lamadjur.blogg.se

Jag har sparat mina gamla barbiedockor från när jag var liten (allt är relativt; slutade leka med dem när jag var 13 år), men inte tagit fram dem till Sienna. Jag har inte tyckt att de var lämpliga leksaker (tom jag inser att de inte promotar bra skönhetsindeal), och dessutom har jag tyckt att hon har varit för liten (ungjäkeln stoppar ju fortfarande ALLT i munnen, och barbieskor är små). Men efter hennes förälskelse i det helknäppa Barbie-programmet på Netflix (som vi helst inte vill att hon ska se det heller- vilket vi såklart misslyckas helt med) bestämde jag och Kim idag att hon skulle få mina gamla barbie. Och självklart älskar hon dem! I en hel timme lekte hon själv utan att tjata på oss om assistans. De skulle kläs av och kläs på, gå i skolan, sova... och bajsa! En av de manliga dockorna tyckte hon var lik sin pappa, så gissa min förtjusning när jag hör "Nä men Kim Persson, nu har du bajs överallt!" Helt underbart. Synd att han är på MFF-matchen så att han inte fick höra det live. Nästan för bra för att vara sant!

 

Vissa saker känner jag att man inte riktigt hade rätt uppfattning om innan man fick barn. Att föda barnet, till exempel. Visst var man inställd på att det skulle göra ont, men inte att det faktiskt skulle vara det värsta ögonblicket i ens liv. Det skrivs minsann inte på familjeliv. Där stod det något flummigt om bästa ögonblick. Lögn. En annan sak är blöjbyten. De beskrivs som en mardröm, men jag har nog tyckt att de var chill sedan dag ett. Det är inte kul att byta en blöja, men det är ändå snäppet fräschare än att torka snor, tycker jag. Men grejen jag misstog mig mest på är barnkalas. Jag tänkte nog att det skulle vara kul. Roligt för barnet, gratis underhållning och medan ungarna lekte med alla nya leksaker kunde vi föräldrar sitta vid bordet och ta en kopp kaffe. Tillåt mig att skratta. Har precis genomlidit ett barnkalas. Sienna hade askul, det var superfint förberett och inga olyckor hände. Dessutom var ljudnivån som på en byggarbetsplats, alla barnen var superstimmiga efter sockerkicken och att leka tillsammans är ingen grej för treåringar, så det enda man gjorde var att avstyra bråk och försöka undvika att trampa i tårta. Och föräldrarna som är där är ju oftast inte ens vänner (som tur var var det hos Thilde idag!), utan sammantvingade på ett awkward sätt för att ens barn umgås. Och allt detta utan minsta lilla öl i sikte. Hellre stinkande blöjor, säger jag! Och hellre föda barn, säger jag idag. Kanske inte om ni frågar mig om ett par veckor, dock. 

 

Idag var vi på ytterligare ett ultraljud. Eftersom Sienna var liten när hon föddes, och jag inte gått upp så mycket i vikt ville de ha lite koll på hur stor bebisen var. Och vi fick se härliga hamsterkinder och en stor runt mage! Underbart! De tror att hon kommer väga drygt 3,2 kg, vilket känns helt perfekt. Kommer hon snart ligger hon i alla fall på 3 kg, vilket också känns alldeles lagom. Framförallt eftersom det innebär att jag slipper vara gravid. Jag vill inte mer! Till och med ultraljudsteknikern sa att det inte såg ut som att jag kunde bli mycket större. Sådär kul att höra, men ack vad sant det känns. Är dock rätt införstådd med att jag kommer föda på avslutningsdagen, men hoppet är ju det sista som överger en. Även om jag snart blir lika bitter som Kim. Tänk att två veckor kan kännas så långa?

När man är nybadad, har fått på sig pyjamas, vällingen är uppdrucken och tänderna borstade, hur kan man då förhala läggningen? Man kryper omkring och leker larv, medan pappa väntar sådär tålmodigt på rummet med en bok i näven. Gärna kompanerat av sången "jag är en liiiiten gosig larv, jag är en liiiiten gosig larv, titta på mig, jag är en liiiiiten gosig larv!" Givetvis helt i otakt. Hon brås ju på mig.

 

Nu är jag en otymplig val. Vaknar jag mitt i natten är jag livrädd för att föda och jätteorolig att allt ska sätta igång, men frågar man mig under eftermiddagarna eller kvällarna är jag mer än redo. Jag är rätt trött på att vara gravid. Som Sienna har frågat mig "mamma, måste du vara gravid heeela tiden?", ungefär så känns det. Väger 66 kg (men har inhandlat en ny stor nutellaburk, så det lär inte vara så länge) och är 104 cm runt magen. 3,3 kg mindre än med Sienna, men 3 cm större. Känner mig enorm. Att välja kläder varje dag är lika ångestframkallande som att visa sig i bikini bland folk man inte känner på sommarfester. Denna sommaren kommer jag dock att känna mig jättesmal, bara för att bulan är borta. Minns hur det var efter Sienna- blek, valkig med bullig mage- och jag kände mig skitsnygg för att jag kunde börja mig och ta på mig skor utan att flåsa som en stånkande tjur. Längtar!

 

Idag nådde vi nya höjder av tonårsbeteende här hemma. Jag och Sienna småtjafsade på vägen upp från tvättstugan, när ungen vänder sig om och utbrister "jag hatar dig mamma!". Aschockad och inte så lite sårad bad jag henne väldigt dramatiskt med darr på rösten att upprepa vad hon sagt. "När du inte låter mig stå där för att du ska förbi blir jag arg, och då hatar jag dig!" Snopen och med svansen mellan benen gick jag och beklagade mig för Kim, som inte precis tröstade mig, utan istället tyckte att jag skulle förklara för ungen vad hata betyder och varför man inte får säga det. Sagt och gjort. Gick sådär med mina hormoner och självömkan, men det slutade i alla fall med ett löfte om att aldrig säga så igen och sen fick jag en kram. Och därefter himlade hon säkert med ögonen och suckade och tyckte att jag var världens töntigaste, men det visade hon i alla fall inte.

Precis när man lärt sig att inte hyperventilera när ungen klättrar upp för lekställningar, åker kana på fel håll och kastar sig ner från glidstolpar som är till för betydligt större barn, så kommer daredevilen på ett nytt sätt att skrämma sina föräldrar. Whyyyyy?!

 

Bebisen har hicka hela tiden. Vi snackar om mellan 5-10 gånger per dag. Och varje gång verkar hon bli sjukt irriterad, för så fort hickandet sätter igång ska hon möblera om i hela magen. Och eftersom hon är minst sagt trångbodd just nu känns det rätt rejält. Hon blir även förbannad när jag böjer mig fram, cyklar eller ligger på rygg, så humör verkar den lilla damen ha. Men i alla fall, hickan. Jag läste i en gravidapp att den kommer när bebisen försöker träna andning och får vatten i luftstrupen. Jag undrar lite vad ungen tror, när hon är omgiven av fostervatten? Jag börjar inbilla mig att hon är som sin storasyster och tror att hon är en liten sjöjungfru.

 

Efter en höst och framförallt vår fylld av aktiviteter i skolan är nu kollegorna och jag helt slut. Teatrar, biobesök, studiebesök, utomhusdagar och temadagar... Vi orkar liksom inte mer. Så efter sista teaterföreställningen i tisdags sa vi att nu fick det vara nog- nu kör vi på lugna dagar fram till lovet. Sen fick jag se en plansch med Joseph and the amazing technicolor dreamcoat på skolan, där det gjordes reklam för en gratis föreställning nästa vecka. Och vips, så bokades biljetter. Jag kan liksom inte motstå en musikal! Som tur är blev inte kollegorna sura, utan skrattade och sa att de i alla fall njutit av ett par lugna dagar. Jag har världens bästa jobb!

I helgen var vi på teater i Folkets Park med Thilde, Benjamin och Fabian. Föreställningen, Nasse hittar en stol, var underbar och helt barnanpassad, och Sienna satt som ett litet ljus. Dessutom har vi boken hekmma, så vi kan läsa historien för henne igen. Rätt nöjd känner jag mig med mammapoängen där. Och vad som var nästan ännu bättre; när vi väntade på att föreställningen skulle börja upptäckte vi en ny grej i Folkets Park- en hinderbana i Busmus-storlek! Jag vet inte vem som blev mest till sig av mig och Bus.

 

• Teatern är äntligen över, och både jag, kollegorna och ungarna kan nu slippa all stress och press!
• Bara tre veckor kvar till bf!
• Nu är det lugna skolveckor kvar till sommarlovet. Inga fler utflykter, pjäser eller temadagar. 
• Jag har bara sex lektioner kvar med min förstärkta engelskagrupp (som är urjävlig och bara blir värre ju närmare lovet vi kommer).
• Imorgon hämtar min mamma Bus. Skönt för mig och Kim som slipper slipper, och kul för Sienna som dyrkar sin mormor. 

Ledighet i all ära, men det är rätt svårt att underhålla en aktiv Bus dag fem när man är en otymplig val. Jag tog en chansning och smsade bästisens måndagslediga föräldrar och hörde om de ville med till Leos lekland. Och det ville de! Extra bonus eftersom de dessutom varit i Turkiet en vecka och Sienna hade sjuk Marvin-abstinens. Ungen blev rätt till sig, och sprang omkring som ett yrväder i 4,5 timme. Jag blev rätt till mig, som fick sitta ner i 4,5 timme. Och Marvins föräldrar verkar också nöjda med dagen, för innan vi skildes åt hann vi snacka om både Tosselilla, zoo och tivoli i sommar. Snacka om lycka för lilla Bus om det blir av! 

 

"Sienna, kan du vara snäll och lägga in snurran på ditt rum?"

"Nej."

"Men vad har vi sagt om leksaker i hallen? In med den på ditt rum nu!"

"NEJ!"

"Annars... dammsuger pappa upp den!"

"OKEJ DÅ! AHHHH!"

 

Ungen gör som vi säger... men gör väldigt klart för oss vad hon tycker om saken. Kan den ligga mindre inne på hennes rum, utan att hon bryter som reglerna? Knappast va?

 

Igår gick jag in i vecka 37. Det betyder att det troligtvis är fyra veckor kvar, men kan vara två eller sex. Jag kan säga att jag inte hoppas på sex veckor i alla fall! Nu är jag trött på eländet. 8 månader av konstant nästäppa, illamåendet är tillbaka (men jag spyr inte!), kan inte längre sova, andfådd om jag vänder mig om i sängen (hur valig är man då?), kissnödig hela tiden, ont i ryggen och ilningar ner i benen, halsbränna som gör att jag inte längre fungerar som en människa och en vild unge som snart sparkar ett hål i högra delen av min mage. Dessutom är jag bebissugen! Och sommarsugen, och det ska ju liksom sammanfalla. Förlossningsrädd eller ej, nu vill jag snart att det ska vara dags. Igår bröt jag liksom ihop för att jag inte orkade ta på mig skorna. Och jag minns inte senast jag orkade LEKA med Sienna på en lekplats. Jag är trött på att sitta som en jäkla valross och titta på. Väger 66kg (+7,6kg) och är 102 cm runt midjan. Lika stor mage som jag hade i v 40 med Sienna, men 2 kg lättare. Här kommer bilder från mig i alla vinklar, så att jag själv kan gå tillbaka och kolla hur jag såg ut.

 

Efter en 2,5 timmar lång powernap var till och med denna valekroppen rastlös. Med perfekt tajming kom Kim hem för att lämna bilen och hämta sin cykel så att Sienna fick cykla hem själv. Jag hakade genast på. Och ungen blev glad när vi kom och hämtade! Det är minsann inte varje dag det händer. Som belöning, och för att det var sol, hängde vi på en lekplats en stund innan vi drog hem. Visserligen började någon klaga efter tio minuter för att personen var hungrig, och sedan trött, och sedan rastlös... Men då vi lovade honom bk-käk istället för bakad potatis som vi hade bestämt, så stod Kim ut en timme till.

 

 

 

 

Idag är en inplanerad vilodag. Ledig från jobb, Bus skickad till dagis eftersom jag måste jobba hemifrån (vilket jag har- jag har svarat på hela två mejl och fört över lite bilder. Tog säkert 20 minuter minst. Att jag var klar innan jag och Sienna stack mot dagiset är helt orelevant.) och Kim skickad till sitt jobb. I morse bakade jag så att vi har lite nödfallsfika redo när besökare börjar dyka upp efter bebis ankomst och vi inte orkar handla, nu ska jag bada och sen ska jag vila. Ytterst ansträngande. Men eftersom jag hade lite skuldkänslor för att skicka Sienna till dagis när det inte är absolut nödvändigt så sa jag till pedagogerna att hon bara skulle vara där mellan 9-14:30 idag. Sienna höll inte med. Det är som att hon har sniffat sig till att det snart är sommarlov, och att vi kommer hålla henne hemma i nästan tre månader, för hon är mer dagissugen än någonsin. Idag stod hon påklädd med jackan i näven 06:50, och blev vansinnig när hon insåg att Kim skulle sticka till jobb utan att lämna henne först. Det där med att vi skulle ha en mysig sovmorgon och äta frukost tillsammans i lugn och ro tyckte hon att jag kunde stoppa upp någonstans. Stackars barn, hur sjutton ska detta gå i sommar? Och stackars lilla Julie som kommer släpas runt överallt i jakten på att roa storasyster. Och stackars mig? Helt plötsligt känns denna vilodagen mer än välkommen!

Vi har börjat förbereda lite för bebisen. Tvättat upp alla minikläder, kollat igenom vagn och bilbarnstol. Tagit ner spjälsängen och bäddat med nya rena sängkläder. Det var ju lönt. Swish sa det, så var Sienna uppe i sängen och rullade runt som en liten katt. Sen åkte alla nallar in på hennes rum, och filten åkte ut i soffan. Jahapp. Lika bra att Julie lär sig dela med sig redan nu kanske.

 

• Pjäsen som vi har jobbat med sedan innan sportlovet hade premiär ikväll- och gick jättebra!
• Larmet gick under pjäsen, vilket var hemsk jobbigt. Det positiva är att både två extra kollegor och rektorn var på plats, så det löste sig utan att jag och kollegan som höll i pjäsen behövde lämna föreställningen.
• Sienna somnar fortfarande alltid utan problem, och innan kl 19.
• Saker börjar bli klara inför bebisen.
• Det kommer nog regna imorgon. Låter trist, men är ypperligt för mig för då ställer de in lekdagen- och både jag och ungarna behöver lite vanliga lektioner!

Vissa dagar går inget som planerat... och vissa dagar har man superflyt! Idag var en sådan dag. Mest för att Sienna har varit på strålande humör hela dagen. Och eftersom hon istället för att vakna 5:30, som hon gjorde för några veckor sedan, nu har börjat vakna strax efter 7 har jag också varit mycket gladare. Dessutom är mitt järnvärde för första gången på fyra månader uppe på 115, så jag har lite bättre förutsättningar. Men det bästa av allt; idag har Sienna  lyckats med den största utmaningen i en treårings liv- förutom att lära sig gunga själv- att roa sig utan sällskap! Först lekte hon ute på gården i 1,5 timme, utan att tjata på mig en enda gång. Sedan lekte hon själv här hemma, med disk och matlagning och målning, utan att gnälla om läsplatta eller sällskap. Och efter lunch när vi gick till en lekplats roade hon sig själv så bra i nästan två timmar, att jag riktigt tyckte det var synd när vi var tvugna att gå. Och nu är hon på sitt rum (visserligen med läsplattan, men utan att klaga på mig)! Underbara dag!

 

Antydde för Kim att jag ville köpa syskonpresent till Sienna, och visade honom dockan. Varpå denna dialogen följde. Med fler svordomar. Och mycket irritation och otålighet i rösterna.

 

K: men varför ska Sienna få bebiskläder?

L: nä, hon ska få dockan?

K: men bebisen kan ju inte ha de kläderna, de är alldeles för varma. Och halloweeniga.

L: vilka jäkla kläder?

K: de på bilden?! Du visar ju mig en bild på bebiskläder!

L: nej, jag visar dig en docka!

K: är det en docka?! Ja, då blev ju allt mycket mer logiskt.

 

Av ren lättnad att ha klarat ut missförståndet beställde vi dockan. Och en liggvagn. Cykelsitsen får vänta ett tag.

 

 

 

Saker som inte riktigt lyckats idag:

 

Vi tog ner ett stort tält vi haft på vinden, och tryckte in på Siennas lilla rum, för att hon skulle roa sig själv medan vi började packa upp bebissaker. Resultat? Sienna skrek hysteriskt eftersom vi inte hjälpte henne med exakt varenda liten lek hon kom på och hade varit mindre störig och ivägen om hon så lekt kurragömma med alla bebissaker vi höll på med.

 

Då Sienna somnade jättesent igår och sov två timmar mindre än hon brukar försökte vi få henne att vila middag. Resultat? 

Jag och Kim somnade medan Sienna höll sig vaken, gick omkring och skrek av trötthet och uttråkning, och sedan var astrött resten av dagen. Vi också, då vi väckts var femte minut under powernapen och var tröttare efter än före vi la oss.

 

Eftersom vi skulle besöka en kompis som fått en liten bebis försökte vi göra av med lite överskottsenergi hos ungen, och lät Sienna cykla på egen cykel hemifrån oss till mobilia där kompisen bor. Resultat?

Sienna både klarade cykelturen, och att vara helvild under besöket. Hon snackade nonstop, hoppade i sofforna, gungade i bebisens babysitter, ritade både på papper och bord och öppnade bebisens presenter. Dessutom orkade hon cykla hem också!

 

Jag kan inte känna att vi alltigenom lyckats idag.

Eftersom Sienna är så väldigt aktiv och rastlös blir jag ibland nervös att hon har lite koncentrationssvårigheter. Sedan kommer tillfällen som detta; när jag kommer ut ur badrummet efter att ha fått duscha 45 minuter ifred och ungen chillar så här. Då blir jag rätt lugn igen.

 

Jag är lite sugen på att köpa en syskonpresent till Sienna, som hon kan få från "bebisen" när vi kommer hem från bb. Lite för att jag hoppas att det ska hindra henne från att strypa ungen, och lite för att jag är urkass på att inte skämma bort Sienna och behöver en ny anledning att handla saker till henne. Så när jag säger att jag är lite sugen på att handla en syskonpresent menar jag att jag har bestämt mig för att handla en, men att jag inte vågat säga det till Kim än. Nu är jag bara i valet och kvalet om vad jag ska handla. Alternativen är: 1. Liggvagn till dockor så att hon kan köra sina bebisar när jag kör min. 2. Cykelsits till dockor så att hon kan släpa med sina bebisar på cykeln när jag går på promenad med min 3. Sovande söt docka så att hon kan natta sin bebis när jag nattar min. Anar ni mönstret? Men hur ska jag kunna bestämma mig?

 

Julie har en massa kläder. Hon har fått ärva högar efter Sienna, och både jag och Kim och min mamma shoppade lite när vi var på Ullared. Men när jag var på HM häromdagen snubblade jag på dessa pyjamasar. Och jag kunde inte låta bli. Hur söta är de inte på en skala?! Börjar bli bebissugen nu. Bara fem veckor kvar.

 

Dagen blev inte bättre. Tackar gud för vettiga och omtänksamma kollegor som man känner sig trygg med. En av de bästa sakerna med min arbetsplats är definitivt kollegorna. Jag älskar att undervisa, jag älskar de varierande uppgifterna och oftast älskar jag eleverna.. Men dagar som denna när man helst vill strypa ungarna är det skönt med en stöttande omgivning.

Igår var en sån dag då allt gick fel. Våra taggar till garaget hade avmagnitiserats, så Kim kom inte åt bilen. Jag fick ta Sienna till dagis, vilket betyder både att jag blev sen och fick ta en omväg- och detta i motvind på 8 m/s. Rätt slut var jag när jag kom fram. Upptäckte att någon snott kontanter från mitt skåp på jobb. Visserligen bara 50 kr, men man blir ändå besviken på att de inte kan hålla sina små tassar i styr. Ungarna var dryga och kunde inte replikerna de hade haft i läxa. Jag var stressad och hittade inte papprena jag behövde... Och sen vände allt. Min kollega hade hittat och låst in de viktiga nationella prov jag glömt framme (?!) i torsdags. Barnen skötte sig bättre allt eftersom dagen led, och blev impade av dansen jag hittat på till pjäsen de ska spela upp nästa vecka. Jag upptäckte att trots att de norpat mina 50 kr hade jag kontanter till en falafel, så jag kunde springa iväg på lunch. Och efter skolan var det subwayssub och glassfabriken-träff med Corre och Madde, för att toppas av med bio. Så på det stora hela blev det en mycket bra dag. Dock var jag helt slut när jag kom hem. Och kunde inte sova! Så jag är helt slut nu med. Hoppas på en lika bra jobbdag idag, så man får upp energin lite. Om inte annat får jag väl natta Sienna vid 17:30 ikväll, och lägga mig vid 18. Inte helt fel det heller.

Vissa dagar är man en duktig mamma. Man leker med barnet, tar med henne på aktiviteter,  har tålamod, fixar nyttig mat och lyckas uträtta sysslor däremellan. Och vissa dagar är man inte så duktig. Som idag. Idag hade vi en Prinsessan Sofia-dag. Sienna fick se på P S när hon åt välling, i soffan. Sedan fick hon se ett till avsnitt medan jag åt frukost. Hon fortsatte kolla medan jag läste lite. Hon kollade medan hon åt frukost, i soffan. Jag läste mer, tog på mig, hon kollade på P S. Jag tog på henne, sedan kollade hon lite till. Vi lämnade hennes cykel hos en cykelhandlare. När vi kom hem fixade jag mat och läste lite. Hon kollade P S. Jag åt mat och läste. Sienna åt mat och kollade P S, i soffan. Jag läste. Hon kollade P S. Vi stack ut och lekte. Jag somnade på en parkbänk. Hem. Jag gjorde mat, hon kollade P S. Jag åt mat, hon tog med sig läsplattan till bordet och kollade P S medan hon åt. Jag läste. Hon kollade P S. Jag gjorde mig klar för yogan, tog på Sienna pyjamas och fixade välling. Hon drack välling och kollade P S. Man kan sammanfatta dagen med att hylla netflix, gråta lite över att jag nu vet vad alla P S avsnitt heter, och skrämmas av att Sienna vid ett tillfälle sa till mig "mamma, när du läst färdigt din bok kan vi väl bygga med lego?" tre minuter innan jag var tvungen att sticka till yogan. Bokmal i all ära, detta är inte en dag som hamnar på plussidan i mammakontot. 

Jag beställde ett nytt mobilskal förra veckan. Mitt gamla var svart, diskret... och så slitet att det faktiskt trillade itu så att mobilen ramlade ut vid ett tillfälle. Motsatt effekt av skydd, skulle man kunna säga. Som tur var sprack inte mobilen. Men jag kastade svikarskalet och beställde ett nytt. Och kunde inte låta bli att vara lite barnslig igen. Som att jag någon gång inte är det. Dessutom älskar jag Stitch. Det har jag till och med sagt till honom live, på en show på Disneyland i Hongkong. Dock under hot och tvång, men ändå. När Sienna fick syn på skalet utbrast hon spontant "Men mamma, vilket fint nytt mobilskal du har köpt! Så himla fint det är! Får jag lov att titta på det?" Ibland låter hon som en liten söt åttioåring. 

 

Jag har lite svårt för förändringar. Och jag har väldigt svårt för dötid, om den inte involverar en bok och sol, vilket den mycket sällan gör med en treåring. Därför blev jag sådär glad när mina och Siennas planer ställdes in idag. Vi hade tänkt sticka till en lekplats, äta lunch utomhus, för att sedan kolla på Kims korpenmatch. Därefter skulle vi cykla till en ny lekplats och möta upp min mamma och leka ett par timmar till. Det lät som en superbra dag, ända tills vi kom ner till cyklarna, fullt utrustade med matsäck och leksaker, och Kim ringde och sa att matchen hade ställts in eftersom det andra laget inte fick ihop spelare. Plan B tänktes ut, vilket var att jag och Sienna skulle cykla hela vägen till Bunkeflo och stanna på vägen vid olika lekplatser och pausa och äta matsäcken någonstans, och sedan möta upp min mamma på ytterligare en lekplats. Då upptäckte Kim att Siennas cykelslang stack ut genom däcket. Den hade inte punktering, men den kommer liksom få. Och att släpa på alla väskor, Sienna, hennes cykel och min tjocka mage hela vägen till och från Bunkeflo kändes inte så lockande. Inte heller för ungen som redan var besviken över att inte få se på fotboll, och nu inte ens skulle få cykla själv. Plan C gick inte att tänka ut, för vid det laget var Sienna rastlös och jag började redan bli trött. Som tur var ringde min mamma upp och erbjöd sig att möta oss på valfri lekplats omedelbart, vilket piggade upp både mig och Bus. Vi möttes på Sollekplatsen, lekte ett par timmar, tog oss vidare till Ribban, käkade glass, lekte lite till och cyklade hem nästan fem timmar efter avfärd. Jag nöjd med en solig dag, och Sienna nöjd med mormor- och lekplatslek. Bästa kombinationen ever. Nu är ungen färdigmatad och placerad framför prinsessan Sofia, Kim är på MFF-matchen och jag har en bok redo. Bådar gott för kvällen. 

 

Valborg firades i Josses stuga, där vi brukar fira midsommar annars. I år känns det som att det blir lite tajt med midsommar, så det var nice att det blev av nu istället. Lite regn har väl aldrig hindrat någon. Typ.