trevlig helg på det! 

 

 

Tillbringade kvällen med att lyssna på elevers inspelningar och bedöma och ge feedback. Man kan skriva feedbacken i ett mejl och skicka till dem. Eller lägga upp den i classroom. Eller skriva i ett snyggt dokument. Eller, så kan man klottra på post-its medan man lyssnar, och sedan strunta i att renskriva. Det går bra det med. 

 

Ibland hämtas barn från Julies förskola av andra pedagoger, för att jobba i en blandad "naturforskargrupp". Då får vi föräldrar ett sms, så att vi vet att barnet är på vift. Idag hade jag fått ett sånt sms, så på väg hem ringde jag dem, för att få veta var jag skulle hämta barnet. Jag fick beskedet att de var på förskolan. Det passade dock inte så bra att jag hämtade Julie just då, meddelades jag, för Julie höll på med dokumentationen. Dokumentationen. Tre år gammal. Hon skulle dokumentera sina upplevelser i ett häfte. När jag kom ditt satt ungen absolut och dokumenterade, genom att klippa itu fotot de tagit av henne och bett henne klistra in. Därefter vägrade hon tjurigt att säga vad de skulle skriva bredvid bilden. Om Siennas skola underskattar en del av ungarnas förmågor, så gör Julies förskola tvärtom. Men det är rätt kul ändå. Roligast är att pedagogerna tar det på så stort allvar. De måste bli helt knäckta varje dag. Kämpa på, naturforskarna! 

I fredags var jag med Sienna i skolan. Jag hade läst att andra föräldrar varit med, och eftersom jag (som lärare) aldrig kommer att få ledigt för att hänga med henne i framtiden var jag tvungen att passa på. Pluggade satan förra fredagen och i torsdags kväll, och hängde sedan med Sienna i fredags. Sienna är smart. Hon knäckte läskoden på egen hand när hon var fyra år, hon älskar matte och har koll på plus och minus och lite av nultiplikationstabellen. Hon kan betydelsen av upp till tresiffriga tal, och kan räkna med dem. Så ana min förtvivlan när de i fredags ägnade dagen åt siffran 4. Hur man skrev fyror. Om man kunde ringa in fyra saker. Fyrans grannar 3 och 5. De hade även en läsestund, där inget barn fick öva utan läraren läste. En genomgång av Mårten gås som var helt katederstyrd. Och vid ett tillfälle ägnade de 45 minuter åt att göra pappersloppor. Individanpassningen var noll- alla skulle göra samma sak, oavsett om du kunde det eller om du låg och dreglade på golvet. Snart står jag och Kim inför ett litet beslut.. ska ungen få gå kvar, eller ska hon hoppa upp en årskurs. Jag vill inte att hon ska vara yngre än sina klasskamrater (och således umgås med äldre i tonåren), men jag vill inte heller att hon ska dö av uttråkning varje dag. Det lär ju leda till lite bråk, om man säger så. Alternativ tre är att vi redan från åk 1 är ytterst tydliga med vad vi förväntar oss av läraren. Vi lär inte bli omtyckta precis, men det kan det ju vara värt. Det minsta man kan begära är väl att ungen får en mattebok tillkastad åt sig, så att hon på egen hand kan få räkna lite självständigt. Och läsa något ord per dag, när de i helklass går igenom alfabetet...

 

För ett tag sedan hade vi en period när ungarna kom in i min säng varje natt. Både två. Vid olika tillfällen under natten. Och sedan när de vaknade på morgnarna blev de så överlyckliga av att se varandra att de väckte varann och började busa. Inte idealiskt för min heliga nattsömn. Därför hade jag ett samtal med dem, där jag förklarade att om de kom in till mig så skulle jag ge dem en kram, leda tillbaka dem till deras egen säng och bädda ner dem. De trodde mig inte. Jag fullföljde dock det, och har nu fått skörda resultatet; Sienna har lärt sig att det inte är lönt att komma in till mig, och sover gott i egen säng varje natt. Julie har lärt sig att smyga in till mig och snabbt somna, så att jag inte har hjärta att leda tillbaka henne när hon upptäcks. Den ungen alltså! Men oavsett vilket så får jag sova ostört, så man kan säga att det ändå blev lyckat. 

 

Här kommer Julies önskelista, för julen 2018. 

 

• Sminkdocka
• Greta gris figurer (leklust.se)
• Barbiebebis med vagn
• Sänghimmel

• Jag ska få lärarlönelyftet! Ibland får man trevliga samtal från sin chef. Han berättade det för mig för flera veckor sedan, men idag bekräftade administratören att det är på g. Och det hon säger, det gäller. Nice! 
• En elev, som inte alltid kämpar sitt hårdaste, sliter som en gnu på sin praktikplats. Hon hatar stället, men jobbar på för att hon vill ha bra referenser på sitt cv. Yey!!!! 
• Sienna och Julie var så trötta att de däckade UTAN bråk vid läggning. Ibland sker det mirakel. 
• Jag har rätt roliga jobbdagar nu när majoriteten av elever praoar. Vikarie, vikarie, möjlighet till långlunch med kollegor, extramöte, en vanlig lektion osv. Massa fläng och variation och möjlighet att träffa på elever jag aldrig undervisat tidigare. Men det är rätt skönt att det bara är en vecka. 
• Sex veckor kvar till jul! 

Dagen inleddes med ponnyridning på Kummingegården. Julie har ridit två gånger tidigare, och var superladdad. Fram tills vi fick syn på hästarna; då försvann all glädje. Jag vet inte om det var besvikelsen över att det inte var Pippis Lilla Gubben eller om ungen seriöst blev rädd för den typ 70 cm höga shetlandsponnyn, men hon tyckte inte alls att det var kul. Kim var också asrädd för den förvuxna hunden, och lyckades med bedriften att skrämma upp alla ponnisar när hans lilla lilla skulle hälsa på en stor häst i grannhagen. Han hojtade till av rädsla och Julies miniponny och hästarna i närheten skriade och började stampa. Julie ville hoppa av och ledarna stod mest och tittade på i chock. Vi kom dock iväg på rundan tillslut. I sakta mak lunkade ponnierna på en härlig skogspromenad, med oss bredvid. Julie satt och tjurade, Kim fasade för hemvägen- då grannhästen kanske ville hälsa igen- och Sienna hade astrist. Hon kämpade tappert och låtsades att hon hade kul, men i ärlighetens namn är hon för gammal och för ivrig. Hon hade behövt en större ponny som hon själv fick hålla och styra... och helst galoppera med. Känns som att nästa ridtur får gå till på ett annat sätt. Helst med mig på en häst och resten av familjen hemma.

 

Imorgon är sista höstlovsdagen. Mycket sorgligt... och lite skönt. Jag och ungarna har varit så aktiva att vi seriöst var tvugna att planera in en vilodag idag. Nu behöver vi jobb och skola så att vi får litelugn och ro. Typ. Barnkalas, släktkalas, mingel med vänner, lekplatshäng med vänner, övernattning hos mormor, restaurangbesök, klippning och shopping. Halloweenrunda. Besök hos vänner, öppna förskolan, pizza hos vänner... vilodag.. och imorgon avslutas veckan med en ridtur för ungarna. Fööönt. Hoppas vi har lika lyxigt väder imorgon som idag. 12 C och sol, i november. Om vi får snö i vinter så måste detta vara det bästa väderåret i Sverige någonsin. Härligt höstlov och härligt väder! Och just nu har ungarna härligt kojmys medan Kim sover och jag chillar. Not bad.