lamadjur.blogg.se

Tittar på en Sune-film, Siennas absoluta favorit. 

 

- Vet du att det finns Suneböcker också, Sienna?

- Va, finns det?! Snälla kan jag få en?

- Vi kan kolla i bokhandeln imorgon när vi ska shoppa. Ditt presentkort behöver ju inte bara gå till kläder. 

 

12 minuter senare har jag klickat hem 7 Suneböcker från tradera. Kan liksom inte låta bli. 

Efter att ha trott att jag kunde jogga aslångt installerade jag en ny app, som gick efter gpsen, och insåg att mina små dvärgsteg lurat mobilen tidigare. När jag trodde att jag sprang 6 km sprang jag typ 3,5 km. Fick en liten svacka, men har nu tagit tag i mitt liv och tvingat mig att springa längre. Och när jag häromdagen testade att springa på plan mark gick det asbra! Med backar klarar jag knappt 5 km, och är då mer medvetslös än vaken. Men på plan mark kan jag nu springa 7 km utan att dö. Mycket trevlig överraskning. Förutom att springa har jag mest jobbat. 4 veckor kvar till ledighet. Eller 3 + 3 + 5 + 3 (fast de sista tre utan barn). Ska bli så sköööönt! Varken jag eller eleverna vill vara där. De ser liksom inte syftet med skolan de sista veckorna innan lovet. De är trötta, rastlösa och arga på mig som tvingar dem att vara där. Inget jag gör är roligt, inget är meningsfullt och de kommer aldrig någonsin ha nytta av detta. Jag undervisar i svenska och engelska. Bad news, mina elever; ni kommer att ha nytta av allt. För att liva upp tillvaron så bokade jag och Kim en resa imorse. Till Kos! Vi har tidigare sagt att vi aldrig mer ska boka paket via resebyrå. Bokade via Apollo. Aldrig mer all inclusive. Blev all inclusive. Aldrig mer charter. Alltså, ja. Vi har tom bott på samma hotell innan! Men vi kände oss väldigt sugna på en chillresa. Och orkade inte ta tag i något själv. Solstol, öl och pool lockar. Lätt värt att svika sina ideal och nappa. Vi kan ju åka på riktiga resor när ungarna blivit större. Nu ska ungarna nattas och jag ska krypa ner med en bok. Kim är på Möllan efter att ha sett MFF, och vi är alla slut efter ett tre timmar långt besök på ny lekplats med farmor. Älskar helger! Och sol. 

 

Tjuvlyssnade på bussen i fredags. Samtal mellan två kvinnor i 40-års åldern.

 

Kvinna1: Vad ska du göra i helgen då?

Kvinna 2: Det är fotbollsmatch för Svante på lördag, och sen på eftermiddagen ska vi ha kalas. Själv då?

Kvinna 1: Jaadu, det är så mycket. Vad ska vi inte göra? Vi ska dammsuga av bilen och påta lite i trädgården. Sen måste man handla och så. Städa lite. Så det vi inte hinner på lördagen får vi göra på söndagen. 

 

Jag orkar inte. Noll självinsikt, men full pott på självupptagenhet? Resten av bussen anar nog att även kvinnan som ska ha kalas måste städa och handla lite, utan att hon nämnde det. Men det gick den självupptagna helt förbi. Spännande vilka typer det finns. 

 

Kim kompade ut ett par timmar från jobb, och hämtade barnen redan klockan 14. Därefter hämtade de en viss lärarmamma, som alltid slutar tidigt på fredagar. Vi hade den utomordentligt bra planen att dra till Hylliebadet, "för där kan ju inte vara så mycket folk en fredag eftermiddag". Jo, det kunde det. Jobbar inte folk eller? Vi trängdes i tre timmar, sedan körde vi två utmattade och välrastade ungar hem. Eftersom jag ölade med Josse igår, så var jag trött redan innan. Nu är jag halft medvetslös. Men lätt värt det! Superkul att träffa henne igår och superkul att mingla med ungarna idag. De är verkligen blötdjur. Ett fegt och ett modigt sådant. Resten av helgen är det kalas, ärenden, play dates och förhoppningsvis lite chill som gäller. Fööönt! 

 

Varje kväll, utan undantag, läser Sienna i sin skolkatalog. Hon har memorerat onödigt många namn och hittat alla släktskap som finns i Bara. Till sist var katalogen i tre delar. Det förtog inte nöjet för henne, men jag tyckte så synd om ungen att jag köpte en ny till henne. Hon fick den i måndags. Och hon blev jätteglad! Tur det. Jag var rädd att hon skulle ha fäst sig vid den första och envisats med att ha den kvar. Men icke. Hon kastade glatt den och högg genast in på den nya! Undra om det kommer att bli likadant varje år? Lika bra att beställa två direkt då, för att spara in på frakten. Knäppisunge. 

 

Kan vara att vi råkade lägga barnen en timme tidigare än vanligt.

Kan vara att det är Game of Thrones ikväll. 

Freudiansk felläggning?

 

Vid matbordet. 

 

- Får vi gå ut efter maten? 

- En liten stund hinner ni, men då är drt läggdags direkt när ni kommer hem.

- Måste vi äta mer?

- Ja, ät upp det lilla jag la på tallrikarna, annars kommer ni vara ashungriga sen. 

 

 

- Mamma, jag är hungrig! Kan jag få mat?

- Nej? Nu är det läggdags. Vi åt ju för bara en liten stund sen. 

- Du är dum!

- Jag tycker att det är dumt att inte äta när det är kvällsmat. 

- Och du är ful!

 

Tackar. 

 

 

 

 

 

 

Jag har som sagt börjat springa. Anmälde mig i april till midnattsloppet, efter att jag och en polare hetsat varandra lite. Midnattsloppet är i september. Och en mil långt. Alltså måste denna laman satsa. Jag springer ca tre gånger i veckan, och har som plan att öka sträckan med en kilometer i månaden. Denna månaden ska det ökas från 5 till 6 kilometer. Går inte så lätt som jag vill, och jag fick lite extra panik i måndags när polaren klarade av att springa en mil. Mitt rekord är 5,8 km, så jag har en bit kvar. Men i alla fall, igår sprang jag direkt efter jobb. Samma runda som vanligt, men som jag gradvis utvidgas. På den rundan finns en inte alltför angenäm sträcka i from av en ganska brant uppförsbacke. Innan denna branta uppförsbacke finns en lång men inte lika brant backe, så när man väl når mardrömmen flåsar man redan som en överviktig och förbannad noshörning. Det brukar även blåsa från norr, så att man i denna backe slås av en halv orkan i form av motvind. Igår, när jag för andra gången (springer två varv) (var alltså dödstrött) kom fram till helvetet, så började det dessutom att hagla. Hagla?! Redan trött lama. Brant backe. Motvind. Hagel. Man kan säga att jag inte hade turen på min sida. Känner att även om jag får kämpa satan för att nå fram till målet under loppet, så kommer jag i alla fall att klara alla väderhinder på vägen. Go me!

 

• Är fortfarande- efter mer än 4 månader- glad över att jag är klar med skolan. Stolt över att jag orkade. Och det är underbart att ha poängen! 200 hp i eng och 45 i sva. Önskar att där var 120 i sv också, men inser att det lätt inte är värt det.
• Har börjat springa igen. Är sjukt nöjd. Hoppas att det håller i sig även efter sommaren.
• Julie har kommit i en försenad tre-års-trots-fas. Inte så kul kanske. Men det positiva är dels att hon är barn två, så man tar det lite mindre allvarligt, och dels att Sienna verkar vara förbi sexårstrotsen. Hon är fortfarande askaxig, men mer som en människa och mindre som en tasmansk djävul.
• Jobbet går ganska bra just nu, trots kommande bedömningar. Ungarna jobbar på och är hyfsat lugna, och vi räknar alla ner dagarna till loooov!
• På tal om lov så tog jag mod till mig och bad rektorn ledigt den 7e juni, på klämdagen. Hela familjen ska vara i Skanör och fira min moder, i tre dagar, och det ska bli så skönt att slippa åka till jobb därifrån! Dessutom har jag bara två lektioner den dagen, så det är bara en massa planeringstid jag förlorar. Och vem behöver planera den dagen betygen ska vara satta? Not me! Jag ska förhoppningsvis vara på stranden med en öl i näven. 

Idag har Sienna varit på kalas. Det första, av fyra, som ska ske under tre helger. Och då har vi ändå tackat nej till ett! Jag vet ingen som är så social som hon. Medan hon kalasade så hängde vi andra tre på Toftanäs. Först för att handla en regel, men sedan för att vi upptäckte att det inte var lönt att köra hem om och vi var uttråkade. Det visade sig att Julie var väldigt bra på att strosa i affärer utan att ha ett mål. Hon testade cyklar, skateboardar, skor i storlek 35, mössor... och föll pladask för ett par rosa dojor inne på Stadium. "Mamma, jag måste ha dem! Jag betalar från min spargris! Snälla!" Hon fick dem. Skor går ändå åt på löpande band här hemma. Nu är vi hemma igen, och Sienna är ute och äter sitt kalasgodis och testar en ny rockring, Julie rockar också med sin nya ring i sina nya skor... och jag och Kim sätter upp regeln. Målet är att den ska hålla fast vår mya gipsskiva, som ska täcka det förre detta läckande röret. Hade gärna bytt med ungarna. Om jag kunnat rocka. Eller, hade nog helst velat ha godiset.

 

 

 

Julie har blivit stor! I samband med ny bilbarnstol och madrassbyte så kände Julie att hon blev lite äldre, och rättade till ett talfel. Man kan tycka att hennes moder borde vara glad över detta, men det är jag inte. Det var ju så sött! Fram till förra veckan sa Julie nämligen "på på" instället för "på att". Tex "Jag höll på på trilla!" Men nu är det slut! Buhuuuu! Kan man skaffa ytterligare ett barn för att få höra tokigheter? Min lilla lilla Puff har blivit stor.

 

Firade Valborg med Quanta-planta gänget igår. Grillade, kollade på eld, kollade så att barn inte gick för nära eld, kollade så att barn höll sig borta från dammarna, kollade var barn tagit vägen... gick hem och åt godis. Lite annan känsla än när man var 17. Höjdpunkten när man är så här gammal är ju att vara jobbledig dagen efter. Julie och Sienna höll sig vakna till 22:30, när gästerna gick, och är således aströtta idag. Jullan har tom dagit en powernap. Jag och Kim har dock varit duktiga! Köpt nya gräsfrön för att för sjuttioelfte gången försöka få fram en gräsmatta. Vi har lite tidspress; har lovat barnen att deras gemensamma födesedagspresent- das Studsmatta- ska inhandlas i maj. Köper vi den nu kommer den att sjunka ner i jordhögen med de få gröna stråna. Så väx gräs, väx! Vi var dessutom på IKEA för att köpa lite husprylar, och är så nöjda med allt vårt pynt. Soffkuddar i mängder, en puff framför nya fåtöljen, blommor.. och en ny madrass till stackars Julie. När Sienna var ett år fick hon en tjock, fin, riktig madrass till sin säng. Julie, som dessutom väger betydligt mer, har fått ligga på den tunna skumgummimadrassen som följde med sängen. Som vi dessutom handlat begagnad. Men nu slog vi till, och ikväll hoppas jag att hon sover gott trots tidigare nämnd powernap. Nu ska jag fixa min cykel, äta lite rester och tvinga barnen att spela spel och lägga pussel med mig. Sen kör vi två dagar till innan riktig helg. Detta hade man kunnat vänja sig vid.

 

Samtal kring matbordet. Jag och Kim frågar Jullan vem hon har lekt med under dagen, och vad de lekt.

 

- Vi lekte doktor! 

- Aha! Var du doktor eller patient?

- Jag var doktor och Tilda patient. 

- Vad hade hänt med Tilda? Hade hon brutit benet?

- Nä, hon hade satt en isbit i halsen. 

- Gjorde du Heimlich då? Eller hur fick du upp den?

- Jag skar av henne halsen med en kniv, sen fiskade jag upp isbiten, och sen sydde jag igen halsen. 

 

Hoppas barnet väljer ett annat yrke i framtiden...

 

Efter ett långt och varmt påsklov trodde min kropp och mitt psyke att det var sommarlov, och var inte alls laddade på att börja jobba igen. Som tur var så mjukstartade jag och ett par kollegor lite lugnt med sambedömning av nationella prov. Det innebär att man låser in sig i ett rum någonstans där elever inte kan hitta en- typ hemma hos någon eller i en annan del av byggnaden- med en massa godis och kaffe. Därefter (eller innan om man är effektiv) rättar man alla läs- och hörförståelse prov och frågar varandra vid tveksamheter. Sedan plöjer man igenom uppsats efter uppsats högt, varpå alla rättare säger vad de anser vara betyget i jämförelse med exempeltexterna och kommentarerna i bedömningsanvisningarna. Är ganska lätt i början, ganska kul i mitten- när man börjar bli trött och fnissig- och en form av tortyr i slutet. Utan att avslöja provtemat så kan jag säga att jag idag läst 125 uppsatser om Fortnite. Är antingen sugen på att lära mig spelet eller aldrig höra ett ord om det igen. Men nu är jag i alla fall redo för att återgå till lektioner och undervisning. Typ 8 veckor kvar till sommarlov, och en massa lediga dagar dessförinnan. Känns som att man inte kommer att hinna med något. Undra vad eleverna tycker om att sätta betyg redan nu och sedan leka resten av terminen. Tveksamt om de gillat det. De är ganska ambitiösa. Och jag är ganska tuff. Men vi får nog begränsa bedömningsuppgifterna nu i slutet. Föööönt. Fortsätter vädret vara så här vill jag satsa på uteundervisning. De kan få lära sig rabbla oregelbundna verb utomhus? Eller läsa böcker resten av tiden? Älskar att vara lärare. Man får liksom bestämma allt!

 

Julie har länge frågat om en påläggskorv, som hon gillar. En utan prickar. Vi har köpt hem sort efter sort, men ändå har vi inte hittat den hon vill ha. Igår kom jag på den brillianta idén att ta med ungen till affären. "Här är alla korvar, Julie. Kolla noga så kanske du hittar den du menar." Hon hittade den. Det var skinka.

 

Min underbara älskade stora tjej fyller 7 år idag! Dags för den årliga frågestunden. 

Att flossa.

 

Amerikanska pannkakor! (Samma som förra året! Jag håller med. Mums!)

 

När någon annan ser rolig ut eller gör tokiga saker.

 

Getingar och bin (håller i sig! Brandlarm är hon också asrädd för, men det vill jag inte påminna henne om).

 

Ohh.. Lou och Amanda (fast hon leker mest med grannen Dunya, eftersom de andra bor i Malmö).

 

Ljusblå.

 

Vincent (naw! ❤)

 

Att lyfta från marken! (Partytrick ala Elliots pappa)

 

 

Att säga att min äldsta dotter är social är en underdrift. Jag förstår varför hon känner att hon inte "har tid" med skolan.

 

Klockan 8- vaknar och ber att få gå till kompis.

Klockan 9- hänger i träd med önskan att någon polare får syn på henne, då elaka modern inte låter henne ringa på hos folk. 

Klockan 10- hänger på lekplatser i jakt på kompis. Får napp.

Klockan 11- hembjuden kompis kommer. De leker. Hittar fler vänner. Är en flock. 

Klockan 14- kompis hem, piper iväg med ny vän. 

Klockan 17- inser att hon har en moder och ringer denna och berättar var hon är. 

Klockan 18 (vilket inte har hänt än, så kalla mig synsk)- missar deadline för hemkomst och moder beger sig på jakt. Fångar lillasyster på vägen. Sienna blir krängt och besviken över att hon måste hem och äta. Ber att få gå ut igen. Får vara ute till 19. Räcker inte. Bråk. Somnar 20, övertrött och skrikande. Vaknar 8 "får jag ringa på Amanda?". 

 

Målar gult uterum vitt. Blir fint. Tänker "hmm.. stolparna hade nog blivit snygga om de varit grå". Målar stolpe grå. Upptäcker att den blir ful och att det var snyggare med träfärgat. Köper ny stolpe. Hyr släp för att få hem eländet. Sågar. Försöker få bort gammal stolpe. Sitter fast med vinkeljärn i staketet. Måste bryta upp staketet. Får loss stolpe. Sätter dit ny. Lagar staketet. Tittar på stolparna. Måste byta ut stolpen bredvid också. 

 

Önskar att jag hade kunnat se saker framför mig så att jag kunnat förutse hur den blivit som grå. Hade sparat mig en massa arbete. 

Njuter av lovet för fullt! Och av att ha hus. I Malmö bodde vi på femte våningen, och barnen fick inte ens gå ner på gården själv. Stor gata precis nedanför, lastbil som körde på dagis bredvid våra cyklar, väpnat rån på ica som låg 20 meter bort... mysigt. Men här kan ungarna springa ut och in! De går hem till kompisar själv, ränner mellan lekplatser, hämtar och blir av med sparkcyklar, glömmer jackor och skor och måste letas upp vid måltider. Sånt som man riktigt känner är barndomen. Och jag kan städa, pyssla med huset eller ligga och läsa, utan att ta med dem till en lekplats och rasta dem för att de inte kan gå ut själv. Visst är det mysigt att dra till en lekplats och hänga en timme, men det är rätt skönt att kunna lämna dem när jag ska hem och förbereda maten, utan att förstöra deras lek. Längtar till vi har fixat vägg och uterum. Snart! Sen känner jag att det är dags för sommarlov med bad och staketbygge. Och en massa grillande. Älskar sol. Och lov! Och hus. 

 

Var på kallbadhus igår. Jag, min mamma, en före detta styvsyster till mig, hennes kusin och kusinens mamma. Den ni! Saknade dock Frida, som var sjuk. Vi umgås lite då och då. Men i alla fall, åter till kallbadhuset. Min mamma är van vinterbadare, men ingen av oss andra har gjort det. Så vi var lite nervösa och lite livrädda, för det var 6C i vattnet. Dessutom var väl inte alla bekväma med att sitta nakna och svettiga i en bastu, och sedan bada nakna framför en hög människor. Vi fick dock snabbt komma över det. Vi var nämligen inte ensamma i bastun. Samtidigt som vi kom så kom även en busslast kallbadare från Varberg. 20 kvinnor. Och bastun var inte tom innan de kom. Så vi fick snabbt komma över både fobin över att visa oss nakna samt dö av kallchock, och istället köra nakentetris för att ens hitta en sittplats. Och vi klarade det! Och överlevde badet- två gånger! Firade med skumpa på bryggan. Därefter mötte vi upp före detta styvsysterns mamma, och cyklade alla hem till min mamma. Käkade beställd lax som var asgod och körde igång med vin, drinkar och spel. Klockan 21 drog gänget hem och jag däckade i mammas säng. Nu väntar vi på leverans av barn som ska sova över här inatt. Fyra personer på 44 m2. Not bad!