lamadjur.blogg.se

Hotellet: väldigt trevligt! Fräscha rum, okej service och 6 stora pooler! Underhållning varje kväll, varav 6 kvällar inledde med minidisco. Studsmattor med hoppselar för 5 euro, en kväll drog de dit en hoppborg, fanns en spelarkad och två poolbarer. 

 

Maten: hade halvpension, vilket innebär frukost och middag. Ingick inte dricka till middagen, vilket var lite snopet. Vi löste det dock ändå! Var ganska nöjd med maten, då de varierade buffen och hade mycket fisk. Ungarna åt enbart nutella och glass, två gånger om dagen. De varierade med slush till mellanmål. Luncherna man kunde köpa på hotellet var hemska! Testade två gånger, men det var plågsamt. Åt ute tre gånger, varav den sista gjorde mig lite lätt matförgiftad. Sista dagen åt vi fruktyoghurt, knäcke med nutella och drack juice på hotellrummet. Det var ungarnas nyttigaste måltid på hela veckan. 

 

Stranden: underbar! Otroligt vacker, och jättefint vatten. Tyvärr gillade inte resten av resesällskapet havet, så vi var där bara två förmiddagar. Kan vara för att ungarna också föredrar pool, och Kim inte tåler saltvatten. Men ändå! Det var himla fint. 

 

Sällskapet: vi var tre familjer med två barn var. Gick toppenbra! Inga sura miner, ungarna lekte fint ihop i början av veckan och bråkade som syskon i slutet. Och alla barn var trygga med alla vuxna! Julie och Sienna övergav raskt mig och Kim för att söka de andras sällskap. 

 

Sienna: lärde sig simma på rygg, flyta, dyka 2 m efter föremål, dyka från kant (sådär snyggt) och simma långa långa sträckor både över och under vatten. Grät när vi gick upp ur poolen sista dagen. Har nu simhud mellan tårna. Eller inte. Kunde haft. Har förvandlats till en halvhaj, och fått två tandrader. Nästan. Kan vara att hennes babytänder ALDRIG trillar ut så att de riktiga nu kämpar sig fram ändå. 

 

Julie: är minifisk och älskar också poolen. Glömde puffar en gång. Lärde sig av sitt misstag, då det tog en stund för modern att förstå vad hon såg och kasta sig i vattnet och fiska upp ungen. Därefter var barnet dock mycket noga med att ha puffarna. Vågade inte hoppa från kanten själv. Hennes höjdpunkt var dock att tillbringa en vecka i Kennies sällskap. Och Mikaelas. Min lilla charmpuff.

 

Mallorca: får fem lamor av fem! Kan absolut tänka mig att åka dit igen. Antingen i samma sällskap eller bara familjen eller med galna släktingar. Kanske testa på en båttur nästa gång? Är mycket nöjd!

 

Har haft det underbart! Mellanlandar för lite tvättande, sen drar vi upp till Josses stuga. Underbara sommar!

 

Mallorca- here we come!

 

Jag älskar cookies. Jag kan förstå att folk tycker att det är läskigt att allt man söker på eller klickar på på datorn sparas, men det har sina fördelar. Man får bara den reklam man är intresserad av! Det gör såklart att jag kanske köper mer, men det är ju av egen fri vilja. Win/win! Häromdagen hade jag nosat lite på möbler till ungarnas framtida rum, varpå en mycket fin liten hylla till rea dök upp på skärmen, ackompanjerad av snygga små klädhängare. Beställde dem genast. Och en förvaringspåse. Blev mycket nöjd. Ännu mer så när Sienna fem minuter senare sa att hon önskade sig ett sängbord till nya rummet. Hon kommer att bli så glad! Jag med. Känner att en liten inredningsådra håller på att växa fram. Möjligtvis att den försvinner i flytten, eller så är den helblind, men det är kul så länge det varar. Hädanefter önskar jag mig IKEA-presentkort i julklapp, födelsedagspresent, inflyttningspresent, namnsdagar eller valfri firardag. Kan varvas med presentkort på Rusta, Jysk, Ilva, XXXluts, eller jollyroom. Allt tack vare cookies! Typ. 

 

Och där sa ungarna stopp. Efter mer än 3 veckors  ledighet med strålande sol, så anser de nu att stranden är mer ett straff än något roligt. Jag älskar stranden, så visst har vi varit där ganska mycket. Eller jättemycket. Men jag har försökt att ge dem annat också. Lekplatser, lunch på stan, utomhuspooler, hemmadagar, Tosselilla. Det enda jag inte har kunnat ge dem är det de så desperat saknar- sina kompisar. Föräldrarna har inte semester eller så är de bortresta. Så nu duger inte ens lekplatshäng. De hade säkerligen kunnat tänka sig Tosselilla någon dag till, men nån måtta får det vara. Vi ska till Mallorca på måndag. Därefter stugbesök i två omgångar. Så det går ingen nöd på barnen. Och jag vet att det är bra för dem att ha tråkigt och varva ner. Men det är så synd om dem.. framförallt Sienna! Hon är så himla social och lider verkligen just nu. Nästa år ska vi definitivt boka in lite playdates! Men till dess... mutor i form av minidonuts ifall barnen följer med den badsugna modern. 

 

Det är inte bara vagnen jag är nostalgisk med; nu i flytt-tider är det även Malmö. Kanske inte skjutningarna och alla rån då, men alla våra vattenhål och lekplatser. De senaste dagarna har jag och ungarna därför flängt runt på alla våra favoritställen och lekt en sista gång. Visserligen ligger ju Bara enbart 20 minuter bort, men vad är sannolikheten för att vi åker in till Malmö bara för att leka lite? Så nu har vi sagt hejdå till alla. Kändes bra. Ser fram emot att hitta lite nya vattenhål! 

 

När jag var gravid med Sienna köpte vi en ny fin vagn. Kan vara att Kim hatade den, men jag älskade den! Supersmidig att köra, man fick plats med allt och jag tyckte till och med att den brun och vita färgen var snygg. Vi använde givetvis samma vagn till Julie när hon var liten. Hon älskade också den! När Julie blev äldre köpte vi en liten ful sulky, som är perfekt att ha med på resor, men vi har haft kvar den riktiga på vinden. Jag kunde inte släppa den.Tills nu, när vi skulle flytta. Inga fler barn i sikte, vagnen bara står och blir gammal, och är extremt onödig att ta med. Kasta eländet, sa Kim. Jag vägrade. Någon kan väl ha nytta av den? Så jag la upp den på facebook för 300 kr, och fick napp. Jag tröstade mig själv, och Julie, med att någon ny liten bebis skulle ha nytta av vår älskade vagn, men var ändå ledsen. Julie med. Jag hade till och med en klump i magen när jag åkte ner med den i hissen. Tänkte att det skulle bli bättre när jag träffade köparen. Det blev det inte. Hon hade nämligen inte barn. Hon skulle ha den till sina katter. Katter?! Jag ljög för Julie.

 

- Julie, varför måste du hålla mamma i handen? Tror du att du kan trilla ner mellan spjälorna eller?! 

 

-Japp!

 

 

 

Jag tror att jag har slagit mitt läsrekord! Igår hittade jag en bra bok i källaren (grannarna har någon informell bokbytarklubb där), som jag nosade lite på innan matchen. Efter matchen la jag mig på soffan medan ungarna åt sitt lördagsgodis, och började läsa. Efter 2 timmar kastade jag på barnen pyjamasar och viftade lite med en tandborste i deras munnar, fortfarande med ett öga i boken. Någon gång efter 20 somnade de. Är inte helt säker på hur. Jag blev lite stel i ryggen vid ett tillfälle, och bytte soffplats. När det blev mörkt flyttade jag in i sovrummet, och tände lamporna. Tänkte släcka 22, "men jag skulle bara läsa lite till". Vid 23 var det inte lönt, för då "var det bara lite kvar". Kvart i tolv tog boken slut. Då hade jag sträckläst i 5,5 timme. Det är inte bara mitt rekord, det är på gränsen till psykfall. Inser det. Jag förtjänar nackspärr idag. Det hsr jag visserligen inte, men jag förtjänar det. Tur att boken var bra!

 

Julie har kommit på det bästa ordet för att drunkna; "sjunkna"!. Det är så logiskt. Visserligen har hon en dramatisk ådra och överanvänder det nonstop, men det är ändå himla passande. 

"Mamma, om du inte håller mig i handen när vi simmar så sjunknar jag!" Absolut, älskling. Puffarna OCH simringen gör ju ingen nytta alls...

 

Jag upptäckte världens bästa grej igår! Eller, i ärlighetens namn, så var det inte så mycket att jag upptäckte det som att Frida visste om det och bjöd med mig. Och rätt många andra visste om det innan. Men för mig var det nytt. Vad var det då? Bio på Deco bar på Spegeln. En kombinerad bio och bar. Där man sitter i fåtöljer! Underbart! Vi såg Aliens. Jag var snorrädd. Tyvärr hade en viss syster bokat fel datum, men när vi stod där med darrande läppar med våra vinglas och tapas redo och såg ledsna ut så släppte de in oss ändå. Tuuuur att det fanns två platser över! Vi fick dock inte sitta bredvid varandra, så för att bryta isen med herren bredvid så frågade jag lite diskret om det var Alien vi skulle se, för att vi misslyckats med bokningen. Det kunde ju varit att vi inte bara tog fel dag, utan att det då också blev fel film? Han blängde bittert och nedlåtande på mig och väste "AlienS! Vi ska se AlienS!". Ah okej. Men det var det jag menade. Så med ett vinglas i näven satt jag i en mjuk fåtölj och såg rätt film. Mycket, mycket trevligt. För att jag inte skulle känna mig för gammal hade jag även smugglat in godis i en påse. Någon måtta med sofistikationen får det vara. Underbar kväll! 

 

 

Vid matbordet igår.

 

Sienna: är jag magsjuk?

Lisa: har du kräkt?

Sienna: nej

Lisa: har du bajsat konstigt?

Sienna: nej

Lisa: har du ont i magen?

Sienna: nej

Lisa: men varför tror du då att du är magsjuk?

Sienna: du sa att jag skulle bli det om jag svalde mycket vatten när vi badade, och jag råkade svälja jättemycket!

 

En sexårings logik. 

Denna sommaren går i strandens tecken. Eller badandets? Det händer ju faktiskt att vi varvar stränder med vattenlekplatser och utomhusbad. Men det är sällan vi inte har på oss badkläder och släpar på simringar och matsäck. I fredags tog vi oss dock samman och stack in till stan för lite shopping och lunch. Jag har varit ledig i två veckor nu, tror jag. Har vågat öppna datorn och har inga mejl, så nu är nervarvningen total. Fööönt, som Julie hade sagt. Det mest ansträngande under dagen är att bestämma om vi ska packa ner mackor eller pannkakor. Vi chillar i två veckor till, sen blir det full action med Mallorca, två stugbesök och inflytt. Yey! 

 

Ännu en bilkonversation mellan ungarna. I denna var det dock inte Julie som sa något tokigt, utan jag. I alla fall enligt besserwissern Sienna. De lekte mamma pappa barn och förberedde sina roller, när jag la mig i.

 

Sienna- Jag var storesyster och du bebi

Julie- Men våra föräldrar var inte döda
Lisa (som tycker att allt med döden är läskigt)- Vi kanske var på semester?
Sienna- Nä, det var ni inte! Vem skulle köra då? Tonåringen eller?!

 

Jäkla miniteeny

För ett par veckor sedan klagade Julie på öronont i samband med sin förkylning. Jag försökte titta in i öronen, men såg ingenting, så jag anade att hon bara var lite trång och svullen. Hon fick nässpray och alvedon. Dagen därpå gnällde hon igen, men då ungen ääääälskar alvedon så tänkte jag att hon fejkade det för att försöka få sig en dos till. Än en gång gav jag henne nässpray, men förklarade att öronen blir bättre av att tugga tuggummi också så man behöver inte alltid alvedon. Ungen köpte det och tog vackert sitt tuggummi. Kände mig mycket nöjd. Tills det tre timmar senare rann blod och var ur örat på barnet. Oj då. Julie hade alltså öroninflammation och jag gav henne ett tuggummi. Hemsk moder. Nästa gång får hon nog alvedon.

 

 

 

En underbar sak har skett! Jag har, genom flera månaders upprepning, lyckats få Julie att spontant kalla sin snutte för Snuttegull. Det är så sött att jag smälter. Snuttegull! Naw! 

 

Var på möte på min pappas korttidsboende idag. Han har bott där för länge, så mötet var för att se var han skulle ta vägen. Eftersom pappa gillat vin lite för mycket, samt fått några stroker under årens lopp, har hans hjärna och kropp lagt av. Min syrra hittade honom liggande i sin lägenhet för några månader sedan, så vår största fasa är nu att han ska behöva flytta hem. Därför blev vi mycket förskräckta när föreståndaren inledde mötet med orden "J är mycket bättre! Han klarar sig jättebra nu. Det enda vi gör är ger honom hans medicin och lägger om ett sår på en tå". Min fader hade även en kort stunds klarhet, och svarade otroligt nog halvvettigt på frågorna som ställdes. Det hade varit bra i vanliga fall, men nu ville vi ju att handläggaren skulle få se hur mycket hjälp han faktiskt behöver. Jag och syrran kände paniken komma krypande, när hans gode man lägligt nog inflikade att för två dagar sedan så var J okontaktbar. Föreståndaren försökte försvara att han nog varit lite trött. Nja.. han var helt apatisk? Och dessutom är det ju livsfarligt om det svänger så från dag till dag? Då tog även en sköterska mod till sig, och erkände att förutom att lägga om såret så skötte de ju faktiskt hans hygien. Och han har en permanent kateter som de byter. Och dessutom kan ju herren varken gå eller stå. Det gav min pappa vatten på kvarnen, så han räckte ivrigt upp handen och sa att han hade ett litet önskemål. "Jag vill ha snö på min uteplats!" Tack för den. Han står nu i kö till demensboende. Så himla sköööööönt!