lamadjur.blogg.se

Okristligt tidigt imorgon bär det av. Hej då regnmoln och hej... åskmoln! Men vad gör det när man är utomlands? Man slipper laga mat, slipper diska, kan shoppa utan dåligt samvete, och dessutom är det jättemysigt att bada när det regnar. Fast några solstrålar lär väl lyckas klämma sig fram under veckan, och då tar vi med glädje emot dem. Det är inte för inte jag har packat ner 5 stycken solhattar till Sienna. Hoppas ni får det bra här hemma! Och är ni nyfikna på hur vi ser ut när vi leker valar i Bulgarien så kan ni kolla på instragram. LAMADJUR heter jag där, surprise, surprise.

 

Jag håller på att packa Siennas väska. Hon ska ha med sig sjutton ombyten. Sjutton! Och det är förutom kläderna hon reser i och varma kläder ifall det skulle bli minusgrader helt plötsligt. Hon ska även ha med sig tre par skor, två baddräkter och en egen necessär. Man kan tycka att det är överdrivet för en ettåring i en vecka. Det kan man. Och då har man rätt. Men jag kan inte låta bli! Hon har så mycket fina sommarkläder, och är så söt i allt hon har på sig. Undra bara vad Kim tycker när han upptäcker att han enbart får ha med sig tre t-shirtar för att väskan är full? Jag kanske ska berätta det ikväll när han kommer hem från Möllan? Han brukar gå med på det mesta efter ett par öl i kroppen.

 

För ett par dagar sedan dök det upp en bild på facebook, där Renata skrev att hon behövde hjälp med en bana på spelet words in a pic. Det var början till slutet för mig. Fast det inte är slut än. Så egentligen var det bara början. Nu är jag nämligen besatt av speleländet. Jag, Kim och hans mamma att seriöst och diskuterade de olika banorna i 45 minuter igår, och jämförde och analyserade och beklagade oss. Nina leder dock stort, eftersom hon är mer än 100 banor framför oss. Jag har dessutom fått börja ljuga för Kim om vilken bana jag är på, så att han inte tror att jag försummar vår dotter. Men i alla fall, om ni är trötta på wordfeud och rumble och de andra spelen så satsa på detta. Och när det är ninjor som dansar med trummor så kan ni skåda ett HUSTAK i bakgrunden. Och kvinnan med Nike-linne som kastar spjut är FOKUSERAD. Bara så ni vet.

 

Vi har inte barnsäkrat lägenheten nåt speciellt. Givetvis har vi flyttat undan alla kemiska produkter hon kan få för sig att sörpla i sig, höjt knivarna, och alla småsaker som kan tas för godis har gömts, men i övrigt är här inte barnsäkrat. Främst av anledningen att det hon slår sig mest på är golvet och dörrkarmarna, och det kan man liksom inte barnsäkra. Men nu har ungen upptäckt kökssoporna. Hon rotar, kommer viftande med en halvrutten paprika eller en vass konservburk, och är allmänt livsfarlig. Alltså har vi akut fått improvisera fram ett barnskydd- och tada- buntbanden har fått ännu ett användningsområde.

 

Min kompis stötte på en trevlig snubbe på apoteket och har berättat om honom på sin blogg. Eftersom jag sitter och fnissar varje gång jag läer inlägget (japp- jag har seriöst läst det fem gånger nu) tänkte jag att det kanke kunde roa er också. Enjoy!

 

Idag bröt vi vår vila och tack till Leos lekland med några från föräldragruppen. Jag höll på att bli galen av uttråkning och Sienna hade nästan börjat klättra i gardinerna. Hon fick dock vila middag ostört här hemma, och lägga sig i lugn och ro för kvällen här hemma, så jag tycker ända att dagen räknas som en vilodag. Förutom de två högljudda timmarna på Leos då. Hur sjutton kan man glömma att det är sommarlov?! Och dessutom dåligt väder. Big mistake. Ungen hämnades dock rejält på mig för min miss. Först genom att sno mat av andra människor och komma tuggandes på pommes medan jag städade efter hennes måltid (potatismos!) och sedan genom att försvinna spårlöst och inte bli hittad förrän hon var halvvägs upp för en rutchbana. Tur att jag fick öva häromdagen när hon stack från cykelförrådet medan jag låste cykeln, annars hade nog Elin från mammagruppen fått se en hysterisk Lisa. Den gången hittade jag henne vid gungorna. Nu ligger i alla fall ungen lugnt i sin säng, och jag funderar på om jag kan sy fast en gps i hennes kläder.

 

När Sienna var sex månader ville jag sluta amma. Men eftersom ungen inte tog flaska och tyckte att gröt och puré var ivägen för "den riktiga" maten så gick det ju sådär. Jag lyckades tillslut att sluta när hon var åtta månader, men veckorna däremellan kändes som en evighet- och jag trodde seriöst att jag skulle få amma ungen tills hon fyllde 18 år. Nu, mindre än ett halvår efter sista amningen, sitter ungen med vid middagsbordet och käkar tacos med oss. Kostcirkel eller ej, det är ren lycka! Tänk om någon visat mig denna bilden när jag bittert grät för att jag var tvungen att gå på den sena bion och se Twilight, då jag inte kunde misssa Siennas kvällsmål.

 

• Sienna somnade om i morse! Hon vaknade strax innan sex, kinkig och grinig och fortfarande trött. Jag frågade varför hon tvunget skulle upp om hon inte var utvilad, och hon svarade genom att fylla två blöjor. Så när det var klart tog jag med ungen in i min och Kims säng och bäddade ner oss... och två timmar senare vaknade jag med en snarkande liten skönhet bredvid mig. Underbar start på dagen!
• Sienna sov middag utan problem, trots tuppluren i morse. Hon har även precis somnat utan bråk inför kvällen. Viloveckan utnyttjas till fullo!
• Vi besökte en ny spännande lekplats i morse.
• Snart har halva denna tråkveckan gått.
• Snart semester!

Räkningarna är betalda. Jag älskar att göra det! Fixa med papper, knappa in nummer, anteckna, räkna, föra över från konton. Då känner jag mig smart. Förutom när man sedan får tillbaka pengar från exempelvis telia, med motivieringen att man faktiskt inte hade någon räkning hos dem. Och man måste bläddra igenom allt och upptäcka att man kanske betalt mobilräkningen till fel bolag. Då är det lite trist. Inte för att det händer varje månad. Men det kan ha hänt. Kanske. Jag skyller på att jag var gravid. De sista månaderna innan Sienna föddes var jag så förvirrad att jag faktiskt inte fick betala räkningarna alls av Kim, utan han tog över. En annan sak som är hemskt frustrerande är när det inte går jämt ut. Idag hade både jag och Kim alldeles för mycket pengar kvar efter att alla räkningarna var betalda, och jag tror att jag hann slita av mer hår än vad mitt lyxschampoo kan rädda innan jag kom på anledningen- vår föräldrapenning har redan kommit in, trots att det står att den inte ska dyka upp förrän imorgon. Inte mig emot; jag gillar när allt kan fixas på samma dag. Men nu har jag börjat stressa upp mig för att de kanske gjort fel och att vi får den imorgon också... och då blir det en jäkla massa klydd och telefonköande. Ta ut problemen i förskott? Vem? Jag? Kan jag väl aldrig tro. Telia har i alla fall inte fått pengar av oss, så då är väl hälften vunnet.

 

Sienna har redan full koll på små grodorna, med både öronviftande och kvackande, så vi skippade dansen runt midsommarstången detta året. Istället körde hon och Kim någon blandning av vals, tango och raketuppskjutning på altanen. Väldans kul tyckte el Dotter.

 

Efter en mycket ansträngande vecka förra veckan- med strandbesök , Folkets Park-häng och midsommarfirande i Blekinge- är nu Sienna slut som artist. Jag förstår henne, för jag är rätt mör jag också. Och eftersom vi ska resa bort nästa vecka är det inte läge att vara halvt utbrända, så denna veckan kör vi en vilovecka. Hitintills har vi tackat nej till Skanör-tripp, Leos lekland-besök, bloggmingel och fika hos mamma. Jag känner redan att jag börjar bli lite bitter. Men vad gör det, när man har en vecka sol och värme att se fram emot?

 

Vi är tillbaka i civilisationen. Jag några myggbett rikare, Sienna med ett skrapsår på nosen och en spåga i foten och Kim bara allmänt risig. När pappa ringde och frågade om vi var hemma hela och rena fick jag vackert erkänna att vi varken var det enda eller andra. Men det är tecken på en bra helg! Vi grillade, spelade spel, tog kvällsdopp och busade med ungar och en mops. Inte konstigt att Sienna råvägrade att sova både på dagtid, på kvällen och mitt i natten (!). Rutiner i all ära, men har man kul så har man och då funkar de inte. Så resonerade i alla fall Sienna. Jag höll inte med, men det struntade hon i. Men med tanke på hennes ögongnuggande just nu har jag en känsla av att hon ångrar sig lite. Ungefär som när vi vuxna dricker för mycket; när man gör det är det kul och "lätt värt det", och morgonen därpå tycker man inte riktigt likadant. Så man kan säga att Sienna har en bebisbakfylla, fast utan fyllet. En härlig helg har det i alla fall varit, och jag hoppas vi kan våldgästa Josse nästa år också. Fast jag vetisjutton om hon håller med, då hon inte har barn och kanske inte riktigt uppskattade att de andra gästerna väckte henne vid 06 varje dag när de lekte högljutt. Förutom idag. Då väckte jag henne genom att starta brandlarmet.

 

Nu är det midsommar! Och liksom vi har gjort de senaste åren drar vi upp till Josses stuga för att fira. Askallt vatten, halvsmutsiga kläder och ingen mascara i sikte... med trevligt sällskap, lekar och grillning. Helt underbart med andra ord! Och detta året hoppas jag att Sienna får ut lite mer av umgänget med lilla Freja. Förra året var Sienna bara nio veckor, och var låg mest och beundrade stora Freja som kunde vrida sig så att hon såg ut som en ostbåge. "Tänk att ha sån koll på kroppen" tänkte Sienna. "Jag längtar till jag är tre månader gammal!" Inte för att hon kunde vrida sig så vid tre månaders ålder, men nu kan hon i alla fall. I år kanske det är Freja som blir imponerad, när Sienna kör krabban.

 

Glad midsommar på er allihopa!

 

Kim är väldigt bitter. När man ställer frågan om glaset är halvfullt eller halvtomt så har Kim oftast inte ens ett glas. För det mesta blir jag förbannad och irriterad på honom, men ibland drar han på så mycket att jag inte kan låta bli att skratta. Idag var en sådan dag. Han satt och muttrade framför läsplattan när han vände sig mot mig:

 

Lisa, det ska bli dåligt väder där uppe dit vi ska över hela midsommar.

 

 

Ja, det ska regna.

 

 

Ja, det ska regna och åska och vara oväder. Hela helgen.

 

 

Regn, regn, regn.

 

 

Hur kan man inte skratta åt dramatiken? Till och med nu när jag skriver detta sitter jag och fnissar hysteriskt.

 

 

 

 

Jag älskar stranden. Det är varmt, klibbigt och soligt ute. Vi bor 15 minuter från Ribban. Men istället för att ligga och chilla i vattenbrynet sitter jag hemma och funderar på om jag snabbt hinner städa av badrummen. Varför? För att Sienna inte orkar med stranden mer denna veckan. Idag vill hon vila hemma, eftersom vi har flängt hela veckan och dessutom ska vara borta i helgen. Alltså stannar vi hemma idag. Om det inte är en uppoffring för sitt barn så vet jag inte vad det är. Som tur är kommer strax Thilde och Benjamin hit för att hålla mig sällskap. Annars hade jag nog kastat mig i en stol på balkongen med fötterna i en balja och låtsats att jag satt på stranden. Och det hade ju sett rätt fånigt ut, så det är en himla tur att de kommer. Dessutom har jag köpt glass.

 

Än en gång så har jag glömt tisdagslistan. Så kan det gå. Men jag har på känn att en onsdagslista inte sitter helt fel den heller.

 

• Sienna lyckades sova två tupplurar idag, så nu har hon tagit igen det hon missade igår när hon var för uppskruvad för att sova.
• Snart midsommar, och då vankas det stugmys och kul sällskap.
• Om 1,5 vecka åker vi!
• Sienna har lyckats tigga till sig en ryggsäck från mormor, som hon ska ha på flyget med sina nappar och lite matsäck i.
• Igår somnade jag, Kim och Sienna ihop. Samtidigt (nästan, jag och Kim somnade innan ungen), i samma säng, medan vi mös.

Jag är inte vidare huslig av mig. Visserligen är jag en hejare på att diska (vilket man blir när man har en ettåring som äter var tredje timme, men inte har diskmaskin), men det är också allt. När det kommer till matlagning, inredning eller liknande saker är jag helt ute och cyklar. Samma sak är det med blommor och växter; jag tycker de är hemtrevliga att ha, men jag har ingen aning om vilka som passar var och när, eller hur man tar hand om dem. Gissa därför min lycka när jag upptäckte ett ljusgrönt blad på växten i sovrummet. Ljusgrönt! Det vill säga inte gammalt. Det vill säga att det kom dit efter flytten hem till oss. Hallelulja! Jag är lite i extas. Känns nästan som att jag kan klara vad som helst. Ge mig en vissen orkidé så blåser jag liv i den. Eller en oxfilé, så lagar jag en gourmetmåltid. Det räcker med att jag ska kolla i en inredningstidning så vips, kommer jag på lösningar för hur vi ska styla vårt hem. Eller inte. Men jag är glad för växtens tillskott, i alla fall. Som belöning fick den och alla andra blommor i lägenheten extra vatten. Nu har jag nog dränkt dem.

 

Sienna, jag och min mamma har gjort stranden osäker idag. Mest Sienna. Enbart Sienna, om vi ska vara helt ärliga. Hon tillbringade strandvistelsen genom att göra "krabban" framför intet ont anande främlingar. Krabban går ut på att hon kryper på alla fyra, med händer och fötter i marken. Eftersom benen är längre än armarna riktas huvudet rätt ner i marken, så hon ser absolut ingenting mer än sand. Och hon får en jäkla fart, då det är svårt att hålla balansen i denna krypställning. Vid ett tillfälle blev hon förvirrad och tog sikte på vattnet. Jag skrattade så mycket att jag hade svårt att resa mig, så det var med nöd och näppe jag hann fram innan hon tog ett dopp med huvudet före. Efter lite mjukglass lugnade krabban dock ner sig, och nu är vi hemma hela och rena. Eller, hela i alla fall.

 

Idag var det dags för spruta 2 av 3 mot hepatit för den lilla damen. De flesta ungar gillar inte BVC när de blir lite äldre, eftersom det innebär massa tråkigheter som vägning, mätning och onda sprutor. Helt logiskt. Sienna älskar det dock. Rätt ologiskt. Men hon blir så himla förtjust när hon får odelad uppmärksamhet av en vuxen som inte är mamma eller pappa (vår uppmärksamhet tar hon liksom för given) att hon till och med kan förlåta denna person när den sticker en spruta i henne. Två tårar, en argsint blick... och sen kan hon inte hålla sig längre utan ska ner och spexa och flörta igen. Du gjorde mig illa, men du är så jäkla rolig att jag förlåter dig, typ. Det är härligt att se. Hoppas hon förlåter mig lika snabbt i framtiden, när jag är pinsam som bara en förälder kan.

 

"Baba?"

"Pappa är på balkongen."

"Baba?"

"På balkongen, där."

"Da?"

"Nä, inte i hallen. Där, på balkongen."

"Häst"

 

Jahapp..

 

I fredags var jag och Sienna på Subways och åt lunch med Shannon. Efter en tröttsam vecka tvingade jag Sienna att ta två tupplurar den dagen, vilket betydde att hon kunde vara med och äta. Först satt hon vackert i stolen och njöt av sin tonfisksub, medan tanter gick förbi och muttrade att jag gav min dotter snabbmat. Om de tycker att en ekologisk sockerfri fruktdryck, en tonfiskbaguette med färska grönsaker och en ekologisk sockerfri banan/mango-smoothie är kass mat, då skulle de bara veta vad jag ger henne hemma! Efter fem minuter tröttnade Sienna dock på att sitta still, och sprang istället fram och tillbaka mellan alla bord för att pricka in precis varenda en gäst som skulle sätta sig. Det var ett under att ingen trillade, så många krokben som hon la fram. Jag vill gärna ha en väluppfostrad dotter, men jag vet seriöst inte hur jag ska få en sådan. Ungen är ju inte klok, och säger jag nej gapskrattar hon bara och springer åt andra hållet. Och in i en glasvägg. Eller in i subwaysköket. Eller rätt på två stressade väktare. Eftersom Shannon pratar engelska så låtsades jag istället att vi var knäppa turister. Och när folk trodde att det var Shannons unge sa jag inte emot. Men mackan gillade Sienna i alla fall, så det blir nog subways fler gånger.

 

Sienna har ännu en gång hittat en ny spännande hobby. Nu är det ljusstaken från IKEA som är på tapeten. Man kan vända den upp och ner så att alla ljus trillar ut, sen kan man gnaga lite på ljusen, försöka stoppa tillbaka dem på rätt håll, stoppa dem upp och ner, kasta ut dem igen och så vidare. Mycket spännande! Egentligen är det inte så mycket en ny hobby som en återupptäckt, för hon lekte mycket med den när hon övade på att stå. Det var faktiskt i jakt på ljusstaken som hon ställde sig själv på sin nio-månadersdag. Så den har jag att tacka för mycket.

 

Ibland blir jag lite nervös att folk som inte känner mig inte förstår hur mycket jag älskar Sienna, eftersom jag är ironisk och spydig här på bloggen. Alltså ska jag berätta det. Jag älskar henne så mycket att mitt hjärta känns som att det inte får plats och jag har svårt att andas.

 

Jag älskar hennes halsvalk

Hennes underbara lukt

Känslan av hennes knubbiga hand i min

Hennes hjärtliga skratt

Hennes charmiga leende

Jag älskar glimten i hennes ögon,

och den busiga blicken

Jag älskar hennes humor,

hennes energi och humör
Jag älskar hennes galna upptåg,

hennes gosiga ben och mjuka rygg

Hennes bångstyriga hår och vackra ögonfransar

Jag älskar hur hon försöker kommunicera,

och hennes glädje när hon lyckas

Jag älskar hur hon skiner upp när hon ser människor hon tycker om,

och hur hon påverkar andra

Jag älskar hennes förtjusning i musik

och hur hon tycker om djur och andra barn

Hennes mod, framåtanda och envishet

Känslan när av hennes armar runt min hals

Hennes pussar

Glädjen när hon leker med sin pappa

De knubbiga kinderna och den valkiga rumpan

Det lilla musbettet på örat

Hennes värme

Jag älskar att hon är hon, och att hon är min dotter

Jag älskar dig, Sienna

 

 

 

 

Sienna har fått sin åttonde tand. Och hon skäms minsann inte för att visa upp sitt stomaltol-leende.

 

Sienna har lärt sig att dricka ur sugrör! Eller, i ärlighetens namn kunde hon det för fyra månader sedan också (Tanja är mitt vittne), men sedan har hon liksom glömt bort kunskapen och bara lekt med det och spottat lite på det. Till igår. När jag, mamma och Frida fick vin och Kim fick in sin öl såg Sienna lite deppig ut, så kyparen frågade om hon ville ha något hon också. Och med lite hjälp från oss förmedlade hon att en pärondricka hade suttit fint, varpå han kom in med en liten festis. Och Sienna började sörpla direkt. Min duktiga flicka! Detta underlättar verkligen när vi ska äta ute och när vi är på semester. Dessutom är det mindre kladd och lite godare än bara vatten. Hoppas nu inte att detta bara var en engångsföreteelse och att det dröjer fyra månader till nästa festis slinker ner.

 

Jag säger inte att min dotter ser ut som en viss blå liten alien när hon ler... inte alls.

 

Vi har precis kommit hem från en god middag på Margarethapaveljongen. Det visade sig att bakom plastborden och innanför de avflagnande väggarna fanns bord med vita dukar, färska blommor och svingod sjötunga. Tur att mamma hade koll på det och valde att bjuda oss på 60-årsmiddag där. Hon fick en klocka och vi fick vin och god mat. Alla parter var rätt nöjda. Sienna fick pommes och päronmer och massor av uppmärksamhet, och njöt i fulla drag. Jag var lite nervös över att ha henne med på dyr restaurang, framförallt vid läggdagstid, men det enda människorna vid bordet bredvid sa om henne var "jag tror att ungen skrattar"; hon brås på mig, skrattet är hjärtligt men inte precis vad man kallar pärlande. Tack igen för idag mamma! Och grattis än en gång.

 

Det är bara 10 månader kvar tills Sienna fyller två, så hon har redan börjat knåpa på sin önkelista. Igår när vi var påväg till föräldragruppsträffen hittade hon ytterligare en sak som hon genast antecknade.

 

• Det underbara vädret. Jag älskar att kunna vara ute hela dagen! Och Sienna älskar det. Hoppas vi får många såna här veckor i sommar!
• Jag tog äntligen mod till mig och träffade föräldragruppen trots att det sabbar Siennas alla dagrutiner. Men trots massa småätande och bara en kort tupplur har ungen varit okej hela dagen. Extra kul att alla ungar var med denna gången.
• Hann träffa Corre och Madde en snabbis och äta glass, innan Sienna bröt ihop för att hon inte fick gå in på MQ och klättra i trapporna (där kom resultatet av den förkorta tuppluren).
• Sienna visar att hon förstår nya ord varje dag, och blir allt bättre på att uttrycka sig. Hon har nu ett eget läte för när hon vill gunga; "gng".
• Nu väntar säsongsavslutningen på Game of Thrones, ett marabou jordgubb och ett glas cola på mig.

Tanja har tipsat mig om världens enklaste rätt för småbarn när man har bråttom. Vispa ett ägg och mosa en banan, blanda samman, stek, och vips så är där en bananpannkaka. Till och med jag lyckas med denna gourmetmåltid varje gång, och Sienna älskar den. Jag har hört rykten om att det ska vara gott att ha kesella till, men än så länge har jag aldrig kommit ihåg att handla det så Sienna får vackert nöja sig med hallonsylt.

 

Varje dag har man mer eller mindre givande diskussioner med Sienna. Detta var en av de mindre lyckade.

 

"Nu ska vi åka bil. Vad säger bilen? Brum, brum!"

 

"Mu?"

 

"Nä, mu säger kossan. Kan du säga mu som kossan?"

 

"Da."

 

Sienna har fått en egen hårborste. Tidigare har hon haft mjuka bebisborstar, men de har varit ungefär lika effektiva som om jag hade försökt blåsa rätt hennes hår. Så nu har vi köpt en alldeles egen riktig borste till vår hårfagra lilla dam. Visserligen hade hon kunnat använda min, men var är charmen i det? Hon är hemskt stolt och går omkring med sin borste och ömsom borstar håret med den och ömsom använder den som telefon. Ibland går hon förbi och borstar av ett par skor i farten eller sin pappas ludna ben. Det är mycket trevligt att se, då jag tror att de kommer ha en nära relation i framtiden, hon och borsten. Jag är nämligen hemskt förtjust i långt hår, och eftersom jag inte lyckats odla det på mig själv ska jag givetvis föra över denna önskan på Sienna. Vi får se om det går. Det gick inte så bra när jag försökte med Kim. "Vadå, du hade ju passat jättebra i indianfrisyr!"

 

För att inte bryta ett vinnande koncept tänkte jag, Kim och Sienna besöka en lekplats idag också. Idag hade vi siktet inställt på temalekplatsen i Hammars park. Den var jättefin! Havstema, med båtar, hajar, krabbor och... absolut inga trappor (Siennas nya favorit), få gungor, och inga räcken som hindrade ungarna från att störta 1,5 meter ner vid minsta snesteg. Hade Sienna varit sex år hade hon nog varit i himmelriket. Nu var hon mest förbannad för att hon inte fick ta ett enda steg på egen hand, och jag var nära en hjärtattack. Vi åkte därifrån rätt fort, men är man temasugen så är man, så vi begav oss mot Afrikaparken i Bunkeflostrand. Och hittade den inte. Vi hittade en annan som inte heller hade trappor eller räcken, men inte den jäkla parken med djungeltema. Hur svårt är det att hitta en stor giraff i Bunkeflo? Kim gav sig iväg på jakt med bilen medan jag och Sienna letade till fots. Och tillslut hittade vi den och strålade samman. Jag klättrade lite på djuren och Sienna klappade dem men Kim gick mest och snyftade för att här inte heller fanns trappor. Då mindes jag ett dagis jag och Sienna hade passerad, och voila: liten rutchkana, hängbro, skyddsräcken och tappor i mininivå. Hallelulja! Helt perfekt för lilla Busmus, som var i himmelriket. Vad jag önskar att jag hade en stor trädgård och svinmycket pengar, så jag hade kunnat ge en sån här till Sienna. Nu tror jag att vi kommer att hänga här varje helg. Hon protesterar kanske när hon börjar närma sig tonåren, men knappast innan dess.

 

 

 

Eftersom vi hade en städ-, handlings- och vilodag igår så var vi fulla av energi när vi vaknade i morse. Vi tog på oss, gjorde oss klara, ställde oss vid dörren... och insåg att vi inte hade någon idé om vad vi skulle göra. Eftersom Sienna sover mellan 12-14 och helst gör det hemma blir dagen lite uppdelad. Dessutom är alla mina vänner numera vuxna och har ett eget liv med egna sysslor och svårt för att spontanträffas, och Kims vänner är borta. Jag vet inte riktigt hur och när de försvann, men en efter en har de glidit iväg sedan vi fick Sienna. Vi gjorde det enda logiska; begav oss till en lekplats. Hem för lunch och middagslur, och sedan besökte vi en till lekplats. När Kim insåg att detta var det enda hans lördag skulle bestå av ringde han ynkligt sin mamma, så nu har vi i alla fall sällskap till kortspelet ikväll. Att det ska vara så svårt att hitta på spontana saker sedan man fick barn? Vi har massa kul inbokat i kalendern, men härliga tomma helger som man tidigare njöt av blir nu mer som transportsträckor via lekplatser. Jag hoppas det blir lättare när Sienna blir lite äldre, och bättre när Kims expolare börjar yngla av sig och inser att barn inte är pestsmittade. Annars får vi ut och ragga vänner snart, för detta är ju dösegt.

 

Idag är det som alla vet en liten trevlig klämdag. Ännu trevligare är den eftersom det är strålande sol ute och Kim har tagit ledigt från jobbet. Tyvärr har vi inte kunnat utnyttja den på bästa sätt då Sienna har behövt en hemmadag... och vi har behövt fylla kylen och städa lägenheten. Igår var andra dagen Sienna skrek sig till sömns och inte somnade förrän två timmar efter läggdags. Övertrötta barn är en kategori för sig. De är inte kloka någonstans, och att resonera med dem är som att försöka få en pingvin att flyga. Alltså har vi studerat vår lilla unge ingående idag, och vid första rörelse som påminner om ett ögongnugg har hon placerats i sängen. Att hon idag valde att lägga sig strax efter sex och strunta i vällingen tar jag som ett sundhetstecken; hon vet att hon har en del sömn att ta igen. Och hon vet att mamma och pappa vill ut på balkongen och spela kort. Nu hoppas vi bara att hon vilar ut sig ordentligt och inte vaknar 05 imorgon av en kurrande mage. Framförallt eftersom det är min tur att ta henne då.

 

Efter vår underbara dag igår gick jag och Thilde i något lyckorus, och bestämde oss därför för att försöka oss på en lika lyckad dag idag. Och det gick, tro det eller ej! Sol, glada ungar och massa mys. Vi fick till och med hybris och försökte oss på att toppa gårdagen, genom att byta ut falafeln mot planka och knotten mot våra sambos. Och det fungerade det med! Rena himmelriket. Som tur är har jag och Kim ju Sienna som drar ner oss på jorden, genom att vägra att sova. Igår var hon övertrött och skrek i två timmar innan hon däckade i min famn. Därför la vi henne tidigare idag. Nu vrålar hon för att hon vet att om hon skriker får hon komma upp (eftersom hon fick det igår), och kämpar satan. Dessutom är hon trött, och då skriker man gärna lite extra. Men vad gör det, efter en sådan här dag? Jag tror nog att vi alla kommer att sova gott och drömma härliga drömmar om plankor och sol. Förutom Benjamin som drömmer om bananskal och sol. (Thilde)

 

 

 

Jag och Sienna stack hemifrån klockan halv tio i morse. Och halv sju i kväll snubblade vi innanför dörren. Smutsiga, hungriga, med skoskav och skrapsår, och alldeles utmattade. Man skulle kunna tro att vi varit vilse i någon skog, men så är icke fallet- vi har bara varit ute hela dagen och lekt med Benjamin och Thilde. Först agerade vi fotografer och hejarklack när Benjamin trimmade sin frissa, sen tog vi en powerwalk från Emporia till Ribban, med fika och sovpaus. På Ribban lekte vi någon form av vattentjuv och polis som gick ut på att Sienna sprang allt vad hon kunde mot vattnet medan jag försökte fånga henne innan hon drattade i, och därefter käkade vi middag på en gräsmatta vid Casinot. Eller, jag åt min falafeltallrik, Sienna kastade i sig sin korv med mos och försökte sedan ge sig på Thildes, Thilde försökte få i sig några bitar innan Sienna anföll och Benjamin chillade bredvid med gurka och puré. En harmonisk måltid på alla sätt. Typ. Sist med inte minst drog jag och Sienna vidare till Mellanhedsparken för att kolla när Kims Korpenlag fick stryk i fotboll. Sienna försökte liva upp stämningen genom att flörta hejvilt och blanda ihop alla spelarnas vattenflaskor. Det gick sådär. Nu ligger ungen och vrålskriker i sin säng, alldeles övertrött. Jag sitter och snyftar vid datorn, också trött och dessutom ledsen av att höra min dotter så knäckt, och Kim sitter och tjurar i soffan för att jag har bestämt att han inte får gå ner och mecka med sin nya bilstereo innan Sienna somnat. Halvtrist avslut på kvällen, men en helkul dag!

 

Sedan Sienna började äta riktig mat istället för burkmat har jag fått en känsla av att hon äter mer och mer. Istället för att halvsvettas likt en boxare när jag tänker på en invägning så känner jag mig nästan manad att be om en när det är dags för hepatit-sprutan nummer två. Och igår fick jag mina misstankar bekräftade. Jag hade inte tid att laga lunch till henne (det blir ju lite stress när man vet att ungen somnar mitt i maten om man inte hinner klart till en viss tid), så jag köpte med mig en burk spaghetti hem. Och ungen slukade den utan att tramsa. Sedan åt hon efterrätt trots att hon inte verkade så förtjust i min blodgrapes-blandning. Därefter åt hon upp en skiva kokt medwurst, och tuggade ner en liten macka med smör. Inte förrän jag skar upp ett päron slutade hon att gapa, och jag tror mest att det beror på att hon slöt sina ögon i samma veva. Yey! Vad härligt det är när man vet att ungarna får i sig mat. Och att hon gillar min mat bättre än burkmat är ju alldeles underbart. Och lite sorgligt, eftersom det visar hur låga krav Sienna har.

• Sienna förstår mer och mer
• Det fungerar jättebra med maten
• Härligt väder
• Skattepengarna har kommit
• Det är mindre än en månad kvar till resan

Sienna har ännu en gång slagit oss med häpnad genom att blotta sitt stora intellekt. Igår efter att Kim bytt blöja på henne bad han Sienna att kasta den använda. Varpå ungen tar blöjan, går fram till badrumsdörren, väntar tills Kim öppnat den, traskar in och kastar blöjan i blöjpapperskorgen. Och sedan går hon ut igen med världens stenansikte som att det inte alls var någon bedrift utan något hon gör varje dag. Min smarta lilla minilama! Vad hon kan saker som hon aldrig visat. Undra om man vågar försöka sig på att be henne diska ikväll?

 

Timmarna mellan 17-19 är svårast att roa Sienna. Hon är trött, jag och Kim är trötta, det är för sent för att hitta på något, det är tråkigt att bara vara hemma, mat måste lagas och så vidare. Idag kom jag på snilleblixten att låta henne leka lite med vatten i kastruller på en handduk på vardagsrumsgolvet. Vilken unge gillar inte det liksom? Byttorna åkte fram vid 17 och jag räknade med att ha henne underhållen till minst klockan 18. 17.06 protesterade Sienna. Blöjan var blöt, t-shirten kall och våt, hon kunde inte resa sig på det genomdränkta golvet utan att se ut som Bambi och dessutom var det trist att leka när inte jag eller Kim kollade på. Bra idé. Verkligen. Genomtänkt också, eftersom hon blev ännu grinigare när det sedan var vått överallt och hon skulle bytas om på och och allt skulle plockas undan igen. Men nu har vi testat det. Någon som har andra bra förslag på hur man roar litet trött elände de sista vakentimmarna?

 

Så fort Sienna gör något nytt tycker jag såklart att hon är världens smartaste och mest speciella unge. Men när det gäller hennes två senaste egenskaper måste till och med jag inse att hon följer någon knäpp utvecklingskurva, eftersom jag både har sett på youtube och läst på bloggar om flertalet barn som gjort samma sak. Dock måste jag berätta om det ändå, för det är ju såååå spännande när det gäller mitt barn! 

 

Hon har somnat medan hon åt. Det har varit på väg flera gånger, eftersom jag alltid lägger henne efter lunchen, men igår lyckades hon fullfölja det. Mitt mellan tuggorna av potatisen såg jag och Kim hur ungens ögon slöts och huvudet nickade till. Hon gnällde när jag tog upp henne ur stolen och tvättade av henne, men öppnade inte ögonen igen förrän två timmar senare. Naw!

 

Sienna låtsas att hon pratar i telefon. Allt är en mobil: hennes mjukispingvin, en urriven sida ur en bok, en kloss, en sked- det mesta går att snacka i. Och pratar gör hon satan. Högt, snabbt och bestämt. Jag undrar lite vem hon ringer och vad för diskussioner de har, för herrejäklar vad viktigt det verkar vara. Det är så illa att jag och Kim inte kan prata med varandra när Sienna är upptagen i telefonen, för hon överröstar oss. Men kul är det att se och jag längtar tills jag kan urskilja riktiga ljud i hennes samtal. Bara hon inte ringer en låtsasvän och snackar skit om mig?

 

 

Siennas moster Frida passade henne när vi var på fest i fredags. Dessutom var Frida schysst nog att sova över och ta ungen på morgonen också, så att jag och Kim kunde sova ut. Jag hade berättat för Frida om Siennas morgonrutiner, vilket bland annat innebär att Sienna vaknar mellan 6-7 och ligger och jollrar en stund innan hon vill upp och ha flaska. Frida var lite nervös. När hon klockan 6.20 vaknade av att Sienna hostade till, rusade hon direkt in i rummet och slet upp ungen. Flaskan gjordes direkt, och chokad och yrvaken var Sienna inte ett dugg intresserad av att äta. Hon försökte dock ta igen det ett par timmar senare när de åt frukost, men hennes lilla mage klarade bara 1,5 macka trots att hon fortfarande var hungrig. Så när jag kom upp vid nio rusade Sienna fram till sin matstol och ville upp. Jag testade att ge henne vällingflaskan för att se om det var hungrig hon var, och bingo- ungen slurpade i sig flaskan direkt utan att ens hinna sätta sig ner. Naw! Frida skämdes lite, men jag tyckte lätt att det var värt det bara för att få kalvmata min lilla flicka. Och Sienna var hur nöjd och glad som helst. Dessutom ville hon hänga med moster hem, så jag tror att hon var rätt nöjd med passningen ändå.

 

Festen igår visade sig vara mer av förlovningsfest-slaget än försenad 25-årsfest-slaget som vi fått besked om. Medan vi kom och minglade och spanade in alla vackra rosor och levande ljus i huset satt Dan på en fin restaurang och svettades framför Maria. Medan vi drack öl och fick förklarat för oss hur resten av kvällen skulle se ut så tog Dan med Maria på en promenad i Dockan och pratade om hur bra de hade det tillsammans. Medan Kim tände en cigg tände kompisen Jonas fyrverkerier framför Dan och Maria (och tre skrämda fiskare). Och medan Maria kollade på det vackra skådespelet tog Dan fram två ringar. Tillbaka i huset möttes de av familj och kompisar som agerade ljusstakar medan Can You Feel The Love Tonight spelades och en chockad Maria och alla tjejer i sällskapet bröt ihop. Champagne, tal och fyrverkerier fullbordade en härlig kväll. Grattis Dan och Maria! Och mycket bra jobbat Dan, som förberett kvällen sedan februari. Denna blir svår att klå för samtliga killar i bekantskapskretsen.