lamadjur.blogg.se

Ännu en misslyckad läggning. Vet inte om det beror på brist på dagsrutiner, för mycket stimulans, eftermiddagstuppluren som Julie inte kan låta bli att smygta i bil eller vagn eller Julies tänder. Men nåt skumt är det. Och rätt drygt. Vi la ungarna för snart 1,5 timme sedan. För tjugo minuter sedan gav jag upp och lät dem komma upp igen för fri lek. Sienna leker med Ponninna som hon fick på Limhamnsfestivalen idag, och Julie går omkring med sin-egentligen Siennas- älskade guldväska och partajar. Fullt ös. Hoppas på medvetslös efteråt, för jag är trött. 

 

Vi är inte något vidare på det där med tema. Efter två dagars chill drog nämligen jag och tjejerna till Leos lekland idag, och busade loss i fem timmar. Sedan var Julie så trött att hon inte kunde stå på benen, så vi begav oss hemåt. Sienna protesterade inte ens när jag sa att vi skulle gå, så hon var nog rätt nöjd hon med. Och jag var helslut. Råkade givetvis köra vilse på vägen hem, men hittade snabbt en motorväg som pekade i rätt riktning. Och vad hände då? Monsunregnet överföll oss, för andra gången i mitt liv. Mycket pedagogiskt vrålade jag åt Sienna att hålla käften, saktade ner till 60 km/h och höll mig krampaktigt fast i ratten medan jag ömsom snyftade och ömsom svor. Vi klarade oss dock helskinnade hem. Nu kör vi vila resten av kvällen.

 

Trots halvchilldag så har båda ungarna fått leka av sig lite. Sienna hemma hos en kompis- älskar att hon är så stor att jag kan lämna henne!- och Julie med mig på en lekplats. Visserligen började det snopet nog att spöregna direkt när vi kom dit, men vi löste det genom att träffa på en kompis och hänga med henne och hennes ungar och handla glass. Låter kanske inte som värsta leken att handla glass... men då har man glömt hur det är att ha en ettåring. För Julie är ALLT en lek. Att sno mammas bankkort, att gå upp över tröskeln, att få prassla med glasspappret, att få hålla i pinnen, att dra loss glass från pinnen and so on. Typ. Allt utom att torka av sig efter glassätandet kanske. För det är inte så mycket lek som tortyr, hälsar Julie. Nu sitter ungarna i badet och sen ska projekt hålla bebis vaken påbörjas. Ska dock inte vara överdrivet länge, för Sienna förväntar sig godis och film och jag är astrött och vill helst att hon också somnar innan klockan åtta. 

 

Idag är temat regn. Det har inte regnat. Men för vår skull kunde det lika gärna kunnat ha gjort det, för vi har inte stuckit våra näsor- eller nosar, som ungarna hade sagt- utanför dörren. Chilldag på hög nivå. Supernice. Julie däckade halv sex, så hon kämpade tappert. Och Sienna har suttit i badet i över en timme och lekt med sina smådockor. Kim gick all in när det gällde att ta det lugnt, och passade på att bli förkyld. Så något säger mig att jag kommer att få TVn helt för mig själv ikväll. Not bad. Ska ta tag i mitt liv och se Purpurfärgen, tänkte jag. Har aldrig sett den, vilket alla andra verkar ha gjort. Och lite filmallmänbildning skadar sällan. Dessutom ska den vara bra. Bra avslut på skön dag.

 

Klockan är 15 och vi har börjat nedräkningen. 3 timmar kvar till läggning av barn 1. Ungarna är aströtta! Vi med. Så frågan är inte om vi lyckas få dem i säng tidigt, utan snarare om vi orkar hålla dem uppe tillräckligt länge.

 

 

Vad är oddsen för att det är en gråmulen dag när det är soltema? Rätt höga, visserligen, eftersom vi bor i Sverige. Men denna månaden har vi mest sett soooolen, vilket har varit underbart. Inte idag dock. Fast jag klagar inte. Både jag och ungarna är rätt trötta på allt fläng, så vi behöver en hemmadag. Denna hemmadagen kan möjligtvis ha avverkats på Mobilia, men det är ändå sand- och packningsfritt. Att vi dessutom kom hem med en massa reashopping gör ju inte saken värre. Imorgon ska vi också ha någon form av hemmadag. Kan innebära lek på gården eller närmsta lekplatsen, men inte mer än så. Skönt! Nu ska vi dock packa ihop oss lite, för ikväll blir vi bortbjudna av några ny/återfunna strandvänner. Nämligen min fadder när jag började ettan på grundskolan. Vi har stött på varandra två dagar på stranden och kände att en middag kunde vara trevligt. Not bad. I alla fall inte när de bjuder. Det är när vi ska bjuda igen svetten kommer. Måste. Lära. Mig. Laga. Mat. På tal om sol, typ. Här kommer en gammal solbild, temat i ära. 

 

• Hur mycket jag har hunnit träffa Lauren
• Det fantastiska vädret vi haft
• Att Julie är i en himla kul ålder just nu
• Att jag ser fram emot hösten
• Att de övertrötta ungarna äntligen somnade!

Kosresa

Dagar i Skanör

Julies födelsedag

Stuga i Hästveda

Träffa kompisar

Stränder

Utflykter

Hänga med släkten

 

Uuuuunderbar sommar! Är så himla nöjd. Ett par veckor kvar sedan är det inskolning av ungar, och dags för ny pluggtermin. Är superpepp. Sweeeeeet!

 

Innetemat blir svårt. Jag var vare sig koll på innegrejer eller har varit inomhus på senaste tiden, så oavsett hur man tolkar det så misslyckas jag. Ute klarar jag dock med marginal, oavsett vad som menas. Nedan kommer en drös bilder både från när vi är utomhus och när vi är ute på restaurang. Och sorligt nog är nog mina kläder rätt ute också, för jag kan ingenting om mode. För att inte tala om frissan! Den vet till och med jag är ute. Ska kapas snarast!

 

Jag säger inte nödvändigtvis att jag är livrädd när jag kör bil. Jag tycker bara att jag inte ser fullt så avslappnad ut som man hade önskat av någon som har haft körkort i 12 år.

 

Det kan också vara så att jag såg ett spöke. Vem vet.

 

 

"Julie, var är lampan?"

"Dääääää!"

"Nej... det är laman..."

 

Kim: Handlade du chips och dipp?

Lisa: Japp! 

Kim: Vad tog du för några?

Lisa: Dill-dipp och sourcream & onionchips.

Kim: Men va? Varför gjorde du det? 

Lisa: Men du sa ju att det kvittade dig och att jag fick bestämma?

Kim: Ja, men jag trodde ju inte att du skulle välja såna smaker! Det passar ju inte ihop. Det är ju som att jag frågar om vi ska äta korv, så säger du ja, så svarar jag att vi ska äta korv och kalops!

 

Alltså, jag äter inte kött. Men nog sjutton är dill och sourcream godare än korv och kalops? I alla fall till fredagsmyset. Om Kim åt chipsen? Nog sjutton gjorde han det!

 

Jag och ett stycke sambo innan chipskonversationen

Man kan ha vänner. Och så kan man ha vänner med pool. Ungefär som att man kan ha chips, eller chips och dipp. Ungefär så. Idag lekte vi med dippvännerna. Sweeeeeet!

 

Fullt upp här hemma. Sommar och kusin från USA sammanföll trevligt nog, vilket gör våra dagar späckade. Vi varvar mellan att flänga på stränder, mingla med släkt, mingla med släkt på stränder och träffa kompisar. Ibland på stränder. Har jag sagt att jag älskar sommaren? Vad jag inte gör på stränder är läser- någon dags tema. Har dock klämt in några sidor en kväll, så det räknas. Foto kommer nedan. Ett annat missat tema är insekter. Tyvärr har jag inte missat själva insekten, för det är ÖVERALLT. Hatar småkryp. Fotade därför dem när de smashades mot bilrutan. Typ hämnd. Mohahaha. Stygg lama. Idag ska jag och tjejerna skippa stranden... och bada i kompisars pool. Man får ju variera sig. 

 

Hade lite kusinträff hos mellankusinen igår. Man får passa på när Lauren är i Sverige. Dessutom är vi andra pinsamt dåliga på att träffas annars. Vi käkade pizza och skrattade och snackade och skrattade och skrattade och skrattade. Tillslut skrattade inte jag längre utan pep mest. Har sagt det innan och säger det igen; min släkt är inte klok. Hanna berättade bland annat om ett samtal med vår käre morfar, som utspelade sig nyligen. Ett samtal som liksom är bevis på hur knäpp min släkt faktiskt är. Och vems fel det är, typ.

Först recap på hur det har låtit de senaste åren.

 

Morfar: ja, och Frida och hennes pojkvän Dante.

Hanna: nä Danne heter han. 

Morfar: va?

Hanna: Fridas pojkvän heter Danne, inte Dante. 

Morfar: Han heter Dante, det är jag säker på!

 

Detta har pågått i olika varianter i flera år, och har gått så långt att Hanna ibland kallar min syrras pojkvän Dante, även när de ses. Ungefär som att hela släkten tror att min minsting heter Joooli, eftersom hon har ett E på slutet. Ni förstår logiken. Eller bristen därpå. I alla fall, nyligen hade i alla fall Hanna ett samtal med morfar, där de gled in just på Frida och Danne.

 

Hanna: Jo, och alla kommer förutom Frida och Dante.

Morfar: Dante? 

Hanna: Fridas pojkvän?

Morfar: Men Fridas pojkvän heter ju för sjutton Danne! Var har du fått Dante ifrån?! 

 

Galenpannor, hela högen. Underbart!

 

Dagens glass intogs på Ribban. Älskar när ungarna käkar glass på standen! Det är så himla smidigt att låta dem kladda och sen bara ta ett dopp med dem. Hade varit ännu smidigare om man kommit ihåg att ta av dem eventuella kläder först, men ändå. Man kan ju inte vara perfekt. Idag valde Sienna en calippo-glass och Julie fick en 88a. Kim hade fått order om att köpa exakt samma glass till Julie som Sienna valde, för att undvika raserianfall, men då Sienna valde calippo tänkte han till och köpte en pinnglass till lillskrik istället. Mycket smart! Raserianfall är inget mot hysterisk panik för att glassen har trillat i sanden och mamma låter mig inte äta den, som garanterat hade kommit av att ge Julie en calippo. Man måste liksom gradera sina kriser. Nu är ungarna nattade och jag tänkte slänga mig i ett bad. Sol och strand i all ära, men man blir inte precis ren. Framförallt inte om Julie äter glassen som på bilden nedan. 

 

Bråk, skrik, skratt, tårar, trötthet, närhet, glädje, gos, fnitter, brist på tålamod, ömhet, stolthet. Och kärlek. Sienna och Julie. Ni är allt. 

 

 

 

Idag var temat jordgubbar. Jag har inte ätit jordgubbar. Det har inte ungarna heller. Däremot har vi ätit hallon och körsbär, vilket man hade kunnat låtsas vara jordgubbar, men det glömde jag att fota. Jag fotade dock när de åt glass, så det får bli dagens bild. Tror den hade smultronsmak. Nääääästan samma sak. I alla fall på engelska. 

 

Varför så ledsen, Julie?

Jo, jag fick inte kasta ner min älskade snutte i badet när mamma satt där och tvättade håret. Orättvist!!!

 

Vi är en cykelfamilj. Högst motvilligt enligt Kim, men eftersom jag har en helt otroligt cykelgalen morsa så är jag liksom sedan barnsben van att ta mig fram via cykel och inte bil. Kan i och för sig också ha att göra med att vi inte hade bil när jag var liten. Men ändå. Jag cyklar gärna. Och tjurar hemskt mycket om vi måste ta bilen. Sienna har i någon mån ärvt detta. Från dess att hon kunde gå- vid tio månaders ålder- har hon älskat cyklar. Vid ett års ålder fick hon en trehjuling, som hon vilt flängde omkring på helnöjd... tills hon upptäckte att det inte var en riktig cykel. Sedan tjatade hon tills hon fyllde två och fick en riktig cykel. För 3-5 åringar. Hon älskade den direkt men var mycket obekväm för att hon fick "ont i blöjan". När hon växte i den skippade hon stödhjulen. Då var hon även så grym att jag började cykla långa sträckor med henne. I trafik. Helgalet, men vi bor mitt i stan och Julie har liksom ockuperat cykelsitsen där bak vid det laget. Och nu i våras när hon fyllde 4 fick Sienna sin älskade fina Frozencykel. För 5-8 åringar. Nu håller hon sig nog lugn ett tag. Och än så länge verkar Julie också vara lugn med cyklar, för enda gången hon visar att hon noterat en är när hon är trött på lekpatser och vill hem. Då pekar hon lite diskret på cykelsitsen och vrålar sedan som en mistlur om vi inte lyfter upp henne och cyklar hem direkt. Oavsett om det är vår cykel eller ej. Även när vi har kört dit.

 

Grillningen i lördags var fantastisk. Hel knäppa släkten samlad på en och samma plats. Lauren, som jag inte sett sedan hon var 17 år, var precis som vanligt! Lika spontan och rolig och naturlig. Man kan tycka att någon borde ha ändrats lite under övergången till att bli vuxen, men icke. Dock är hon inte lika trotsig som när hon var tio år och jag bodde i USA, men det är nog tur. Mina ungar var helvilda så det räckte. Sienna tog plats på studsmattan när hon ko, sedan stannade hon där i sex timmar. Tre klädbyten fick hon gå igenom då det regnade rätt kraftigt, och en snabb tvångsmatning, men i övrigt studsade hon konstant. Julie fick sitt livs andra totala raseriutbrott, och gick inte att lugna på över en timme. Laurens son Knox var urgullig och busig och knäpp. Han har varken syskon, kusiner eller jämnåriga kompisar, och således noll social kompetens. Sprang bara omkring och pussade och kramade alla. Sienna var rätt knäckt. Jag var mest full i skratt. Julie blev assur. Och resten av familjen gick bara omkring och vrålade för att catcha upp och överrösta barnen och döva morfar. Hälften av gångerna på engelska, hälften på svenska. Oavsett vem mottagaren var. Vid ett tillfälle satt amerikanska Shannon och försökte mingla med amerikanska Knox, på svenska. Jag snackade engelska med Sienna i ren panik medan Julie skrek, och min kusin Hanna försökte sig på engelska med mig. Snacka om att inte ha koll på något. Tyckte lite synd om de ingifta släktingarna som måste ha undratt vad de gett sig in på med alla knasigheter, men när vi fotograferades sneglade jag bort och såg deras miner; ren och skär lättnad- av att inte dela blodsband med oss, anar jag. Mycket lyckad dag. 

 

Hela fotogeniska familjen. Morbror Lasse- som letar spindlar. Jag- som leker fiskmås med munnen. Julie, i pyjamas med napp- som försöker fly. Lauren- som undrar varför jag leker fiskmås. Min mamma- som verkar antingen ha ett andligt moment, eller som facinerat beundrar sin faders flint. Ika- som tydligen dreglat och måste fixa det innan bilden. Sienna- som verkar ha tappat sina tänder? Hanna- som i vanliga fall är modellsnygg men här ser ut som en bitter 50-åring. Macie- som är gömd bakom Knox. Knox- som kör en form av striptease. Morfar- som njuuuuuter. Sydney- som har tandvärk och verkar vilja skylla det på oss bakom. De enda som fattades var min syster och min moster Lotta, som dog för 16 år sedan. Och älskade mormor som dog för 13 år sedan. Ni var saknade!

 

 

 

Gårdagens tema var kaffe. Hade underlättat om jag 1. hade fotograferat någon av kopparna kaffe jag drack 2. bloggen hade funkat. Vi hängde i alla fall på den instagramberömda (när Kim frågade mig hur jag kände till stället vågade jag knappt erkänna. Nä, jag känner ingen som har varit här. Jag har bara snokat på främslingars instagram och sett hur de lagt upp bilder härifrån. Nej, som sagt, ingen som jag känner) Hallongården. Plockade snabbt två askar hallon medan Julie fick ett par raseriutbrott för att hon inte omedelbart fick käka upp alla bären, sedan fikade vi. På Hallongården kan man köpa massor av fika som innehåller hallon. Ungarna valde varsin glass och jag och Kim tog varsin chokladboll. Say what? Snacka om att misslyckas med konceptet. Gott var det i alla fall, och hallonen vi köpte med oss hem var ljuvliga. Extra trevligt att Jessica och Kennie med ungar, som faktiskt har varit där innan, hängde på. Mycket lättare med bråkiga ungar när andra delar skräckhistorier med en. Som deras äldsta som hellre nattar sig själv de nätter då det är pappans tur. Snacka om psykologisk makt. Då behöver man sannerligen kaffe, om man ska återkoppla till temat.

 

När jag var 17 år åkte jag på mitt livs mest betydelsefulla resa, tror jag. Ett år som utbytesstudent i Arizona, USA, för att bo hos släktingar och testa på det amerikanska livet. Jag lärde mig att älska värme, amerikansk snabbmat och den amerikanska kulturen. Att röka och dricka. Att ta hand om mig själv. Att älska shopping. Att dyka. Att våga. Och att bli social. Innan den resan var jag tyst och blyg och vågade inte lära känna nya människor. Jag är visserligen fortfarande blyg, men eftersom jag älskar att prata och lära känna nytt folk så fejkar jag en tuffhet tills blygheten går över. Men i alla fall, förutom allt detta, lärde jag mig att älska att resa! Det är en av de viktigaste värderingarna jag och Kim delar, enligt min åsikt. Vad man ska lägga pengar på- resor. Nu livar det inte precis upp förhållandet när vi inte har pengar att resa för, men så fort jag börjar jobba ska vi ut och flänga lite mer. Och tack vare året i USA reste jag sedan mycket fram tills jag träffade Kim. Därefter plugg, barn, jobb, barn och plugg igen. Men sen så! Vi ska överallt! Nästan. Ett av våra stora mål är att flyga till NY och sedan köra genom USA till västkusten, med ungar och allt. Såååå spännande! Hade jag fått bestämma flyger vi sedan vidare till Hawaii, men då får jag nog vänja flygrädde Kim gradvis, för resan hem därifrån lär inte bli helt kort. 

 

 

Jag har tidigare skrivit om saker som är otippat roliga med att ha barn, och grejer som är förvånandsvärt tråkiga. Som barnkalas till exempel. Vem hade anat att det skulle vara så jobbigt? Det är nästan så att man börjar kallsvettas när man får inbjudan. I alla fall, en annan hatgrej är pärlplattor. Inte så mycket att göra dem, för det är faktiskt rätt roligt, som att stryka dem. Först ska man balansera ut plattan i köket, därefter lägga på ett smörgåspapper och få på strykjärnet utan att minsta lilla pärla rymmer. Och om den gör det ska man försöka lägga tillbaka den utan att välta alla andra i någon form av dominoeffekt. Har jag nämnt att jag darrar? Därefter ska man stryka den exakt lagom länge, utan att någon liten lömsk pärla sitter lös, men inte så länge att de smälter fast i formen. Och detta medan en fyraåring står bredvid en och hoppar och tjatar "när är den klar? när är den klar?" hela tiden. Sist men inte minst ska man pilla loss eländet och lyckas placera den på ett rakt underlag så att den inte blir böjd, och hindra en otålig fyraåring från att röra den medan den fortfarande är varm. Och när den tillslut är klar tages den emot med ett ointresserat ansiktsuttryck och placeras likgiltligt i en byrålåda som svämmar över av färdiga pärlplattor som man inte har minsta lilla nytta av, men där det är förenat med dödsstraff om man gallrar ut och slänger någon. Det har gått så långt att jag gömmer färdiga pärlplattor så att jag ska slippa stryka dem, kastar ut halvfärdiga och skyller på en spökkatt, och rensar ut i lådorna när Sienna sover. Längtar till nästa pysselgrej kommer. Jag tror det är aktivitetsböcker. Läraren i mig ryser nästan av förväntan. Om inte, när kan man lära barn att stryka själv?

 

Jag läser ingeting just nu! Böckerna tog sluuuut. Tur att jag var en vända hos mamma innan idag, så att jag fick med mig dessa två hem. Helgen är räddad. Typ. Fast i ärlighetens namn var den aldrig hotad, för böcker eller ej så ska jag träffa Lauren imorgon! Och hela tjocka släkten. För första gången på tio år samlas vi alla (utom min stackars jobbande syrra som inte fick ledigt) igen! Grill hos Lasse och Shannon väntar. Yeeeeey!

 

Jag känner att jag inte riktigt hänger med på det här med temainläggen. Visserligen kan det ha någon att göra med att jag somnade kockan 20 igår, men ändå. Tog temat godnatt bokstavligt, skulle jag vilja säga. I alla fall, ikväll kommer att avslutas på ungefär liknande sätt som igår, om än lite senare (hoppas jag). Med en Beckfilm. Vi försökte se de fyra nya, men jag och Kim tog miste på vilken som var den första och missade Gunvald. Snacka om att vi var förvirrade sen. Men nu är vi på rätt spår, fast en film fattigare. Kan ju inte se ettan efter trean. Ungarna har precis lagt sig och är ytterst icke soviga. Julie för att hon fick en extra tupplur, och Sienna för att hon älskar att mysa och småleka en stund i sin säng efter läggdags. 

 

Jag och tjejerna hade storslagna planer på att åka hem till Josse idag, och bada i hennes lilla utomhuspool och mysa i deras trädgård. Sedan såg vi väderleksrapporten, och blev lite nedslagna. Svårt att bada i en pool om det regnar över 2 mm i timmen hela dagen. Det är ju inte duggregn precis. Mer som att någon häller hinkar med vatten över en. Så istället fick Sienna, som inte tycker det är något visare kul att vara hos Josse om hon inte kan vara i trädgården, stanna hemma med sin käre fader, medan jag och Julie gav oss iväg. Vi har nämligen massor att göra hos Josse. Jag kan dricka kaffe och bjudas på prat och pannkakor, och Julie kan leka med jämngamla Vincent och sno alla hans prylar och bjudas på pannkakor. Så det var vad vi gjorde till lunch idag. Mycket trevligt. Dock fick vi hinkarna med vatten över oss när vi skulle köra hem. Satan vad rädd jag var! Körde i 40 km/h på motorvägen! Visserligen gjorde alla andra bilar också det, men det är ju inte så stor tröst. Vid ett tillfälle la jag mig i omkörningsfilen och ökade till 60  km/h... och helt plötsligt flöt bilen fram istället. När den var klar med att leka båt styrde jag snabbt tillbaka i mesfilen och fortsatte att tuffa på i 40km/h. Givetvis medan jag ömsom snyftade och ömsom svor. Alltså, pannkakorna var goda och sällskapet trevligt, men så inte värt det om man dör. Nu när vi överlevde kan jag dock vara lite nöjd med dagen. Som avslutades med massor av energi, då jag sluppit en mycket krävande och ifrågasättande 4-åring hela dagen. Vi passade på att köra en helhjärtad pysselstund medan Julie bestämt bänkade sig framför youtubes barnvisor. Mysavslut på härlig dag.

 

Jag kan givetvis inte säga att det är så med 100 procents säkerhet. Men vissa indikationer säger mig att Sienna leker en prinsessa här. Kanske en med magiska krafter. Det finns en chans att Sienna låtsas att bubblorna är ismagi. Men som sagt, jag kan inte säga att det är så till 100 procent. 

 

Dagen hos oss började 7:20. Sovmorgon i vår familj, eftersom ungarna (och eventuellt en viss mamma) lägger sig astidigt varje kväll. Därefter satte Sienna igång med en bondgårdslek som hon inte hade hunnit avsluta kvällen innan, och den matglada lillasystern vrålade efter frulle. I vanlig ordning var gröten klar och skulle bara värmas. Men en vuxenportion havregrynsgröt räcker sällan till Julie, så idag fick hon även en banan, en melonbit och en macka med leverpastej. Huuuur får det plats? Därefter åt jag frukost, fixade köket, gav Sienna frukost, gjorde Julie i ordning, gjorde Sienna i ordning och gick in i duschen. En vanlig morgon. Men är inte Kim ledig, kan man fråga sig? Jodå, han vaknade lagom till vi var klara. Nu sitter vi dock i en härlig park och har precis grillat korv. Solen har äntligen dykt upp, och jag njuter! Ungarna med. Kim svettas mest. Dags för fika! 

 

Visst hade det varit passande om någon fyllde år idag? Det gör ingen. Ingen som jag känner i alla fall. Så jag lägger in två bilder från när mina älskade gosungar fyllde ett år. Spana in kläderna. Nice, eh?

 

Vi stod inte ut inomhus, utan drog på ungarna regnkläder och gick ner på gården. Mycket bra beslut. Julie gnällde visserligen hela tiden, men av någon anledning är gnäll mycket mindre jobbigt utomhus. Och på gården varvades det i alla fall med gapskratt när Kim gungade henne eller Sienna körde henne på en lekbil. Sienna hann gräva, hoppa i vattenpölar, gunga, skrapa upp sig när Kim körde henne på bil, cykla, blåsa såpbubblor, leka häst och hoppa hopprep. Någon som verkligen behövde rastas? Imorgon är en utedag med korvgrillning till lunch inplanerad, och jag känner att hoppet börjar återvända. Sweet, som Sienna hade sagt!

 

Igår borde jag ha skrivit om organisering. Istället blev vi spontant bortbjudna på middag hos ett par kompisar. Kan inte säga att jag sörjer nämnvärt att jag inte organiserade något. Om det inte räknas att jag väldigt prydligt valde exakt lika stora delar av torskryggen, potatisgratängen och salladen jag hade på min tallrik. Typ av lyxorganisering kanske? Till efterrätt organiserade jag hallon, vaniljglass och någon form av chokladbomb. Huuuur kan saker vara så gott? Idag kör vi dock hemmalek för att inte drunkna av regnovädret. Ungarna har organiserat sina leksaker jättefint.

 

Tgif, och tack och lov för att Kim börjar sin semester idag. Jag orkar inte roa två barn i urkasst sommarväder utan bil och med mycket begräsat med pengar. Det går liksom inte. Vad jag orkar är att kränga godis och se på serier på kvällarna när de har somnat. Jag och Kim har precis sett klart The Fall på netflix. Grymt bra. Typ som The Killing, som vi såg förra hösten. Rekommenderas starkt. Sol rekommenderas också starkt. Någon som kan en soldans? Om inte så går jag i ide nu, så kan Kim leka barnbetjänt och underhållare i fyra veckor. 

 

Älskar när man tror att ungarna ser på fina på fina pedagogiska barnprogram, och de sedan blir inspirerade till såna här lekar. Vad såg hon på? Making a murderer?

 

Ikväll var det Snuttekris igen. Denna gången hade vi inte tappat bort Julies älskade elefantsnutte, utan Sienna hade dränkt den i vatten. Jag kramade hysteriskt ur den när jag hittade stackaren, och hängde den på den soliga balkongen i en timme. Men det gjorde lika mycket nytta som om vi hade försökt återuppliva snigeln Julie åt med mun mot mun metoden. Så Kim fick ta över med sina skills. Snutten fönades samtidigt som den åkte på fläkten, ströks med en handduk över och micrades tillslut en kort stund. Allt medan Julie stod bredvid och pekade och ynkade och försökte både fråga oss vad vi höll på med, samt förklara att vi skadade hennes snutte och att hon ville ha tillbaka den NU. Som tur är så funkade Kims metoder, och efter en liten stund fick Julie tillbaka sin älskling, bara lite lite fuktig. Ni kan härmed kalla oss Dr Mcstuffins- leksaksräddarna.

 

Jag var ute och drack öl med några gamla kollegor igår, men eftersom vi alla satt och dissa sociala medier rätt hårt kändes det sådär lämpligt att utbrista "åh, jag ska bara fota ölen till min blogg!". Så här kommer en bild på mountain dew istället. Min absoluta favoritdryck i USA. Där är den godare än cola! 

 

Sienna har sedan hon var liten haft en fåtölj bredvid soffan. Men eftersom hon är så stor att hon sitter i soffan nu, har hon inte använt den på länge. Så vi satte in den i ungarnas rum istället. Sedan kom Kim på idén att Julie kanske ville ha den. Han lyfte ut den, visade Julie hur hon skulle sätta sig.... och där har hon suttit sedan dess. Typ. Hon klättrar ner när det är dags för mat eller för sin tupplur, men i övrigt så älskar hon sin fåtölj. Helst med sånger igång på youtube, men vad som helst duger. Jag tänker aldrig låta tvn vara barnvakt åt mitt barn/enbarnsmamman. Vill du ha en kaka också, så att du är tyst?/tvåbarnsmamman

 

 

Bild från invigningssittningen. Älskar chillstilen. Snacka om att fatta poängen direkt.

Min dag hittills. Vaknade och gjorde ungarna klara för avlämning av Sienna hos farmor. Farmor svarade inte på sms angående ankomst, så vi avvaktade. Ungarna satte igång att skrika och bråka. Jag försökte slå in bebispresent till kompis unge, då de skulle komma och fika idag. Upptäckte att jag bara fått hem halva presenten, och en avi från Hertz där den andra ska hämtas. Bestämde mig för att ge mig av utan svar från farmor, och hämta paketet samtidigt. Var överlycklig över att jag hittade lådan med passande regnkläder igår, då det öste ner. Julies nya är fodrade, vilket känns lite varmt, så Siennas gamla var perfekta. Klädde på ungarna. Gav oss av. Inte bara regnade- fullkomlig storm med blåst och skyfall. Båda ungarna skrek. Lyckades cykla och hämta paket. Upptäckte att det inte innehöll halva presenten, utan en annan sak jag beställt. Irriterad, då det betydde att jag faktiskt bara fått hem en halv present. Ungarna var hysteriska. Julie kunde inte andas i blåsten, Sienna orkade inte cykla, vi var fullkomligt genomdränkta. Bestämde mig för att sticka hem och berätta för farmor att det inte gick att komma. Kollade mobil. Svar från farmor att de väntade på oss. Bet ihop och försökte trösta en mycket, mycket ledsen Julie och uppgiven Sienna. Gav oss av med löfte om medvind. Cyklade/släpades fram av blåsten så snabbt Siennas små ben orkade, fram till farmor. Julie hade slutat skrika, men frös så mycket att hon var blå om läpparna. Oj, vilket bra beslut att inte ta de fordrade regnkläderna. Eller i alla fall en tjocktröja under. Lämning av Sienna. Julie fick filt. Cyklade hem med ynklig gallskrikande ettåring. Fick sms att kompisen inte kunde komma. Tackade min lyckliga stjärna att jag hade en flaska välling kvar, då Julie inte orkade äta lunch. Värmde flaskan och gav trött och frusen bebis. Bebis däckade. Jag satte mig här. Kan säga att regnkläderna ligger kvar på hallgolvet, för jag orkar inte ta upp dem. Snacka om tuff morgon.

 

 

 

Dagens tema är blommor. Vi tänker inte röra oss utanför dörren idag. Vi har ingen trädgård. Vi har inga snittblommor hemma. I ren desperation övervägde jag att klä på ungarna blommiga kläder och fota dem. Sen upptäckte jag min gerbera i köket. Den räknas! 

 

Inte heller detta temat lyckades jag förgylla. Mina barn, som annars älskar frukt och äter hur många som helst per dag, matvägrar och har knappt ens nosat på ett äpple. Julie har inte ens velat ha banan! Har en aning om att det är nåt lite vajsing med deras magar. I alla fall säger Julies blöjor det. Men ändå. Snacka om deppigt med fruktbilden. Fotade lite körsbär som tröst, innan jag kastade dem i mig i brist på middag. Glömde laga till mig själv när jag hade lagat till das Barn som ändå inte åt. Men frukta ej, jag svälter knappast. Krängde nämligen ett marabou efter körsbären. Marabou dream crisp är underbart! Det borde vara temat istället. Favoritchoklad. Då hade man fått många bra tips!

 

Idag lagar jag- tema. Borde lagat en goumetmiddag. Eller en vanlig middag. Eller i alla fall bakat något. Istället drog vi till Tosselilla och krängde snabbmat där. Och munkar. Och glass. Och choklad, för Sienna vann 2 kg. Score! Mycket goda saker, men inte så passande för temat. Kanske tur, för det är sällan jag lagar något festligt. Hade det varit gårdagen hade jag tvingats lägga upp en bild på tacos, och imorgon en grönsaksgryta. Inte jätteupphetsande det heller. Då är choklad bättre!

 

 

Middagskonversation.

 

Sienna: Ni har inte varit 45 än?

Kim: Nä, när vi är 45 är du 19. Då tar du studenten. Och får ha fin klänning och mössa. Då ska vi ha en stor fest!

Sienna: Med..

Kim: Med massor av mat, och massor av dricka och många kompisar!

Sienna: Och... 

Kim: Och tårta! Och så får du presenter!

Sienna: Och fiskedamm! Jag ska ha en fiskedamm när jag tar studenten!

 

Jadu, lilla vän. Det lovar jag att du ska få. Mohahahaha. 

 

Idag var det en GLÄDJE-bild som skulle tas. I morse kom jag och Kim överrens om att ta med ungarna till den roligaste leksaksaffären vi vet- Lekia i Lund- och jag tänkte givetvis ta bilden där. Vad kan utstråla mer glädje än barn i en leksaksaffär liksom? En mamma i en leksaksaffär, tydligen. Jag blev så till mig att jag glömde att fotografera ungarna. Jag sprang hysteriskt mellan gångarna och försökte tvinga på barnen leksaker som jag visste de skulle tycka om. Som tur var stoppade Julie mig från att handla allt i butiken, genom att vägra att bäras och sitta i vagn, och sitället plöja fram på sina knubbiga ben och riva ner allt i hennes väg. Vi kom hem med lite nya spadar, ifall det någon gång skulle sluta regna, och två spel och en ny pysselbok, ifall det inte skulle det. Passade i alla fall på att fota Kim och barnen när de testkörde ett av spelen. Det utstålar lite glädje. I alla fall gjorde det det i 30 sekunder innan Julie började äta upp de olika bitarna, Kim vråla för att han inte hittade allt och jag tjura för att han vägrade läsa bruksanvisningen. Kortvarig glädje?

 

 

 

Hittade en kul juliutmaning på Annas blogg (annasfotnoter.wordpress.com) där man ska lägga upp temainlägg med foto varje dag. Eftersom det är tyyyyp en lista blev jag givetvis frestad. Dagens tema är JAG. Så jag bad Sienna att ta ett foto på mig. Gick sådär. Inte för att hon misslyckades, men för att jag är så otroligt ofotogenisk. Hur kan man bli så ful? Ser ut som att jag har ett enormt överbett, saknar käklinje och är avkomma till en sköldpadda med rynkhals. Dessutom är jag glansig och har potatisnäsa och ser i kors.. fast det har inte med fotot att göra, för så ser jag ut! Hahaha.